På första maj brukar vi bekanta oss med olika intressanta vänstertänkare, från Karl Marx och den orientaliska despotismen till rådssocialisterna. En annan givande bekantskap, aningen mer samtida än Marx och Wolffheim, är David Graeber. Graeber gick bort förra året, men han hade en spännande bana som antropolog och anarkist bakom sig. Bland annat spelade han en viktig roll i Occupy-rörelsen, han skrev också böcker som trivsamt betitlade Bullshit Jobs. I den analyserade han mängden av meningslösa och rent samhällsskadliga arbeten, mot bakgrund av det han kallade manageriell feodalism. Graeber skrev också Debt – The First 5000 Years. Givet finanskriser, lånebubblor och skuldsättning är det en relevant bok, givet Graebers historiska och heterodoxa perspektiv är den dessutom spännande.
Debt är en ambitiös bok, där Graeber både försöker identifiera skuldens väsen och följa dess historia. Han utgår från en indelning av mänskliga interaktioner som för tankarna till traditionalisten Guenon och biocentrikern Klages. Där Guenon såg historien som en process där kvalitet ersätts av kvantitet, och Klages beskrev hur Geist tränger undan Seele, så skildrar Graeber hur samhällen byggda på vad han beskriver som ”human economy”, band av tillit, gemenskap och ömsesidig hjälp, ersätts av kvantifiering. Istället för att ”jag hjälper dig och du hjälper mig” så får vi relationer av karaktären ”du är skyldig mig 500 kronor.” Graeber ser detta som en process ytterst driven av våld och hot om våld, han talar om hur ”the way violence, or the threat of violence, turns human relations into mathematics”. Att människor annars gärna hjälper varandra utan att kalkylera kallar han ”baseline communism”. Han menar att inget samhälle kan vara helt kommunistiskt men att ett inslag av ”från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är en grund för allt från familjer till samhällen. Ordvalet kan störa, men grundtanken är relevant. En inblick i en äldre inuitisk syn på gemenskap får vi i citatet ”by gifts one makes slaves and by whips one makes dogs”. Intressant är att Graeber inte ser någon given motsättning mellan en sådan ”kommunism” och marknaden. Han noterar att”persian and arab thinkers assumed that the market emerged as an extension of mutual aid”, marknaden kan mycket väl byggas upp av nätverk av relationer, tillit och ömsesidig hjälp. Han beskriver också en ”marknadspopulism” som varit framträdande i flera uppror mot skuld och stat. Om denna skriver han att ”market populism.. arise in situations where merchants find themselves making common cause with common people against the administrative machinery of some great state.” Det bidrar till att han är intressant inte bara för vänstern, trots vissa politiskt korrekta tendenser kan Debt läsas med betydande utbyte även av klassiska liberaler, konservativa och nationalister. När historikern Graeber ersätts av aktivisten Graeber och läsaren skrivs på näsan att Europa minsann inte alls var så mycket trevligare än Afrika under 1600-talet som läsaren säkert tror, eller förhoppningar knyts till det bidrag islamisk feminism kan erbjuda i debatten om skuld, så sjunker kvaliteten märkbart. Lyckligtvis sker detta sällan.
Graebers historieskrivning är originell men intressant. Han identifierar historiska cykler där fysiska och virtuella pengar ersatt varandra som dominerande betalningsmedel. Dessa cykler omfattar hela Eurasien, både Kina, Indien och Europa har genomgått dem. Den första eran är jordbruksimperiernas, 3500-800 före Kristus. Graeber har ett horn i sidan på nationalekonomins tes att byteshandel föregick pengarna, han menar att det snarare var så att virtuella kreditsystem, ursprungligen kopplade till tempel och palats i bland annat Sumer, kom först. Dessa anammades sedan av köpmän och ockraren, Pounds usura, såg dagens ljus. Graeber visar hur destruktivt usura var för samhällen och familjer. Under perioder av missväxt eller annan olycka kunde stora delar av folken skuldsättas och tvingas lämna över sina djur eller sina familjemedlemmar. Rent skuldslaveri var inte ovanligt. Det bestående intrycket av Graebers genomgång är hur stora delar av mänskligheten som historiskt levt under hotet att deras familj skulle förlora sin frihet. En lösning för många var att vända storstaden ryggen och ansluta sig till nomader och banditer. Graebers tes är att patriarkatet i Mellanöstern uppstod som reaktion på hotet att döttrar skulle bli skuldslavinnor. Han skriver här att ”patriarchy originated, first and foremost, in a rejection of the great urban civilizations… seen as places of bureaucrats, traders, and whores.” I jordbruksimperierna var det inte ovanligt att härskarna upprepade gånger upphävde skulder och frigav skuldslavar. Det märks i språket, där ordet för ”frihet” på vissa språk haft betydelsen ”återvända till mor”. Konkret alltså att skuldpeoner kunnat återvända till sina familjer.
Den era som följde på jordbruksimperierna präglades av instabilitet och krig. Graebers tes är att krig missgynnar virtuella pengar, ”bullion predominates, after all, in periods of generalized violence”. Denna epok kallar Graeber den axiala (efter Jaspers axialtid). Han förlägger den till tiden mellan 800 före och 600 efter Kristus och beskriver den som händelserik. Bland annat uppstod en ny logik kring komplexet militär-myntprägling-slaveri, där arméer betalades i mynt och användandet av mynt uppmuntrades. Krigens många förlorare blev slavar snarare än skuldslavar. Samtidigt uppstod det Graeber kallar materialistiska filosofier, cyniska och maktrealistiska. Vissa filosofer allierade de folkliga motståndsrörelser som växte fram under denna era, en allians Graeber beskriver som historiskt ny. Hans fokus på återkommande, ibland framgångsrikt, motstånd mot skuld och slaveri är upplyftande. Mohister, kinesiska gruvarbetare, marknadspopulistiska allianser mellan köpmän och andra, inte sällan tvingade de makthavarna till kompromisser eller bytte rentav ut dem. Vissa axiala profeters och tänkares inflytande var långsiktigt betydande, Jaspers noterade med viss fascination att Buddha, Pytagoras och Konfucius levde samtidigt, vid sidan av dessa kan läsaren placera flera andra filosofer och religioner till axialtiden. De axiala imperierna försökte sig ofta på en kompromiss med usura, eftersom fria mellanskikt var avgörande för militär framgång. Sumeriska kungars skuldavskrivningar var historia, istället tog bidrag av olika slag deras plats som metod att hålla skuldslaveriet på avstånd. Inte minst fick folket en del av kakan efter framgångsrika krig. I längden trängdes ändå de fria skikten ofta ut, bland annat som följd av konkurrensen med utländska producenter och stora slavplantager.
Graeber beskriver eran fram till 1450 som medeltiden, den innebar en återgång till mer virtuella system. Slaveriet hade gradvis tynat bort i Europa, men dess minne var så förhatligt att slavhandlarna överlag var tvungna att förlägga sina slavplantager till den nya världen när de upptäckte den afrikanska slavhandeln. Perioden efter 1450 beskriver Graeber istället som de kapitalistiska imperiernas epok. Krig och guldet från Amerika innebar att fysisk valuta flyttade fram sina positioner. 1971 övergav USA guldmyntfoten, Graeber ser detta som början på en ny, virtuell era. Att kontanterna avskaffas ligger i linje med det. Samtidigt noterar Graeber att tidigare ”virtuella eror” präglats av försök att beskydda befolkningen från skuldslaveri, medan våra eliter agerar tvärtom. De gamla gäldenärsfängelserna börjar åter kunna anas i bland annat USA, trots folkviljan valde amerikanska politiker även att rädda bankerna snarare än vanliga skuldsatta medborgare under finanskrisen. Detta förbryllar honom, även om han också menar att historiskt har det gått en kort tid sedan 1971. Vi vet ännu inte vad som sker på sikt. Graebers rekommendation är på samma gång försiktig och radikal, återinförandet av tidigare skuldavskrivningar.
Den historiska genomgången är givande. Vi får bland annat veta att historiska klasskamper normalt förts mellan gäldenärer och borgenärer, Moses Finley summerar målet för alla klassiska revolutioner som ”cancel the debts and redistribute the land”. Vi får också perspektiv på dagens skattenivåer, det historiskt normala har varit att fria människor inte betalat skatt. Skatt har varit förbehållet erövrade folk. Intressant är också Graebers resonemang kring vad som gjort just skulder så politiskt explosiva. Orsaken är att lånet bygger på en föreställd jämlikhet, ”what makes debt different is that it is premised on an assumption of equality”. En like lånar från en annan like, och plötsligt är de inte längre likar. Detta skapar en uppenbar motsättning i ingruppen.
Graebers förförståelse innebär också att han missar vissa samband. Han tar flera gånger upp hur etnoreligiöst främmande skikt av köpmän och ockrare, bland annat kineser i det koloniala Madagaskar, använts av eliter för att tvinga befolkningar att börja använda mynt och dra in pengar. Det är en intressant tråd, jämförbar med Marx fuidhirbegrepp. Genom sådana skikt förs nya samhälleliga logiker in i det Graeber omväxlande kallar ”human economy” och ”baseline communism”. De påminner även om motsättningen mellan ”mångfald” och ”communism”.
Graebers fokus på politiken och valutasystemen har styrkor, men det innebär även att Debt är öppen för en marxistisk kritik. Produktionssätt och förändringar i dessa är inget som behandlas nämnvärt. De kan dock antyda strukturella orsaker till periodiska skuldkriser, vilket också förklarar varför skuldavskrivningar måste upprepas. Graebers bitvis reduktionistiskt materialistiska tolkningar öppnar också för en traditionell kritik. När han tolkar verkligheten bakom Gralen som en ”finansiell abstraktion” och vandrande riddare som sublimerade uttryck för köpmän är det en vulgär materialism. Jämför The Mystery of the Grail av Evola.
Samtidigt finns det fascinerande trådar i Debt som inte utforskas till fullo. En dumezilsk läsning antyds exempelvis genom de olika indo-europeiska funktionernas relation till usura. Den sanna härskarens skuldavskrivningar är ett exempel, senare vidarefört av folket som Moses Finleys ”cancel the debts and redistribute the land”. Av central betydelse är annars den andra funktionen, krigarens. För Graber är det en betydelsefull händelse när krigaren underordnas usura, han talar om denna typ som conquistadoren. Man kan här jämföra med Brooks Adams skildring av hur resterna av det fria yeomanry inte sällan gav upphov till pirater, slavhandlare och liknande. Överhuvudtaget läses Adams med stor behållning parallellt med Graeber, detsamma gäller obskyra kapitaletlogiker. Konflikten mellan marknad och kapitalism är intressant hos Graeber, den utgår från hans definition av det senare fenomenet. I likhet med Marx och Braudel menar han att kapitalism är konsten att använda pengar för att få mer pengar (P-V-P’). Det lättaste sättet att göra det är att få monopol genom samarbete med politiska aktörer. Definitionerna skiljer sig åt men synsättet återkommer hos klassiska liberaler. I likhet med Molyneux intresserar sig Graeber även för det moderna aktieföretaget som fenomen, ”we are used to assume that there’s something natural or inevitable about the existence of corporations, in historical terms, they are actually strange, exotic creatures.”
Sammantaget är det en fascinerande studie, trots vissa brister. Skuldslaveri och peonage är återkommande historiska hot, i vår era kan det ta sig delvis andra uttryck än i det gamla Sumer men Graeber belyser ett fenomen som är väl värt att hålla ögonen på. Hur skatter, inflation, kontantlöshet, fuidhirer och finanskriser mer konkret kombineras för att förvandla fria medborgare till peoner kan däremot visa sig vara historiskt skiftande.
Om skribenten: Joakim Andersen
