Den postmoderna eran gör på flera sätt skäl för namnet plaståldern. Detta inte minst för att det är en era av konstgjord yta och plastiska identiteter. Men vår tid är också i bokstavlig mening en epok fylld av plast. Kopiösa mängder plast väller ut i världen, i en process som för tankarna till Baudrillards beskrivning av den moderna världens övermättnad, rentav ”obesity”, av allt från information till varor. Naturen drabbas hårt av detta, bland annat tillförs världshaven varje år mellan fem och fjorton miljoner ton plast. Plasten bryts ner till mikroplaster som återfinns i mängder av djur, inte sällan till den grad att de svälter ihjäl. Det är en tragedi och ett svek. Istället för att vara en ansvarstagande förvaltare fokuserar människan på konsumtion och meningslösa distraktioner, och fyller naturen med gifter och plast.
Men även människorna drabbas av plasten, inte minst den uppväxande generationen. En introduktion till det området är Den onda badankan av Katarina Johansson. Hon skriver att med konsumtionssamhället har världsproduktionen av kemikalier blivit 57 gånger större från 1950-talet till millennieskiftet. Vi vet idag att spermaproduktionen hos västerländska män rasat under de senaste decennierna, enligt danska forskare har den halverats på 50 år. Flera forskare misstänker plast och kemikalier. Några misstänkta ämnen Johansson tar upp är ftalater, som bland annat finns i vissa plastgolv, bisfenol A, som bland annat fanns i äldre nappflaskor, och nonylfenol som finns i många kläder. En studie i Karlstad tyder på samband mellan olika kemikalier under fosterstadiet och fetma, ADHD, diabetes och genitala missbildningar. Även vad gäller epidemin av allergi, ofrivillig barnlöshet och tidigare pubertet för flickor hör kemikalierna till de huvudmisstänkta.
Johansson riktar sig i sin bok särskilt till föräldrar, och går igenom riskerna i köket, vardagsrummet och så vidare. Vi får veta att enligt en dansk studie är barnkammaren ofta hemmets mest förorenade rum, om man väntar barn bör man också undvika plastgolv av PVC i hemmet. Även madrasskydd innehåller för övrigt ofta PVC. Leksaker som luktar plast eller parfym avråds läsaren att köpa, leksaker bör helst vara producerade i Europa och köpas i seriösa affärer. Man bör tvätta både nya leksaker och barnens händer. Boken är full av information, om saker man kanske inte reflekterat över alls tidigare. Bland annat rekommenderas inte sojaprodukter till spädbarn. Även till synes vanlig solkräm kan innehålla märkligheter. Danska studier av hanråttor har till exempel visat att om de utsattes för ämnet oktylmetoxycinnamat under fosterstadiet fick de mindre könsorgan och störd reproduktionsförmåga. Som gravid kan man därför överväga om det är bra att ha just det ämnet i sin solkräm.
Sammantaget finner man att oavsett hur strikt man som läsare vill följa Johanssons råd är det uppenbart att med dessa plaster och kemikalier leker konsumtionssamhället med krafter det egentligen inte förstår sig på. Nya studier finner ofta obehagliga samband, där olika kemikalier visar sig kunna påverka foster och barn på olika negativa sätt. Oavsett om problemet löses politiskt eller genom konsumentmakt är det något man som enskild bör vara medveten om.
Om skribenten: Joakim Andersen
