Häromdagen tog vi på bloggen upp konstens kris, med utgångspunkt i Lars Holger Holms Hiding in Broad Daylight. Att enbart ta upp det man är emot kan framstå som något reaktivt, varför det också kan vara intressant att ta upp mer givande konstnärer. Vi har tidigare tagit upp intressanta och värdefulla sådana, från Louis Moe och Bertel Thorvaldsen till Caspar David Friedrich. Idag är turen kommen till den norske konstnären Gerhard Munthe (1849-1929).

Munthe var en mångsidig konstnär. Till en början låg hans fokus på landskapsmåleri, men både färg- och motivvalet låter redan här antyda ett intresse för det organiska. Det är det levande och det lokala som fångar Munthes intresse, naturen och folklivet. Ett fint exempel på detta är Idyll. Munthe är en synnerligen norsk konstnär, men även andra skandinaver torde känna igen aspekter av sina respektive folksjälar i hans konst.

Han kom även att illustrera nyutgåvorna av äldre verk och sagor, som Heimskringla och Draumkvedet. Särskilt de mindre illustrationerna är här mycket effektiva, och skulle platsa i vilket fantasysammanhang som helst.

Nationalromantikern Munthes intresse för det förflutna inskränkte sig inte till illustrationer av böcker. I likhet med Carl Larsson gjorde han sitt hem till ett konstverk, präglat av det fornnordiska. Han inspirerades också av den brittiska Arts and Craftsrörelsen, och skapade fantastiska textila konstverk. Här var hans förhållande till sagorna ofta friare, de utgår inte sällan från egna teman. Personliga favoriter är Helhästen, Najaderna och Norrskenets döttrar. Munthe för i den sistnämnda in både isbjörnar, norrsken och hamnskifte. Även i Helhästen anar vi förövrigt en isbjörn, vilket får ses som en innovativ, men mycket logisk, tolkning av det arktiska och hyperboreanska temat hos Munthe.

Sammantaget framstår alltså Munthe som en givande och värdefull bekantskap, även om han hellre hade vunnit erkännande för sina konstverk än för det han egentligen såg som bisysslor.

Mer Munthe

NRK – Munthe og Nansen

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.