Den moderna eran är massans tidevarv. Organiska gemenskaper som skrå, ätt och lokalsamhälle har brutits ner av urbanisering, marknad, underhållningsindustri och växande stat, kvar finns atomiserade, rotlösa individer och de massor de bildar. Om detta psykologiska och sociologiska fenomen har många resonerat, från Canetti och Freud till Ortega y Gasset och Sloterdijk. En av de verkliga klassikerna i sammanhanget är Gustave Le Bon (1841-1931), vars tankar influerat bland annat Freud, Mussolini och Bernays, psykoanalysens, fascismens och den moderna marknadsföringens respektive fäder (Freud var dessutom Bernays onkel). Hans perspektiv är fortsatt värdefullt. Det är därför positivt att den gamla översättningen av Le Bons Massans psykologi uppdaterats till modern svenska och getts ut av Logik Förlag.
Le Bons perspektiv
Institutioner har ingen inneboende kraft – de är varken goda eller dåliga i och för sig. Lämpliga för ett visst folk och under en viss tid, kan de vara olämpliga och skadliga för andra.
– Le Bon
Le Bons perspektiv är på flera sätt raka motsatsen till det historiematerialistiska. Han betonar dels det han kallar rassjälen, alltså de mer eller mindre ärftliga egenskaper som följer ett givet folk genom dess existens. Så beskriver han skillnaderna mellan de latinska och de nordeuropeiska folken som följd av deras olika rassjälar. Här finns som synes en biologisk aspekt hos Le Bon. Men det finns också en central idealistisk aspekt, han menar att det viktiga i historien äger rum genom idéer och begrepp. Dessa är sega, och förändras normalt endast långsamt. De revolutionära perioder då de förändras snabbt är desto mer sällsynta, men också betydelsefulla. En sådan brytningsperiod levde Le Bon själv i, då det Burckhardt kallade det Gamla Europa snabbt bröts ner, då bland annat kristendomen förlorade i legitimitet. Kopplat till detta var, och är, massornas centrala ställning, Le Bon talar explicit om vår era som Massornas era. Det var därför nödvändigt att förstå detta fenomen.
Massan som fenomen
Bör man beklaga att massorna aldrig vägleds av förnuftet? Vi vågar inte påstå det.
– Le Bon
Le Bon beskriver hur individen som blir del av en massa förändras. Individualiteten utplånas, massan som kollektiv präglas av det omedvetna (och därigenom förövrigt av rassjälen, menar Le Bon). Intellektuellt är massan också undermålig, det är dumheten som förtätas snarare än klokheten. Men Le Bon är inte enbart negativ, han menar att massan är kapabel till barbariska handlingar men också till heroism och generositet. Dessutom är massan i grunden konservativ. Detta bland annat då det tar lång tid för nya idéer att tränga in i den, och lika lång tid för dem att försvinna. På Le Bons tid var detta positivt, frågan är dock mer komplex i vår tid då status quo sedan decennier inbegriper mindre önskvärda inslag.
Sammantaget är Le Bons studie av massan fortfarande av värde. Han tar bland annat upp betydelsen av prestige (jämför Webers begrepp karisma) och beskriver förutsättningarna för det han kallar folkledare. Le Bon kan också användas för att förstå den partibaserade parlamentarismens tillkortakommanden och den föraktansvärda populärkulturen.
Det finns också en given koppling mellan Le Bon och en mer praktiskt inriktad metapolitik. Hans tankar om prestige är exempelvis fortfarande användbara för att förstå Trumps framgångar, ingen massa respekterar en förlorare som ber om ursäkt för sig själv och sina idéer. Massan har också svårt att förstå mer komplicerade resonemang, vilket man bör vara medveten om när man riktar sig till den. Le Bon ger också flera praktiska råd kring hur man kan påverka massan, användbara både för metapolitiker och potentiella folkledare.
En äldre, mer ingående, artikel om Le Bon finner vi här:
Gustave Le Bon och massans psykologi
Om skribenten: Joakim Andersen
