Framtiden tillhör dem med längst minnen. Så lyder den kanske mest kärnfulla insikten från den franska nya högern. I dagens Sverige har inställningen till den egna historien och de egna förfäderna vänts på huvudet, istället för stolthet och nyfikenhet präglas det av skam och ointresse. Tyrrunan hotas att kriminaliseras eftersom den används av en radikal organisation, fornfynd kastas på grund av resursbrist och den politiskt korrekta ”problematiseringen” nästlar sig in på de flesta utställningar. Ett folk med den inställningen till sin historia har ingen framtid, dessutom går det miste om allt det spännande som historien erbjuder. Bland annat runorna, vårt inhemska skriftsystem.
Det är därför uppfriskande att ta del av Alain de Benoists bok Runes and the Origins of Writing. Han tar där kunnigt upp flera olika aspekter av runorna och deras historia. I vår tid ses ofta, och med rätta, TV och VR som en förlust av tillvarons äkthet. de Benoist visar att våra förfäder hade samma syn på skriftspråket, och så långt möjligt prioriterade den muntliga traditionen. Traditionella skalder hade en minneskapacitet som imponerar, de Benoist ger flera exempel på hur bland annat Numa och Lykurgos hellre skapade muntliga än skriftliga traditioner.
de Benoist tar upp runornas historia, inklusive hur de överlevde in i tidig modern tid på svensk och norsk landsbygd. Vi får veta att majoriteten av runinskrifter funnits i Sverige, liksom att runornas ursprung flyttats tillbaka i tiden som följd av nya fynd. Mycket talar för att runskriften fanns redan före Kristus. Det finns flera teorier om runornas ursprung, de Benoist tar upp de latinska, grekiska och norditaliska teorierna, både det som talar för dem och det som talar mot dem. Verkligt intressant blir det när han också tar upp den teori som utgår från att runorna kan härröra från ett förhistoriskt europeiskt symbolsystem. Även här finns det fynd som talar för teorin, och med dessa som utgångspunkt bedriver de Benoist ett spännande detektivarbete där vi bland annat stöter på fenicierna, etruskerna, filistéerna och de så kallade sjöfolken som invaderade och härjade delar av Medelhavsvärlden. de Benoist tar här upp traditioner enligt vilka sjöfolken kom från Nordeuropa, enligt egypterna ”världsmörkrets kant och världens ände”. Det finns alltså en del som här tyder på att Evola och Wirth hade en poäng med sin teori om att snarare än ex Oriente lux så kom ljuset, och skriftspråket, från norr. de Benoist tar dock inte ställning här, utan presenterar flera olika teorier.
Han tar också upp kopplingen mellan runor å ena sidan och magi och gudar å den andra. Runorna är ett genomtänkt symbolspråk, samtidigt beskrivs det som både uråldrigt och konsistent över tid. Det ansågs ha kommit från gudarna, en gåva till människorna från Oden. de Benoist tar upp sådant som runmagi och bruket att spå i runor. Det är sannolikt inga nyheter för germanister, men en kunnig och bra sammanställning med många fina bilder. Verkligt intressant blir det när han tar upp kopplingen mellan den indo-europeiska världsbilden och runorna. De tre funktionerna torde vara välkända, med Oden, Tor och Frej som företrädare för tre olika funktioner (annars hänvisas till Georges Dumezil). Men denna indelning kan vara knuten till en ännu äldre, där det är dygnets och årets skiftningar som står i centrum. Det kan handla om en världsbild med anor från stenåldern. Den kosmiska cykeln motsvaras av året och dygnet, i indisk tradition heter det att ”det som tar ett år tar bara en dag för gudarna”. Det indo-europeiska året har en ”dag”, sommaren, och en ”natt”, vintern. Det är möjligt att föreningen mellan Zeus och Hera ursprungligen var föreningen mellan daghimlens gud och sommaren, vårens återkomst med ljuset. Med de nycklar de Benoist här återger kan man tolka flera myter, bland annat kan de två gudar som representerar den första funktionen kopplas till natten respektive dagen. På samma sätt kan runorna indelas i nattliga och dagliga runor, med årsrunan som gräns. För mycket ska inte sägas om detta, men det är ett spännande område. Den som är nyfiken på det rekommenderas också den nyss bortgångne Hans Carlings hemsida.
Sammantaget är det en givande och intressant bok. de Benoist är kunnig men det märks också att han finner ämnet genuint spännande. Det dyker upp allt från brakteater till nornor, dessutom rikt illustrerat. Boken torde alltså vara givande för både kunniga runologer, runmagiker och glada lekmän.
Vi införskaffar de Benoists bok bland annat här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
