Thomas Nydahl är en av vår tids intressanta författare. Han skriver ärligt, utan att anpassa sig till någon åsiktskorridor eller flock av annat slag. Partigängare är han inte, tvärtom ser han partier som problematiska. Däremot har han en gedigen kunskap om en europeisk litterär och filosofisk tradition, där bland annat Simone Weil, Cioran, Imre Kertesz och Celine är givet närvarande. Även dessa präglas av ärlighet, en vilja att beskriva världen och människan sådana de är även om det inte nödvändigtvis alltid är tilltalande eller upplyftande. Återkommande hos dem är också en diskussion om människans frihet. Många andra spännande bekantskaper dyker också upp i Nydahls böcker, ofta får man tips på personer att undersöka närmare.
Senaste boken Ett huvud är mer än fyrahundra struphuvuden är en uppfriskande bekantskap, aktuell och relevant utan att vara politisk. Redan inledningsvis citeras Brecht, ”ordet ”god” har en obehaglig bismak”, titeln är hämtad från tysk-rumänske Valeriu Marcu, en gång Ernst Jüngers brevvän och individens försvarare mot kollektivismen. Boken rymmer många trådar, Nydahl skriver bland annat om intressanta författare som Cowper Powys, Olav Hauge och Sören Ulrik Thomsen. En tydlig tråd rör friheten kontra totalitarismerna. Tidigare handlade det om nazismen och kommunismen, idag är det inte minst islamismen och konsumismen som tvingar in människan i mallar och kollektiv. Nyord och språkpolitik breder ut sig, politiserad media förvrider den offentliga dialogen. Motgiftet finner Nydahl inte i anammandet av andra kollektiva identiteter, likt Celine ser han politiken som tämligen rutten i sig. Det handlar istället om sådant som att finna en inre frihet, att vara ärlig och kunna säga nej till lögnaktiva sammanhang. Havet är också ständigt närvarande i boken, det tycks fylla en likartad funktion som skogen hos Jünger men samtidigt präglas havet även av andra kvaliteter. Skogen och havet är båda symboler för frihet och självständighet, men havet är både vildare och stillsammare.
En intressant tråd som löper genom boken är den som kan summeras i ”allt fast förflyktigas”. Detta gäller även sådant som normer och sedvänjor, utsatta för tryck från amerikaniseringen, bristen på bildning, kulten av den eviga ungdomen och konsumismen. Här varvar Nydahl egna iakttagelser med litterära samtalspartners som Torga och Thomsen, det är ofta underhållande och träffsäkert skrivet trots svärtan. Gottfried Benn citeras, ”det finns dagar så tomma att man förvånar sig över att inte fönsterrutorna trycks ut av det negativa trycket”. Thomsens beskrivningar av moderna fenomen som gnällandet som livsstil tas upp, liksom det ständiga bruset i staden, oförmågan att hantera tystnad. Detta görs på ett sätt som kan erbjuda aha-upplevelser, inte minst Miguel Torgas civilisationskritik är en ny, lovande bekantskap.
Sammantaget är detta en givande bok. Nydahl skriver om mer eller mindre kända författare och tänkare som Erasmus, Canetti, Orwell, Adorno, Botho Strauss och Mircea Cartarescu, han är en i ordets bästa betydelse europeisk intellektuell och deltar i ett samtal om frihet och samhälle som pågått i århundraden. Deltagarnas perspektiv bidrar inte till någon missriktad optimism, den historiska situationen bär på många hot och några enkla lösningar i form av en eller annan -ism finns inte. En inre frihet och en viss distans är värdefullt, detta erbjuder den litterära och filosofiska tradition Nydahl förmedlar i boken. Det är dessutom fascinerande läsning, med många insikter om den tid i vilken vi lever.
Vi finner boken här: Nydahls kustvandringar
Om skribenten: Joakim Andersen
