Hur många timmar lägger vi en vanlig dag på Facebook, media, HBO och liknande? Hur många år av ett människoliv? Tid vi istället kunde lagt på verkligheten, på relationer, natur, skapande eller bara att se stjärnhimlen. Vårt samhälle kan beskrivas som beroende av distraktioner. Flera teoretiker har under åren skildrat detta. Debord och Vaneigem talade om skådespelssamhället, Castoriadis om glömskans samhälle. Ett värdefullt kristet perspektiv erbjuder Bruce G Charlton i Addicted to Distraction (en bok som är tillgänglig gratis på internet).
Massmedia
Mediet är budskapet.
– Marschal McLuhan
Charltons tes är att massmedia, bestående av både press, TV och internet, kan betraktas som en helhet. Vårt samhälle är beroende av denna helhet och de distraktioner den erbjuder, detta är ett avgörande problem. Massmedia förstör mening, skapar alienation och erbjuder därefter distraktioner istället. Distraktioner som försvagar vår relation till verkligheten. Charlton identifierar en djupgående konflikt mellan massmedia och verkligheten. Dels tar massmedia vår tid i anspråk till den grad att vi inte längre har tid för verkligheten. Dels nedvärderar massmedia våra egna intryck och erfarenheter, vårt eget sunda förnuft (jämför Steve Sailers ”political correctness is a war on noticing”). Vi ska inte lita på våra egna intryck, utan på den bild massmedias experter erbjuder istället. På grund av bland annat denna konflikt med verkligheten beskriver Charlton massmedia som nihilistiskt.
Charltons perspektiv skiljer sig något från det vanliga. Han menar att massmedias tendens och agenda är nihilistisk, demonisk och ond, men han menar inte att det nödvändigtvis finns en medveten aktör bakom. Massmedia påminner på så vis om marknadens osynliga hand. Vad gäller relationen mellan massmedia och vänstern menar Charlton att massmedia driver vänstern, snarare än tvärtom. Massmedia presenterar allt som åsikter, vilket har en subversiv funktion vad gäller bland annat religion, moral och traditioner. Detta bidrar till att ”allt fast förflyktigas”, men det gäller även vänstern. Charlton noterar att den gamla vänstern skulle föraktat vår tids vänster.
Intressant är också Charltons analys av massmedias på samma gång totalitära och relativistiska tendens. Han talar om ”opinionated relativism”, massmedia står ofta stenhårt bakom en viss åsikt men denna byts ut över tid. Vad gäller åsikter präglas massmedia av seriell monogami. Resultatet är permanent revolution, och en betydligt lömskare och mer effektiv sådan än vad Trotskij kunde drömma om. I grunden saknar massmedia till skillnad från andra sociala system dock en egentlig funktion, vilket bidrar till dess tendens att växa okontrollerat, på andra systems bekostnad.
Charlton beskriver också några av massmedias praktiker, som first-strike framing. Massmedia beskrev snabbt Breivik som ”kristen”, trots att det visade sig vara fel fastnade det i det kollektiva medvetandet. Media skapar också empati för brottslingar och anti-hjältar. Här tar Charlton upp tendensen i samtida populärkultur att frångå tidigare relativt hjältemodiga huvudpersoner och istället låta oss följa avvikare och skurkar i filmer och liknande. En effekt av massmedia som vi kommer återkomma till är att vår förmåga att äcklas avtrubbas. Detta är för övrigt en central del av det moderna projektet, många har idag de facto vant sig vid gruppvåldtäkter och det är ju ändå lite primitivt att bli så upprörd över fenomenet. Det händer inte så ofta trots allt och är det inte så att du egentligen är rasist och att det är därför du är så himla arg?
Avgiftning
…avprogrammeringen börjar så snart du avskörmar dig märkbart från massmedia.
– Bruce Charlton
Charltons beskrivning av massmedias nihilistiska och demoniska tendens kan för många vara ett uppvaknande. Massmedia är inget oskyldigt tidsfördriv, särskilt inte i den omfattning det idag har. Många av Sveriges problem kan förklaras med massmedias distraherande och atomiserande effekter. Istället för att reagera på det verkliga sitter människor hemma och ”dygnar” HBO-serier eller låter sig invaggas i politiskt korrekt trygghet av ”experter”. På både kollektiv och individuell nivå är massmedia och beroendet av distraktion ett problem. Charlton tar här upp sådant som hur massmedia invaderat kallpratet. Hans råd är avgiftning, han nämner luddismen som en vettig inställning till massmedia. Likaså en ständig misstro mot allt massmedia påstår. För den som vill avgifta sig från beroendet har han några goda råd, bland annat att fylla tiden med positiva saker istället, mindfulness och att avsätta stilla tid för promenader, tankar och liknande.
Sammantaget är Charltons lilla bok mycket värdefull, och ett ypperligt exempel på att ”det personliga är politiskt”. Massmedia stjäl vår tid och gör oss dessutom dumma, politiskt korrekta och oförmögna till djupkoncentration. Det finns vettigare saker vi kan ägna våra liv åt än att fylla det med sådant. Vaneigems distinktion mellan liv och ren ”överlevnad” är minst lika aktuell idag som på 1960-talet.
Om skribenten: Joakim Andersen
