Presidentvalet i Frankrike har av många kallats ett ödesval. Utgången av den första valomgången innebär att Front Nationals Marine Le Pen och tidigare socialistpartisten och Rothschildanställde Emmanuel Macron går vidare till en andra omgång, med 21 respektive 24% av rösterna. Valet bekräftar att konfliktlinjerna i Europa inte längre går mellan gårdagens höger och vänster, utan mellan populism/nationalism och globalism. Detta märker vi inte minst när vi dissekerar valresultatet.

Populism och globalism
It’s a controversial premise — that inequality and racial diversity are linked as part of the same (American-type) system and that they progress or decline together.
– Christophe Guilluy

Normalt antas kanske ”högern” få sina röster bland de rika medan gamla socialister vinner väljare bland arbetarna. Så är emellertid inte fallet i Frankrike. Där röstade de rikaste på den före detta socialistpartisten Macron, 36% av de med en inkomst på mer än 3500 € i månaden. I denna grupp röstade enbart 12% på Le Pen. Men bland de fattigaste, med en inkomst under 1500 € i månaden, röstade den största gruppen på Le Pen, 30%, och bara drygt 10 på Macron. I gruppen ”manual laborers” röstade 40% på Le Pen, mindre än 15 på Macron. Det hela bekräftar Sam Francis teori om en ny klasskiktning. ”Den nya klassen” röstade Macron, ”folket” Le Pen. Macron är enligt Alain de Benoist en ”konstruktion”, en Obama för Europa, ”Macron is an algorithm, a computer-based image, a billionaire, a candidate of the Powerful.” Makten står mangrant bakom honom, och hoppas att han ska kunna besegra populisten Le Pen. Globalisternas program är motsatsen till Alain Sorals ”högerns värderingar, arbetarnas vänster”, den kombinerar öppna gränser och politisk korrekthet med ekonomisk nyliberalism och statens inordning i transnationella/atlanticistiska byråkratier. I jämförelse med Macron är Le Pens ekonomiska politik en vänsterpolitik, utrikespolitiskt bryter hon med demoniseringen av Ryssland.

Gradvis har även franska intellektuella börjat inse detta. Den nya högern gjorde det för decennier sedan, men nu har även delar av vänstern börjat genomskåda den officiella ideologin. En synnerligen läsvärd herre i sammanhanget är geografen Christophe Guilluy, hans kombinerat sociologiska och geografiska perspektiv har låtit honom följa hur stora grupper försvinner från städerna. Det handlar om hur den inhemska arbetarklassen och mellanskikten ersätts av immigranter, billigare och tacksammare än de egna landsmännen. De som gynnas av detta är en överklass kopplad till globalisering och politisk korrekthet (The French, Coming Apart är obligatorisk läsning). Detta är trender som drabbar även Frankrikes stora judiska befolkning, denna har därför de senaste åren gått från vänster till höger och det har vuxit fram en ”alt-judisk” miljö som, mot sin vilja, bidragit till att många franska judar röstade på Le Pen. Man kan alltså i Frankrike urskilja konturerna av ett populistiskt ”historiskt block” för att använda en av Gramscis termer, ett block som påminner om det kring både Brexit och Trump (många européer och judar, betydligt färre muslimer, många från ”folket”, färre från eliter och ny klass). Samtidigt bör man vara medveten om att Front National under Marine Le Pen på många sätt rört sig bort från sin ursprungliga ideologi, man söker idag aktivt HBT- och muslimska väljare. Skillnaden i jämförelse med Macron är trots detta betydande.

Inför den andra valomgången har media spridit budskapet att Le Pen kommer förlora. Så behöver det dock inte bli, de var lika säkra på Trumps förlust. Intressant i sammanhanget är att Le Pen vann de unga (både 18-34 och 35-49), något som inte bör förvåna givet hur dåligt det etablissemang Macron tillhör levererat för Frankrikes unga vad gäller bland annat arbetslösheten. Le Pens väljare är också mer lojala än Macrons. 80% av hennes väljare vill aktivt se henne som president, av Macrons väljare handlar det enbart om 54% som inte sett honom som ett taktiskt val. Detta kan göra den andra valomgången till en rysare.

Vidare läsning
Financial Times – Macron vs Le Pen: the voters they attract
Daria Dugina – France: globalism VS patriotism
Forward – The French Website That’s Driving Jews Into Marine Le Pen’s Arms
Alain de Benoist – Deux France Face a face

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.