Otto Höfler (1901-1987) är idag sannolikt mest känd som författare till klassiska Kultische Geheimbünde der Germanen, en lika betydelsefull som spännande studie av de germanska mannaförbunden. Han var en produktiv och inflytelserik germanist, vän med både Georges Dumezil och Stig Wikander, och bidrog genom sin forskning till bilden av våra förfäders myter och samhälle. Höflers texter genomsyras också av en världsbild som underminerar den moderna atomismen och liberalismen, de är genomgående fantasieggande och inspirerande utan att för den skull förlora i vetenskapligt hänseende. Vi har tidigare berört Höflertexter som Die Entwicklung der geistigen Lage in Skandinavien och Die Ursprünge der germanischen Staatsbildnerkraft.

En läsvärd text i sammanhanget är även Herkunft und Ausbreitung der Runen. Germanisten Höfler behandlar där runornas ursprung. Han tar upp de dominerande teorierna, baserade på likheter med bland annat latinska och nordetruskiska tecken. Mycket tyder enligt Höfler på att runorna har en skapare, bland annat deras ordning och likheter över tid och rum. Det är imponerande att ”die älteren Runen in einer im wesentlichen so einheitlichen Gestalt und Reihenfolge in dem ungeheuren Raum von Skandinavien bis Polen, Rußland, Rumänien, Bosnien, Ungarn, Burgund und dem süd-, mittel- und norddeutschen Raum ausgebreitet wurden”, att runorna kunde spridas i så enhetlig gestalt och ordning från Skandinavien till Bosnien.

Höfler tar också upp runmagin och släktskapet med sydländsk bokstavsmagi. Både strängheten i bevarandet och runmagin tyder på att vi här har att göra med heliga tecken förmedlade av en exklusiv skara invigda, ”wir glauben nun mit Sicherheit zu wissen, daß die Runen geheiligte Zeichen waren — und waren sie das, so werden sie wohl nur von wenigen exklusiven, in diese magische Kunst „eingeweihten“ Personen geübt und weitergegeben worden sein.” Vilken gud som var runornas guddom berör Höfler också, sannolikt Oden.

Den teori Höfler för fram om runornas ursprung utgår både från deras konstans över tid och rum, den exklusiva kretsen av invigda, och den sannolika kopplingen till Odens kult. Runmästare benämns ibland ”erilaR” i runskrifter, en möjlig koppling finns till de heruler som omnämns under folkvandringstiden. Men där herulerna ibland betraktats som en folkstam bland flera, ibland som en ”dominerande överklass”, tolkar Höfler dem istället som ett kultförband. Han skriver att det är troligt att ”die Eruler ein Kultverband waren, der zwar Zuzug von verschiedenen germanischen Stämmen erhielt, aber zusammengehalten wurde durch gemeinsame Bindung an sakrale Mächte”, ett kultförband som rekryterades bland olika germanska stammar men hölls samman genom gemensamma band till heliga makter. Mycket talar för att deras gud var Wodan-Oden, Höfler tar bland annat upp Prokopius ”thuliter” och deras kult av ”Ares”. Mannaförbunden av ynglingar dyrkade inte minst Wodan-Oden, under fredliga tider var de ett relativt underordnat inslag i samhället men under krigiska eror blev de dominerande. Det var också då herulernas flottor och härar rörde sig över större delen av Europa, bland annat från baser/kultplatser längs den jylländska ostkusten (där antalet ortsnamn knutna till Oden är ansenligt). Höfler skriver här att ”wenn der alte Wodan-Kult vor allem ein Krieger-Kult war (was die meisten Forscher zugeben), dann müssen die Menschen, die diese Kultplätze anlegten, wohl Seekrieger gewesen sein”, om den gamla Wodankulten framför allt var en krigarkult så måste människorna som anlade dessa kultplatser ha varit havskrigare. I samband med detta nämner han också antalet gamla runstenar ”auf den dänischen Inseln, in bestimmten Teilen Jütlands, auf Gotland und an der norwegischen, west- und südschwedischen Küste.”

Vad gäller runornas ursprung för Höfler fram hypotesen att deras skapare var heruler som influerades av de nordetruskiska tecknen under tjänst i den romerska militären, liksom möjliga tecken på det. Sammantaget är det en såväl intressant som spännande liten text.

Relaterat:

Alain de Benoist och runorna
Hans Carling om stjärnhimlen och runorna

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.