Adrian Molin var en av den svenska unghögerns främsta företrädare. Han beskrev även de regionala mentaliteter som förknippas med våra landskap i boken Landskapskynnen från 1930. Häromdagen tog vi upp Molins skildring av Skåne, idag är turen kommen till Västkusten och Göteborg.

Halland och Bohuslän

Hallänningen har sina rötter fast i jorden… bohuslänningen klamrar sig fast vid land, men hör havet till.
– Molin

Molin menar att både Halland och Bohuslän bestäms av västerhavet, ofta på ett hårdhänt vis. Havets övertag är än mer kännbart i Bohuslän än i Halland. Detta innebär att den halländska slättbon har mycket gemensamt med sin skånska frände, den halländska skogsbon med smålänningen. Bohuslänningen är formad av havet, och en inte sällan hård natur. Molin talar om bohuslänningen som i första hand sjöman och fiskare, ”öppen blick, hårda nävar och klart besked”. Men mycket förenar hallänning och bohuslänning, Molin skriver att ”folket har i grunden samma kärva, allvarliga mentalitet, bestämd i Bohuslän övervägande av det riskfyllda livet, i Halland av landets fattigdom och århundradens hemsökelser.” Det har religiöst yttrat sig i schartauanismen, vilken Molin beskriver med respekt och sympati. Han talar här bland annat om ”klarheten i västsvensk kyrklig tradition, dyrbart infattad.”

Göteborg

Göteborgarna är stolta över sin stad, och de ha skäl till det, den är deras.
– Molin

Molin beskriver Göteborg som frukten av flera influenser, västgötar, kustbor, engelsmän, judar och tyskar. Starkast är arvet från bohuskynnet, men de andra inslagen går också att följa. Molin beskriver hamnen som Göteborgs hjärta, och talar om det som ”en arbetets stad, skapad av karga bygders härdade barn.” Göteborg är en arbetarnas och småfolkets stad. Detta innebär dock inte att göteborgaren är gudlös eller nedbrytande radikal, även här känner Molin igen inflytandet från den västsvenska kyrkliga traditionen. Den lilla överklassen beskriver han som liberal, medan småfolket däremot 1930 bildar ett kraftfullt konservativt block, med bland annat Rudolf Kjellén. Redan under Molins tid utmanades denna folkliga konservatism från vänster, men man torde kunna spåra dess arv i så vitt skilda fenomen som GP, KPML(r) och Göteborgs nationella miljöer.

Molin tar också upp att staden på många sätt byggts genom insamlingar och donationer, därav den berättigade känslan bland småfolket att den är deras. Sammantaget är det en positiv människotyp han beskriver, och ett arv som idag på många sätt är värdefullt.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.