Italienska Raido är en sammanslutning tydligt präglad av den traditionalism som företrätts av Julius Evola och René Guenon, något som inte är alldeles vanligt i vår tid. För ett antal år sedan översattes två längre artiklar av Raido till engelska under titeln A Handbook of Traditional Living – Theory and Practice. Artiklarna erbjöd en värdefull inblick i hur traditionalismen kan omsättas i handling, inte minst var fokus på den inre kampen givande. Raido har i en intervju konstaterat att ”den värsta fienden finns inom oss”, livet är en ständig kamp för att övervinna sådant som feghet, narcissism, arrogans och bekvämlighet. Den andra delen av A Handbook for Traditional Living, med undertiteln Style and Ascesis, bekräftar detta.
Raido riktar sig huvudsakligen till en specifik människotyp, kshatriyan eller krigaren, samtidigt som referenserna till Evola, Codreanu och Degrelle placerar boken i en specifik politisk tradition. För den läsaren är den obligatorisk läsning och kommer erbjuda flera aha-upplevelser där ord sätts på sådant som varit aningar. Men texterna genomsyras av en kritik av den moderna världen och ett människoideal som kan vara givande även för en bredare läsekrets. Man kan exempelvis jämföra med Vaneigems och Lefebvres revolt mot ”vardagen”, men med utgångspunkt i en annan människotyp och ett annat perspektiv. Här är inte minst fokus på rytm värdefullt, med vilken rytm lever vi våra liv? För Raido är det tydligt att vi pendlar mellan ”arbete” och ”fritid” på ett sätt som i grunden gör livet ofokuserat, distraherat och ytligt. Oavsett om vi ”arbetar” eller är ”lediga” har vi inte tid att tänka efter och vara sanna. ”One lives day by day; occurences follow one another in a continouous and confused succession, actions and thoughts succeed each other obsessively.” Det är en central del av livet i den moderna världen, i synnerhet i storstaden. Målet för Raido är istället att skapa ”an uncontaminated island, a potential model of State, where it is possible to live according to rhythms long forgotten by the man of the city”. Man kan här jämföra både med Hakim Beys ”autonoma zoner” och Casa Pound, släktskapen är tydligast med de senare men även den autonoma läsaren kan ha förvånansvärt stort utbyte av perspektivet.
En i vår era ovanlig, under alla andra eror självklar, utgångspunkt för Raido är att föga av värde kan uträttas i den yttre världen om man inte först vunnit en inre karaktär. ”To conquer oneself is more difficult than to conquer others.” Här blir det tydligt att man vänder sig till en specifik människotyp, för vilken ”quest, struggle, affirming tension, fortitude” inte ses som vare sig ”jobbigt” eller ”omöjligt” utan tvärtom som centrala delar av tillvaron. För denna människotyp finns det en högre ordning och ett lägre kaos, och meningen med livet är att förverkliga det högre. Värden som sanning och rättvisa är då något man lever efter, så även ”lojalitet, trohet, heder, offer och hierarki”. Samtidigt är den moderna världen en utmaning för denna människotyp, de institutioner som tidigare kunde vägleda människor och förverkliga sådana värden är idag underminerade eller avskaffade. Det gäller allt från familjen till kyrkan. Den differentierade krigarnaturen måste på egen hand återupptäcka sådant som för förfäderna var en del av det normala. För just en sådan krigarnatur kan detta dock upplevas som en värdig utmaning, ”life is a field of battle, a struggle to reappropriate one’s own essence by realising, within oneself and around oneself, a harmonic order”. Om livet kan jämföras med ett spel är det ingen utmaning att spela på de lätta nivåerna.
Raido har mer än 20 års erfarenhet av den ovan nämnda utmaningen, flera avsnitt i boken innehåller praktiska råd kring sådant som familj, arbete och religion för traditionalisten i den moderna världen. En del av dem innehåller originella bidrag och insikter, bland annat värdet av en viss ödmjukhet, värdet av kamratskap, och möjligheten att leva enligt en mer traditionell rytm som hantverkare och jordbrukare. Perspektivet är väsensskilt från det gängse, målet är bland annat ”an internal style.. the style of whomever chooses the hardest road”. Skildringen av det moderna samhället är kärnfull, bland annat betonas dess fokus på ting och distraktioner liksom dess kärna av ”producera/konsumera/dö”. Det är i grunden en värld av nonsens, ”träsket” är lika mycket en universell och inre verklighet som något geografiskt begränsat.
Av värde är också Raidos ”tre nivåer”, där militanten arbetar på tre plan. Existentiellt ses allt från familjeliv och arbete som möjligheter att handla med klarhet och lojalitet. Vardagen erbjuder många tillfällen att hålla sitt ord, att undvika ovärdiga distraktioner, att tala sanning et cetera. Det andra planet är gemenskapens, militanten omger sig med kamrater och bygger ihop med dem institutioner och former som kan förverkliga traditionen. Det tredje planet är det andliga, vilket är det viktigaste. ”In the face of the whirlwind of contemporary life, of the frenetic agitation of daily living, he pauses to rediscover his calm and his interior tranquility”. Både kamraterna och traditionen är viktiga stöd, i boken beskriver Raido bland annat sin syn på kristendom, hedendom och new age.
Sammantaget är den andra delen av A Handbook värdefull både som kulturkritik och som inspiration och råd för den som befinner sig i exil i den moderna världen. Det kan finnas några områden där den germanske läsaren inte helt instämmer i Raidos slutsatser, men överlag är det tydligt att texterna bygger på mångåriga erfarenheter av det som tas upp. De många referenserna till Evola med flera är initierade och välmotiverade. För den rätta läsaren rekommenderas Style & Ascesis kort sagt varmt, som första introduktion till ämnet är den mer tveksam.
Vi införskaffar den andra delen av A Handbook bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
