En idag tämligen bortglömd klassisk liberal är amerikanske William Graham Sumner (1840-1910). Han var USA:s första professor i sociologi, en kortare period var han präst. Sumner var främst påverkad av Herbert Spencer, det finns socialdarwinistiska inslag i hans tänkande. Bland hans elever finner vi den mer heterodoxe ekonomen Thorstein Veblen. Det finns brister i Sumners tänkande, men också en del givande begrepp och perspektiv. Vi börjar med det mer värdefulla.
The forgotten man
It is the Forgotten Man who is threatened by every extension of the paternal theory of government. It is he who must work and pay.
– Sumner
Sumners mest givande begrepp, mest användbart i en välfärdsstat som brutit med reciprocitetens logik, är ”the forgotten man”. Med detta begrepp sätter han fingret på vad en politisk reform också är. Han utgår från att det finns ett samhälle, i detta lever A, B, C och X. A upptäcker att X är utsatt för något problematiskt. A talar med B, och de kommer överens om att stifta en lag för att hjälpa X. Ibland bestämmer de att A,B och C ska hjälpa X, detta ser Sumner som det bättre alternativet (men frågar sig också varför A och B då inte kunde hjälpt X själva, utan någon lag). Men lika ofta stiftar de en lag som bestämmer att C ska hjälpa X. What I want to do is to look up C, skriver Sumner, C glöms ofta bort i sammanhanget. A och eventuellt B kan ta på sig äran för att ha hjälpt X, X får ett tillskott av något slag, men det är den bortglömde C som betalar för det hela. Sumner definierar sin ”bortglömde”:
Now who is the Forgotten Man.? He is the simple, honest laborer, ready to earn his living by productive work. We pass him by because he is independent, selfsupporting, and asks no favors.
Detta är ett centralt perspektiv för att förstå svensk politik, där C är den arbetar- och medelklass som betalar skatt för diverse filantropiska projekt men aldrig tackas för detta utan tvärtom beskylls för ”rasism” och liknande av människor vars löner de finansierar.
Sumners perspektiv utgår från en viktig distinktion. Han menar att vanliga arbetare egentligen inte är ”proletärer”. Detta beror på att de flesta arbetare, även låginkomsttagare, har en mentalitet som gör att de är strävsamma och försöker spara pengar. Skillnaden mellan en sådan människa, en ”industrious laborer”, och en tiggare, en ”pauper”, är fundamental för Sumner. Kan man inte skilja dessa kategorier åt, utan tror att de tillhör samma grupp kommer man både att förolämpa den förra gruppen och föra en politik som gör att den senare växer i antal.
Intressant är att Sumner tar sitt perspektiv längre än de flesta kritiker av välfärdsstaten. Så inkluderar han allmosor i sin analys. Sumner menar att varje gång man ger en tiggare en slant, så är det pengar som istället kunde investerats och gett ”the industrious poor” ett arbete. Man får det man betalar för, och betalar man för tiggare så är det tiggare man får fler av. Sumner skriver:
For a man who can command another mans labor and self-denial for the support of his own existence is a privileged person of the highest species conceivable on earth. Princes and paupers meet on this plane, and no other men are on it at all.
Man mer än anar här en puritansk arbetslinje, kombinerad med en brutal och föga kristen socialdarwinism (”nature’s remedies against vice are terrible… A drunkard in the gutter is just where he ought to be”). Samtidigt menar Sumner att samhället har ett ansvar för att människor inte svälter ihjäl. Men inte mer än så. Om detta är en hållbar politik i ett industrisamhälle kan man fråga sig.
Antropologi och politik
We shall find that every effort to realize equality necessitates a sacrifice of liberty.
– Sumner
Intressant oavsett samhällstyp är däremot Sumners tankar kring människomaterialets betydelse. Han ser det atomiserade samhället som något direkt positivt, och menar att i en demokrati måste befolkningen bestå av fria, självständiga män. Återigen kan man fråga sig om detta är lika realistiskt i ett industrisamhälle som i ett agrart, men det finns en kärna av värde i Sumners resonemang. Så skriver han:
The free man in a free democracy, when he cut off all the ties which might pull him down, severed also all the ties by which he might have made others pull him up. He must take all the consequences of his new status.
Vad händer då när frihet och egenansvar förnekas? Sumner formulerar frågan något annorlunda än vad vi svenskar är vana vid, han frågar sig vad som händer när fria människor vänjer sig vid att få sådant de inte förtjänat. Så skriver han:
This is the inevitable result of combining democratic political theories with humanitarian social theories. It would be aside from my present purpose to show, but it is worth noticing in passing, that
one result of such inconsistency must surely be to undermine democracy, to increase the power of wealth in the democracy, and to hasten the subjection of democracy to plutocracy ; for a man who accepts any share which he has not earned in another man’s capital cannot be an independent citizen.
I likhet med både klassiska liberaler och distributister menar Sumner alltså att den servila staten inte behöver stå i motsatsförhållande till det storkapital som har politiska kontakter. Detta ser vi exempel på även i Sverige, där ”kompiskapitalismen” och överprofiterna brett ut sig i sådana sfärer som betalas med skattepengar.
Imperialism och plutokrati
Nowhere in the world is the danger of a plutocracy as formidable as it is here.
– Sumner om USA
Den ”gamla högern” i USA var ofta anti-imperialistisk, och Sumner är inget undantag. Han skiljer mellan ”Spanien” och ”USA” som idealtyper, och menar att när USA blir imperialistiskt rör det sig i riktning mot den spanska modellen. USA har besegrat Spanien militärt, men håller på att erövras av hennes idéer och politik. Sumner ser kriget mot Spanien som ett exempel på dålig politik, ”it is contrary to honest statesmanship to imperil the political welfare of the state for party interests.”
Sumner varnar för den chauvinism som hänger samman med imperialismen, och hur en fördummande patriotism kommer drabba amerikanerna. Han hånar också talet om att USA ska ”civilisera” Filippinerna och andra besittningar. Kulturer är olika, och försök att sprida en av dem leder till uppror. ”They hate our ways”, skriver Sumner om de tilltänkta föremålen för civiliseringsprojektet.
Hanteringen av de nyvunna kolonierna försvåras ytterligare av att USA genomsyras av tron på allas lika värde. Man kan då antingen bryta mot sina grundprinciper och behandla dem som underordnade, eller göra dem till delstater. Det senare försvåras av skillnaderna i kultur, vilket leder till att unionen förstörs. Sumners tankar här är tillämpbara också på ”mångkulturen”:
…or we must take them in on an equality with ourselves, where they will help to govern us and to corrupt a political system which they do not understand, and in which they cannot participate.
Sumner menar också att demokratin är oförenlig med imperialismen. Dels leder den senare till militarism, dels leder den till plutokrati. Detta av flera skäl. För det första innebär krig och expansion fler möjligheter till ”jobbery” för storkapitalet. För det andra gör det folket mindre uppmärksamt på vad plutokraterna håller på med. För det tredje leder det till större utgifter av skattepengar, vilka hamnar hos plutokraterna. För det fjärde kommer det leda till en större statskuld, vilket alltid drabbar de fattiga hårdast.
De flesta av Sumners argument mot imperialismen är fortfarande relevanta, i synnerhet när landet nu blivit en supermakt styrd av bland annat det militär-industriella komplexet och Goldman Sachs.
Sammantaget finns det alltså en hel del av värde hos Sumner. Samtidigt finns det betydande brister. Han har en mekanisk syn på staten, som en grupp beväpnade män och mindre kapabla byråkrater. Detta är inte den europeiska synen på det politiska, både som teori och som verklighet betraktat är det istället en degeneration. Sumner sätter också delen, ekonomin, framför helheten. Till skillnad från en de Jouvenel saknar han också det historiska perspektivet, och vänder sig mot den europeiska traditionen.
At bottom there are two chief things with which government has to deal. They are, the property of men
and the honor of women. These it has to defend against crime.
– Sumner
Samtidigt finns det ansatser till en mer konstruktiv världsbild även hos Sumner. Det finns en spänning mellan hans syn på kriget som en ”competition for life” som alltid kommer finnas med oss å ena sidan och hans motvilja mot protektionism och välfärdsstat å den andra. En ren nattväktarstat överlever inte i konkurrensen med andra stater. Det finns också en spänning mellan hans liberalism och hans socialdarwinism. Hur förlikar man rätten till egendom med citat som det följande:
Before the tribunal of nature a man has no more right to life than a rattlesnake; he has no more right to liberty than any wild beast; his right to pursuit of happiness is nothing but a license to maintain the struggle for existence.
Då är Stirner mer konsekvent. Som helhetsperspektiv är Sumners världsbild en återvändsgränd, men aspekter ur den kan med fördel användas i samtida analys och politik.
Flera av Sumners verk finns tillgängliga på internet, bland annat dessa:
The Forgotten Man and other Essays
The Conquest of the United States by Spain
Om skribenten: Joakim Andersen
