Bland kännarna av den nya högern och de konservativa revolutionärerna finner vi rumänsk-amerikanske Lucian Tudor. Han har skrivit ett flertal läsvärda artiklar om dessa ämnen, han har också översatt värdefulla texter av bland annat de Benoist och Dugin. Tudor har bland annat publicerat flera läsvärda texter på Motpol. I dagarna har han gett ut en antologi med texter genom de sydamerikanska identitärerna Círculo de Investigaciones PanCriollistas. Det är en värdefull samling texter, och rekommenderas varmt för den som intresserar sig för idéhistoria i allmänhet och dessa områden i synnerhet.

Tudors tes är att det finns en idéhistorisk kontinuitet från de konservativa revolutionärerna i Tyskland under tidigt 1900-tal, via den nya högern, till dagens identitära rörelser. Till skillnad från många självutnämnda idéhistoriker förhåller Tudor sig stringent till begreppen, han är exempelvis medveten om skillnaderna mellan den konservativa revolutionen, fascismen och Julius Evolas radikala traditionalism.

Den konservativa revolutionen

The German Conservative Revolution refers to a broad intellectual and political movement in Germany and Austria during the early 20th Century, primarily in the interwar period during the Weimar Republic. The movement had its roots in the works of older philosophers and authors from the 19th Century, such as Friedrich Nietzsche, Johann Wolfgang von Goethe, Ferdinand Tönnies, Constantin Frantz, Friedrich List, Paul de Lagarde, and Julius Langbehn, among others, whose ideas it made use of or
developed further and integrated them into new philosophies.
– Tudor

Tudor ger en god introduktion till den konservativa revolutionen. Han beskriver mångfalden, men också det gemensamma. Så var detta en miljö som kritiserade ”liberalism, Marxism, republicanism, individualism, egalitarianism, Western modernism, philosophical materialism, and nihilism”. De förenades av sin tro på nationen eller folket, erkännandet av skillnader mellan individer och grupper, värdet av auktoritet och tro, liksom av en kulturkritik där liv och ande sattes högre än materiella och artificiella krafter. De hade också en revolutionär inställning till historia och tradition, och sökte nya former för tidlösa värden. Här ingick inte sällan försök till synteser med bland annat socialismen. Moeller van den Bruck skrev om detta:

Conservatism seeks to preserve a nation‘s values, both by conserving traditional values, as far as these still possess the power of growth, and by assimilating all new values which increase a nation‘s vitality.

Det är kort sagt en värdefull, sammanhållen och intellektuellt avancerad kulturkritik och ett alternativ till mycket av det i moderniteten som är negativt. Som utgångspunkt i en analys av samtiden är arvet från den konservativa revolutionen fortfarande mycket fruktbart (något som antyds av hur den nya vänstern inspirerades av bland andra Heidegger och Schmitt).

Tudor beskriver viktiga strömningar bland de konservativa revolutionärerna, som konservativ socialism, Völkisch integralism, kristen radikaltraditionalism, och biocentrism. Han beskriver också individuella företrädare som Moeller van den Bruck, Edgar Julius Jung, Ernst Jünger, Spengler, Haushofer och Carl Schmitt i egna stycken av varierande längd. Dessa torde vara välkända, intressant är att han även tar upp mindre kända men givande företrädare. Här finns Othmar Spanns tankar kring den sanna och korporativa staten, liksom Hans Freyers kultursociologi kring förlusten av mening i den moderna världen (jämförbara med Frankfurtskolans tankar kring kulturindustrin).

Den nya högern

The New Rightist critique of capitalism resembles the Revolutionary Conservative critique, attacking the individualistic ethics, the disconnection from and alienation of the people, the domination of finance, the fetishism of commodities, and places an even greater stress on the critique of consumerism and uncontrolled industrial growth from the ecological point
of view (provided not only by some of the German theorists, but also more recently by ecological economists such as Edward Goldsmith and Serge Latouche). New Rightists also criticize the quantifying tendencies and economic reductionism of liberal capitalism, for ― contrary to the presuppositions of liberalism and Marxism, the economy has never formed the infrastructure of society: economic over-determination (economism) is the exception, not the rule.
– Tudor

Tudors tes är att den nya högern är den konservativa revolutionens arvtagare. Han är samtidigt medveten om att det finns andra inflytanden, inte minst den nya vänstern (vilken å andra sidan även den fört vidare arv och teman från de konservativa revolutionärerna). Tudor ger en god beskrivning av den nya högern, av dess syn på metapolitik och kulturkamp. Han går igenom inställningen till samhället, där båda grupperna vänder sig mot en atomiserande individualism, och i dess ställe sätter en social holism. Både de konservativa revolutionärerna och den nya högern har också vänt sig mot talet om en abstrakt ”mänsklighet”, och fokuserat på att människan alltid tillhör en konkret grupp och kultur. De kritiserar också den liberala synen på ekonomi, bland annat då den är internationalistisk och sätter det ekonomiska över det politiska. Här finns också gemensamma teman som inställningen till en multipolär värld och ett federalt ideal (det gamla imperium snarare än den jakobinska nationalstaten).

Att det finns en tydlig kontinuitet visar alltså Tudor på ett övertygande vis. Han fortsätter sedan med att visa hur de identitära rörelserna i hög grad för vidare arvet från den nya högern. Sammantaget är det alltså en mycket givande studie. Det finns ett fokus på identiteters rasliga aspekt som kanske inte tilltalar alla, men Tudor beskriver också en kultur- och civilisationskritik som är av bestående värde. Vill man ha en genomtänkt och helgjuten kritik av den moderna världen har de konservativa revolutionärerna och den nya högern mycket att erbjuda. Detta innebär inte att allt är lika givande, exempelvis var flera av de konservativa revolutionärerna vänner av kriget som sådant och fiender till demokrati. Den nya högern har här normalt en mer balanserad ståndpunkt, inte minst Alain de Benoist framstår som en förespråkare för mer demokrati, reell demokrati snarare än enbart formell.

From the German Conservative Revolution to the New Right rekommenderas kort sagt varmt.

Vi hittar boken här:

Identitas/Círculo de Investigaciones PanCriollistas

Vi hittar Tudors artiklar på Motpol här:

Lucian Tudor

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.