När Galileo Galilei som en dålig förlorare mumlade att ”ändå rör hon sig” var det ett avgörande steg i nihilismens och relativismens framträngande på bred front i den västerländska kulturen, men kanske ett av de största och på längre sikt mest avgörande, eftersom detta inledde en idé- och lärdomshistorisk utveckling som på sikt kom att detronisera inte bara människan utan även det gudomliga och vår planet som sådan från en central plats i den kosmiska ordningen och ut i Vintergatans obetydliga marginaler. Det kan därför för både traditonalister, rasifierade antirasister och miljövänner vara intressant att bekanta sig närmare med den ursprungliga teori som skyllts inte bara för att vara ”fake news” utan även ”fake science” och vars anhängare regelmässigt förknippas med idioti av människor som själva tenderar att veta lika lite om astronomi som de individer vilka inte bara ”tror på” evolutionen utan att kunna beskriva den ens på det enklaste vis utan också envisas med att få moralpanik så snart någon så mycket som antyder att forskning tyder på att evolutionen pågått även de senaste 50000 åren och gör att mänskliga populationer skiljer sig åt, men nog om detta, vi åsyftar här naturligtvis det som på engelska kallas Flat Earth Theory men och ibland även är känt som planoterrestrialism och zetetisk astronomi.
Pianoterrestrialismen utgår från ”den världsbild som var den normala för varje väluppfostrad människa fram till 1789”, nämligen att Jorden är platt och inte rör sig runt Solen, detta är de två centrala inslagen i denna intressanta och värdefulla teori och ligger väl i linje med traditionella beskrivningar av hur Solen dras av hästspann, hur den jagas av vargliknande väsen och hur den kan stanna upp på himlen, men det ligger också väl i linje med den klassiska germanska världsbild där is och eld står i centrum, i vår tid förevigad av Hörbigers mycket intressanta Welteislehre. Det finns flera intressanta versioner av läran om den platta och stillastående jorden (ibland inkluderande fascinerande megafauna i ordets egentliga mening), i vissa befinner vi oss på en diskliknande yta, i några är världen fyrkantig, och i andra omges världshavet av den antarktiska isvallen, vilken här innebär att ett 3-dimensionellt rum imploderats till en 2-dimensionell yta vilket får ses som liggande i linje med Sokals intressanta postmoderna förehavanden, överhuvudtaget finns det en koppling här till Feyerabend genom att pomo slår över i premo och rentav Cremo så att säga. Det pågår en synnerligen fruktbar diskussion bland anhängare av läran om den platta jorden kring dessa varianters relation till Spengler, då en platt värld omgiven av en kupol påståtts vara hemmahörande snarare i en magiansk än en faustisk sensibilitet, men de oändliga isvidderna som postulerats av bland annat den väldigt intressante Samuel Shenton, inklusive potentiella andra ”world ponds” bortom den antarktiska isvallen, torde vara väl förenliga med en faustisk sensibilitet (alternativet är naturligtvis att den faustiska mentaliteten logiskt leder till ett heliocentriskt narrativ, något David Myatt indirekt antyder, men detta är för deprimerande för att ta på allvar, vilket Myatts senare utveckling också bekräftar). Vi bör här också notera den i sammanhanget utbredda teorin om en tredje himlakropp vid sidan av Solen och Månen, den mörkare Rahu, den svarta solen vilken ligger bakom förmörkelser av olika slag och enligt källor också har en koppling till Trump.
Man kan notera att teorin, även kallad zetetisk astronomi, har ett ur 4PT-perspektiv intressant ursprung genom uppfinnaren Samuel Rowbotham (1816 – 1884), även känd som Parallax och den förste företrädaren för ståndpunkten, hade ett förflutet som owenitisk socialist, idag betraktas Owen gärna som utopist men hans teorier om samhälle och pedagogik tål utan problem en jämförelse med Fouriers och Reichs. Rowbothams zeteticism fördes senare huvudsakligen men långt ifrån enbart vidare i kristna kretsar, bland annat av djurrättsförkämpen och societetsdamen Lady Blount och Wilbur Glenn Voliva, borgmästare i Zion där zetetisk astronomi ingick i skolplanen, överhuvudtaget har flera av teorins företrädare förenat kristen tro med vegetarianism och kamp mot djurplågeri, något som för den med en genuin högersensibilitet starkt bör tala för den med tanke på kopplingen mellan personliga egenskaper och världsbild. Idag finner vi i synnerhet anhängare av teorin bland afro-amerikaner och i synnerhet då i NBA, här bland annat Shaquille O’Neill och Kylie Irving, men också rappare som B.o.B. och en rasifierad kändiskropp med starka kopplingar till althögern som Tila Tequila, detta kan dock vara av godo då de människor som annars gärna förhånar den zetetiska astronomin när den framförs av kristna ogärna ifrågasätter svarta överhuvudtaget. I sammanhanget bör också nämnas salig Terry Pratchett, som likt en sentida Lovecraft medvetet eller omedvetet kanaliserade kosmiska sanningar, hans Skivvärlden och Atuin härrör från indisk mytologi, Pratchett ska enligt källor också ha varit engagerad i bevarandet av orangutangen vilket återigen antyder att hans personliga ekvation överensstämde med lady Blounts.
Sammantaget finner vi att mycket talar för den zetetiska astronomin, inte minst det faktum att alla originalinspelningar från ”månlandningen” spårlöst försvunnit och att den heliocentriska världsbilden förpassat Jorden och mänskligheten till en perifer plats i ett meningslöst Kosmos samt att den eurasiska och eurarktiska sfären i denna geografi får en mycket central placering. Som Feyerabend noterat har vetenskapliga paradigm betydelse, och vi har här att välja mellan ett som logiskt leder till relativism och nihilism eller ett där alla våra handlingar har avgörande betydelse och vi i egentlig mening står i centrum för ett kosmiskt drama, detta är även ett område där tvärvetenskap slår över i transvetenskap. Avslutningsvis noteras att vi om ganska exakt ett år kommer ta upp Georges Voronoffs banbrytande forskning ur ett arkeofuturistiskt perspektiv.
Vidare läsning
The Flat Earth Society
Thoughts of a taoist babe – Round Heaven, Square Earth
Planar Conspiracy: A Conversation with a Flat Earth Believer
Om skribenten: Joakim Andersen
