Guillaume Faye är en av de mest givande bland tänkarna med rötter i den nya högern. Han erbjuder ofta nya perspektiv, detta är fallet även med Sex and Deviance. Som namnet antyder tar han där upp det mesta som har med sex och relationer att göra, från äktenskap och familjebildning till prostitution och pornografi.
Faye utgår från en biologisk världsbild, hans ”vi” är etniska fransmän och han tar genetiska skillnader mellan både kön och folkstammar på allvar. Detta torde innebära att hans analyser är som mest givande för etnonationalister, men det förhindrar inte att även andra kan ha utbyte av dem. I centrum för Fayes analys står det faktum att de europeiska folken, i synnerhet fransmännen, inte får särskilt många barn och att de är på väg att ersättas av andra folk i sina hemländer. Många av dem är ensamma, missnöjda och frustrerade. Faye försöker förklara vad detta beror på, och hur processen kan vändas.
Äktenskap och familj
Sex is the foundation of nations, since it determines their reproduction. Sex is a central dimension in the analysis of societies.
– Faye
Faye är ofta en paradoxernas man, hans slutsatser är inte de man förväntar sig och ofta kan han provocera snart sagt alla läsarkategorier. Så identifierar han en viktig faktor bakom familjens kris i ett historiskt missförstånd, i oförmågan att se ett äktenskap för vad det egentligen är. En familj är i själva verket ett samhällets urcell, ett långsiktigt projekt avsett att föra vidare ett arv. Detta gör att det i bildandet av en familj bör finnas ett inslag av rationalitet. Faye noterar att detta inslag ibland drivits så långt som till arrangerade äktenskap, detta är inget han förespråkar för européer. Däremot lyfter han fram det borgerliga äktenskapet, med dess syntes av kärlek och rationella överväganden, som en historisk bedrift.
I vår tid betonas istället ”kärlek”, vilket ofta är synonymt med ”attraktion”, som grunden för ett äktenskap. Faye noterar att attraktion normalt är något ganska flyktigt, vilket föga förvånande leder till mängder av impulsiva beslut och därpå följande skilsmässor. Han noterar också att äktenskap och sex är två skilda ting, och att (i varje fall manlig) sexuell otrohet under den borgerliga eran sågs som mindre katastrofal än skilsmässa. Mot bakgrund av att attraktionen ofta falnar över tid ser han därför också prostitution som ett oundvikligt inslag i ett samhälle. Att bekämpa prostitutionen beskriver han som dömt att misslyckas, det enda man lyckas med är att driva den under jorden och möjliggöra mer ljusskygga former av trafficking och liknande. Fayes alternativ är en legaliserad men kontrollerad prostitution.
Faye går igenom konsekvenserna av kärnfamiljens gradvisa upplösning, och föräldrarnas förlorade auktoritet. Han beskriver den ständigt växande gruppen ensamstående och hur deras ålderdom kommer te sig, de alltfler skilsmässobarnen, den försämrade uppfostran, ett folk som inte längre kan reproducera sig, et cetera.
Egalitarismen
Since the 1960s, Western societies have experienced a number of apparently distinct phenomena that are in fact connected with one another: the disintegration of the traditional family, the phenomenal rise in the divorce rate, the appearance of single mothers in the workplace or on the dole… the spectacular increase in the number of bachelors and people living alone… the isolation of aged people (often consigned to retirement homes), and an impressive explosion of illiteracy and crime among the young.
– Faye
Ett centralt fenomen i Fayes analys är egalitarismen, strävan efter ”jämlikhet” och oviljan att erkänna skillnader. Han är själv mer influerad av Locchi och Nietzsche, och betraktar egalitarismen som en världsfrämmande utopi med skadliga konsekvenser. Så analyserar han hur snabbt synen på homosexuella förändrats, från att ha setts som avvikare till att idag istället hyllas. Idag är det snarast heterosexuella som framställs som tråkiga, och i den framväxande ideologin beskrivs sexuell läggning som ett val. Faye identifierar samma stadier i synen på kön och raser. Först krävs likaberättigande och skillnaderna förnekas, därefter äger en inversion av värdena rum och vita heterosexuella män framställs som underlägsna.
Faye betraktar inte homosexuella äktenskap som naturliga, mot bakgrund av ovan nämnda definition av familjen (samhällelig urcell avsedd att föra vidare ett arv). Samtidigt ser han dem inte som något egentligt problem, det rör sig om en numerärt marginell företeelse. Vad han vänder sig mot är istället homosexuella lobbygruppers intåg i skolundervisningen, där de kan framställa sin livsstil som attraktiv under den period då ungdomar är som mest osäkra och formbara. Han är heller inte positiv till inslag i den manligt homosexuella livsstilen, som promiskuiteten, men överlag ser han det som självklart att man inte förföljer eller förfördelar människor på grund av deras läggning. Här kombineras Faye med fördel med Jack Donovan.
Vad gäller feminismen är hans inställning återigen mångfacetterad. Faye är för kvinnans likaberättigande, exempelvis vad gäller yrkeslivet, och menar att måttstocken för en civilisations värde är hur den behandlar sina kvinnor. De nordeuropeiska folken har här alltid utmärkt sig positivt. Faye är också medveten om att det finns flera sorters kvinnor, han talar med utgångspunkt i Abellio om den ursprungliga kvinnan, den manliga kvinnan, och den ultimata kvinnan (som förenar drag från de båda förstnämnda).
Samtidigt skriver Faye att mycket i de senare vågornas feminism handlar om kvinnor som egentligen vill vara män, och som därför värderar historiskt manliga sfärer högt. Det finns också ett inslag av manshat, och en paradoxal oförmåga att kritisera det högst reella kvinnoförtryck som äger rum bland annat i ”förorterna”. Samtidigt menar Faye att när en nations män blir omanliga, kommer kvinnor att ta över deras uppgifter (han nämner här Thatcher och Jean d’Arc som exempel). Utmaningen för ett samhälle är att kombinera kvinnors frihet och karriärer med hållbart barnafödande, exempelvis genom barnbidrag. Den utveckling Faye identifierar, och ger namnet devirilisering, framstår i varje fall som uppenbar. Europeiska män blir inte direkt mer och mer maskulina, och förlorar snarare de egenskaper som krävs för att försvara sina samhällen, kvinnor och barn. Faye erbjuder här en värdefull kontrast till manosfären, när han visar att kapabla kvinnor då kan spela en viktig roll. Rent hypotetiskt skulle man kunna utveckla en syntes av den tidiga feminismen och mer etnonationalistiska strömningar med utgångspunkt i en del av hans analyser (kanske även med inspiration från Wirth).
Pornografi och skådespel
Det är inte som puritan Faye kritiserar den sexuella revolutionen, utan snarare i egenskap av libertin. Samtidigt finns tydliga influenser från situationisterna i hans analyser, vilket bidrar till att hans genomgång av det sexualiserade samhället blir klart läsvärd. Faye menar att den sexuella revolutionen var en logisk reaktion mot en puritansk och sexfientlig inställning, men att resultatet inte blev bra eftersom det var puritaner snarare än libertiner som genomförde det hela.
Detta blir särskilt uppenbart vad gäller pornografin. Det franska samhället är överfyllt av pornografiska bilder, både i offentligheten och i den privata sfären. Samtidigt har människor egentligen inte särskilt mycket sex, och vi har fått en generation av män som blir impotenta när de har en mänsklig partner. Faye beskriver hur traditionella mötesplatser, som barer och nattklubbar, minskat i antal och ersatts av diverse virtuella lösningar. Han är inte traditionalist, men i sin beskrivning av hur pornografin är endimensionell och infantil för han tankarna till Evolas beskrivning av attraktionens olika faser:
…pornographic films and images, available to absolutely everyone including adolescents, diffuse a very primitive, un-erotic, animalistic and immediate, artificial and frustrating vision of sex often centred upon rape fantasies.
Den erotiska nivån nås inte, Faye menar att vi bevittnar en allmän regression av den sexuella nivån. Samtidigt målar han upp en oroväckande bild av mängder av människor som hellre ägnar sin tid åt pornografins cykel av löften och besvikelser än interagerar med andra människor. Vi har kort sagt ett samhälle med mycket bilder och tal om sex, men mindre faktiskt sex. Det hela framstår som patologiskt.
Invandring och teknologi
In France… one finds that the birth rate of non-European babies has probably already passed the 50 percent mark…
– Faye
Faye noterar att en samling orsaker gör att de infödda fransmännen inte längre reproducerar sig. Han beräknar att 50% av de nyfödda barnen i Frankrike idag inte är etniskt franska, och tar upp i synnerhet afrikanska invandrargruppers fortsatt högre fertilitet. Faye tar upp det inslag i den officiella ideologin där relationer över de etniska gränserna beskrivs som överlägsna de vanliga, då i synnerhet relationer mellan europeiska kvinnor och utom-europeiska män. Sådana relationer ser Faye som en katastrof, samtidigt ser han dem som mindre stabila än relationer mellan europeiska män och utom-europeiska kvinnor.
Faye går igenom snart sagt alla aspekter av detta. Han tar upp feminismens oförmåga att kritisera islam, de låga straffen för våldtäkt, de etniska och sexuella relationerna i förorten, effekterna av könsintegrerad undervisning, et cetera. Han utgår från HBD-resonemang och skriver att mönstren för uppvaktning och relationer skiljer sig en del åt mellan olika grupper, han bemöter också myten om afrikanska mäns generöst tilltagna genitalier (en myt han kopplar till ett rasistiskt tänkande, där den manlige afrikanen reduceras till ett djur eller rentav en best).
Samtidigt är Faye intresserad av den biologiska teknologins möjligheter. Han tar upp sådant som möjligheten att framöver överlåta graviditet och förlossning på artificiella livmödrar, kloning, artificiell intelligens, och hybrider mellan människa och djur. Han är öppen med att han här ”ställer sig på samma sida som titanerna”, vilket ur ett mer traditionellt perspektiv framstår som lika problematiskt som vissa följder av hans biologiska världsbild. Dessa är i förbigående sagt två av de tre aspekter av hans analys jag ser som mest problematiska, ihop med oviljan att koppla den pågående krisen till kapitalismen.
Sammantaget är det i varje fall en mycket intressant bok. Det är sällan sex och relationer ställs i centrum för en analys, trots deras uppenbara betydelse för ett samhälle och en civilisation. Faye går också igenom snart sagt allt som hör till ämnet, vilket gör att även om man inte håller med honom får man möjligheten att själv utveckla ett heltäckande alternativ. Det är hög tid att vi betraktar sex och relationer ur ett civilisatoriskt perspektiv, för det som just nu pågår är inte hållbart. Fayes förmåga att tänka innovativt och skapa nya synteser kan då ha mycket av värde att erbjuda, hans mer libertinska perspektiv är också av värde mot bakgrund av hur puritanska många analyser av ämnet annars är.
Vi införskaffar Sex and Deviance bland annat här:
Om skribenten: Joakim Andersen
