Vi lever i ett samhälle som karaktäriseras av en oförmåga till distans. Detta kommer bland annat till uttryck genom oviljan att erkänna skillnader mellan människor, överhuvudtaget en oförmåga att bryta med den rådande konformismen. Ett värdefullt motgift ger då traditionalisten Julius Evola i artikeln On the Magical View of Life. Den Evola vi här möter är den yngre, utövande ockultist som var en drivande kraft i UR-kretsen. Oavsett om man som läsare själv är praktiserade ockultist eller, mer sannolikt, inte är det i varje fall en inspirerande världsåskådning och heroisk livssyn Evola skisserar.
Evola beskriver först en syn på omvärlden som påminner om indisk tantrism, men också har beröringspunkter med exempelvis Nietzsche:
Self-overcoming, aside from being the object of rites, is connected to a renewed, heroicized perception of the world and of life, not as an abstract concept of the mind, but as something that pulsates in the rhythm of one’s own blood. It is the sensation of the world as power, or the sensation of the world as a sacrifical act. A great freedom, with action as the sole law.
Evola vänder sig här mot den överdrivet abstraherande syn på världen som kommit att dominera vår samtid (av honom benämnd lunär eftersom den endast reflekterar verkligheten i form av diverse begrepp på samma sätt som Månen reflekterar Solens ljus). Ett led i den utveckling han beskriver är, vid sidan av frigörelse från diverse begrepp och koncept, en förmåga till distansering från de egna känslorna. Evola skriver:
In ordinary life it is necessary to follow a discipline capable of realizing the uselessness of all sentimentalism and all emotional complications. In their place, a clear gaze and an appropriate action. As with a surgeon, instead of compassion and mercy, an operation that solves the problem. As with a warrior and an athlete, instead of fear and irrational agitation in the face of danger, the instant resolve of doing what lies in one’s power. Mercy, fear, hope, impatience, anxiety – these are all spiritual cave-ins that nourish occult and vampiric powers of negation. Take compassion, for instance: it does not eliminate anything from the other’s misfortune, but allows it to perturb your spirit. If you can, then act: assume the person of the other and give him your strength. Otherwise detach yourself. It is the same for hatred: when you hate, you degrade yourself. If you desire, if your sense of justice demands it, tear down and cut away, without your spirit becoming perturbed. Moreover, remember that by hating you decline. Hatred alters and it prevents you from controlling the influence of your opponent; worse yet it opens you to his influence.
Efter att på så vis ha varnat för en tillvaro där man är slav under andras abstraktioner alternativt sina egna känslor, fortsätter Evola med att beskriva värdet av förmågan till distans:
Distance between human beings. Not to recognize oneself in others; never feeling superior, equal or inferior to them. In this world, beings are alone, without law, with no escape, without excuse, clothed only in their strength or weakness… This is the first liberation of the view of life. To overcome the brotherly contamination, the need to love and to feel loved, to feel together, to feel equal and joined with others.
Sammantaget är det alltså flera värdefulla råd Evola ger. Man bör dock vara medveten om att han också påpekar att denna inställning främst är av värde under en given fas, och därefter kan ersättas av andra perspektiv. Förmågan till distans bör alltså inte övergå i det patologiska, utan snarare balansera vissa av modernitetens brister.
Om skribenten: Joakim Andersen
