Föräldraskap har aldrig varit enkelt, men i det senmoderna Västerlandet försvåras det hela bland annat av en kulturindustri som bara kan beskrivas som skadlig. Ointresse eller rentav förakt för de egna rötterna kombineras där ofta med narcissism och hedonism, genomgående är också kvalitativa brister i de produkter som riktas till vuxna och barn. Det finns undantag, och när man finner dem gör man väl i att rekommendera dem för andra.
Ett sådant undantag är filmen Havets sång, på irländska Amhrán na Mara, från 2014. Den är en europeisk samproduktion, där både Irland, Danmark, Belgien, Frankrike och Luxemburg varit delaktiga. Den irländska animeringsstudion Cartoon Saloon har animerat filmen, det är även studions medgrundare Tomm Moore som skrivit historien. Cartoon Saloon har gjort fler intressanta filmer, inte minst den fina The Secret of Kells från 2009 som i gränslandet mellan historia, fantasy och mytologi beskriver hur den keltiska illuminerade handskriften Book of Kells tillkom. Även den är skriven av Moore.
Havets sång handlar om en familj som slagits av sorg. Fyrvaktaren Conor sörjer sin hustru Bronagh, han miste henne när hon födde deras dotter Saoirse. Deras son Ben beskyller sin syster för förlusten och finner tröst hos hunden Cu och i de sagor och sånger mamman delade med honom. Saoirse kan inte prata och är ett underligt barn. På ett plan är det ett psykologiskt drama om en familj som sörjer och inte hittat varandra igen efter förlusten. På det planet är det inkännande och övertygande. Men berättelsen har också ett tidlöst inslag, som medvetet kopplar det till irländsk mytologi och gudavärld. Alltför mycket kan inte sägas om detta utan att förstöra upplevelsen, men irländska gudar och gudinnor dyker upp, liksom mytiska väsen som selkies och faeries. Handlingens logik för tankarna till indo-europeisk myt och till Ludwig Klages. Om sorgen, och med den kärleken den beror på, tystas istället för att levas kan förbindelsen till Tír na nÓg, de keltiska gudarnas rike, stängas. Detta, ihop med ett idékomplex där vatten, sälar, musik och faerie hör samman, är en viktig del av filmens djup. Att psykologi och mytologi hänger så intimt ihop i handlingen påminner också om att arketyperna ständigt finns i våra liv. Det Tor, Orfeus eller Macha brottades med och drabbades av kan också vara en del av vår tillvaro, och vice versa.
Cartoon Saloon har jämförts med den japanske filmskaparen Miyazaki, en inte orimlig association. Både Havets sång och The Secret of Kells använder sig skickligt av inhemsk historia och inhemska myter, här av naturliga skäl irländska istället för japanska. Karaktärerna, deras relationer och deras utveckling är fint skildrade. Visuellt är det också vackra filmer med en egen personlighet. På så vis påminner de om mina favoritfilmer av Miyazaki, Totoro och Spirited Away. I en tid av kulturell kolonisering är det dessutom positivt med filmer som utgår från europeiska miljöer, sagor och gudar. Kombinationen av uppenbar kvalitet, djup och det faktum att det keltiska inte väcker samma associationer som det germanska innebär också att en film som Havets sång är givande även för hipsters. Men oavsett om man är hipster eller inte är detta en riktigt bra film, inte bara för de föräldrar som letar efter alternativ till Hollywood.
Om skribenten: Joakim Andersen
