Numera hävdas det sällan öppet att män och kvinnor egentligen är identiska och att skillnader dem emellan beror på ”patriarkatet”. Men det är paradoxalt nog fortfarande utgångspunkten för den politik som förs, mer och mer så dessutom. Ett värdefullt perspektiv på vad forskningen säger om skillnaderna mellan de båda könen ger Roderick Caine, mannen bakom bloggen Atavisionary, i boken Smart and SeXy. Den går just nu att läsa som PDF, för den som hellre läser en riktig bok finns den även att köpa på Arktos.
Caine har en bakgrund inom biokemi, biologi och neurovetenskap. I boken presenterar han forskning kring de kognitiva skillnaderna mellan män och kvinnor. Många egenskaper är i hög grad ärftliga, det gäller även intelligens. Studier har exempelvis visat att enäggstvillingar har närmast identisk IQ. Caine tar upp Spearmans g, eller ”general intelligence”. g kan med stor säkerhet användas för att förutsäga sådant som inkomst.
Intressant är att intelligens skiljer sig åt mellan könen. Det finns många högintelligenta kvinnor, men gruppernas genomsnitts-IQ skiljer sig åt med mellan 3 och 9 poäng. Kvinnor lyckas bättre verbalt, män numeriskt och spatialt. Men det är inte bara så att män som grupp har något större hjärna (8-10%) och något högre IQ, spridningen är dessutom större bland män. Caines hypotes är att gener för intelligens i hög grad är kopplade till X-kromosomen, och att detta bidrar till att det finns fler manliga genier och fler lågbegåvade män än kvinnliga sådana. En effekt av detta är att det finns ett stort antal kvinnor med relativt genomsnittlig intelligens, vilka lämpar sig för karriärer inom den terapeutiska staten. Det finns färre sådana män, däremot finns det fler män som lämpar sig för kognitivt krävande banor inom viss forskning.
Samhällsvetenskaperna utgår dock från teorin om tabula rasa, i detta fall att det inte finns biologiska skillnader mellan könen och att skillnaderna i utfall beror på diskriminering odyl. Roderick tar här upp intressant information om samhällsvetarnas bias, bland annat får vi veta att ”80 % of social psychologists identify as liberal, while only 3 out of 1000 identify as conservative.” Vidare får vi veta att ”in a survey of social psychologists, it was found that conservative respondents feared negative consequences from revealing their political affiliation and that they were right to do so as liberal respondents expressed willingness to discriminate against conservatives in approving papers, grant proposals, and hiring decisions.” Caine tar även upp att män trots sin högre IQ idag inte nödvändigtvis har högre betyg. Här finns flera förklaringar. Han noterar bland annat att ”some studies have also demonstrated that female teachers tend to grade males more harshly than intellectually equivalent females.. in most western schools the teacher population is often 75 % female or more.”
Caine tar också upp hur utbildningsväsendet idag diskriminerar en viktig kategori av män, nämligen högfungerande autister. Han knyter här an till Simon Baron-Cohen, kusin till komikern Sacha Baron-Cohen. Baron-Cohens teori är att autism, inklusive aspergers syndrom, åtminstone delvis kan förklaras som ”the expression of an “extreme male brain” (EMB)”, ett resultat av ovanligt höga nivåer av testosteron under graviditeten. Detta är en grupp som producerat många genier och ingenjörer, det är också en grupp som har svårt att fungera i den alltmer kvinnligt präglade utbildningsvärlden. Caine tar här upp delvis samma ämne som Edward Dutton, vårt samhälles oförmåga att ta hand om sina genier. Det påstås inte sällan att ”vi gillar olika”, men det är inte säkert att den funktionsvarierade men högintelligente mannen som ska ta sig igenom en högskolekurs upplever att så är fallet.
Med utgångspunkt i dialektiken mellan genetisk ”bas” och kulturell och institutionell ”överbyggnad” tar Roderick upp flera intressanta områden. Han smular som ovan antytt sönder argumentet att mäns överrepresentation skulle bero på ”diskriminering”, det är samma genetiska verklighet som gör att fler män är Nobelpristagare som gör att det finns fler lågbegåvade män. Män är evolutionärt sett kanonmat, ett resultat av det är att ”80 % of women that lived in the past have modern descendants, but only 40 % men of the past have such descendants.”
Caine tar även upp intressanta studier som berör kopplingen mellan kvinnor och hederskultur, liksom en studie som visar vilka sökanden kvinnor i HR kallar till intervju. Det visar sig att kvinnor normalt bildar ett informellt ”fackförbund” för att kontrollera tillgången till sex för män, genom att skambelägga de kvinnor som är för lättfotade. Utbredd promiskuitet skadar kvinnor mer än män, och studier bekräftar att många kvinnor är medvetna om det. Caine skriver att ”prior to the sexual revolution, when general attitudes were changed, a survey found that 92 % of women condemned pre-marital sex by other women compared to only 42 % of men. This gap narrowed after the sexual revolution, but still demonstrates stronger moral condemnation by women.” Studien av vilka som kallas till intervjuer av kvinnor på HR, personalavdelningen, är mer intressant som kuriosa. Det visar sig att det inte är de mest attraktiva kvinnorna som kallas, däremot de mest attraktiva männen. Återigen en fråga om konkurrens.
Caines huvudpoäng är att den moderna arbetsmarknaden är dysgenisk, eftersom kvinnor med högre IQ får färre barn. Samma effekt gäller för högre utbildning och bättre inkomst. Caine skriver att ”a standard deviation increase in a woman’s intelligence increases the chance she will remain childless by 25 %. Fertility is even more reduced as a result of education than IQ directly, again more severely for women than for men. 1 in 4 women with a masters, PhD, or other advanced degree never have children. Lastly, income further reduces fertility for women.” Detta leder över tid till en befolkning som inte kan upprätthålla feministiska ideal, Caine skriver här att ”feminism has thus stripped the fitness protection offered by traditional
societies away from the most capable women. The selection pressures set up by feminist policies and cultural norms will ironically create a population of feeble minded women physiologically unable to live up to the ideals of feminism.” En sjunkande intelligens kommer även göra det svårare att upprätthålla det välfungerande samhälle vi idag tar för givet. Sjunkande fertilitet i kombination med massinvandring, av högfertila grupper från andra civilisationer, innebär att vår civilisations bärare helt sonika byts ut.
För att vår civilisation ska överleva menar därför Caine att moderskapet, i en patriarkal kontext, måste återupprättas. Värt att nämnas är att han inte försvarar utomeuropeiska, mer extrema, former av patriarkat. Västerländska kvinnor behöver andra intressen än bara hemmet, i synnerhet i en historisk situation där teknologin gjort den renodlade hemmafrurollen tämligen tråkig. Caine skriver här att ”what can’t be neglected or forgotten is that the environment that gave birth to modern dysgenic feminism was a large population of idle housewives.” Han tar också upp hur kvinnans fria val av man spelat en evolutionär roll för just högre intelligens. Caines resonemang skiljer sig alltså inte så mycket från vissa särartsfeminister, vars mål är att skapa en miljö där moderskap kan kombineras med andra intressen. Oavsett var man står politiskt är det en givande bok, presentationen av forskningen på området är intressant och bitvis överraskande. För den som är van vid den falska dikotomin mellan etablerad feminism och liberal individualism är det en bok som kommer erbjuda många aha-upplevelser.
Om skribenten: Joakim Andersen
