Igår tog vi upp utvecklingsekonomen Paul Colliers analys av hur den globala migrationen påverkar de allra fattigaste länderna, inte sällan direkt negativt. Collier har också summerat forskningen kring hur den påverkar de rika mottagarländerna. Även här utgår han mer från om marginaleffekten av fortsatt invandring är positiv eller negativ, snarare än om den migration som redan ägt rum varit det. Collier menar att ett civiliserat land inte kan massutvisa människor.
Effekten av diasporor
The important implication is that the larger the diaspora is, the slower its rate of absorption will be.
– Collier
Collier finner att tre faktorer påverkar migration. Det handlar för det första om inkomstgapets storlek, vilket är en bidragande faktor. För det andra finns det kostnader av olika slag, vilka har motsatt effekt. Det kan vara både dyrt och riskabelt att migrera. Och för det tredje kan existensen av en diaspora minska dessa kostnader och risker. Detta innebär att det är enklare och billigare att flytta till ett land där redan flera av ens gamla landsmän etablerat sig.
Detta har underskattade bieffekter. Medlemmar i en diaspora tenderar att assimileras in i ”det nya landets” sociala modell. Ju större diaspora, desto långsammare går det dock. Om man är ensam immigrant i ett land kan man bara interagera med de infödda, och assimileras då snabbt. Om diasporan uppgår till en miljon är situationen en annan. Ju större diaspora, desto billigare för nya migranter. Detta innebär att migrationen kan accelerera, samtidigt som assimileringen stannar av. Resultatet är en växande diaspora, vilket i sin tur leder till långsammare assimilering och ökad migration. Samtidigt innebär den avstannade assimileringen att de problematiska sociala modeller som gjort att ”det gamla landet” var så dysfunktionellt att man lämnade det, importeras även till det nya landet. Värt att notera är att diasporor växer i synnerhet när de är kulturellt olika det nya landet.
Collier påminner oss också om att det egentligen inte finns några typiska ”invandrare”. Kategorin inkluderar vitt skilda grupper. Där finns människor som medvetet sökt sig till länder vars invånare och sociala modell de uppskattar, där finns också det Collier kallar ”settlers”, alltså rena kolonisatörer.
Sociala konsekvenser
Intressant är också Colliers genomgång av forskningen kring invandringens effekter. Med utgångspunkt bland annat i Putnams forskning finner han att invandring minskar tilliten i ett samhälle. I vilken omfattning beror bland annat på omfattningen och hur snabbt assimileringen äger rum. Oroväckande är att assimileringsprocessen i några länder vänt, andra generationen identifierar sig mindre med sina nya landsmän än vad deras föräldrar gjorde. Collier visar här att språket spelar en betydelsefull roll, talar man samma språk blir de negativa effekterna av detta mindre. Exempel från Afrika antyder också att en stark nationell identitet kan ha positiva effekter. I Kenya försvåras gemensamma projekt som brunnsborrning när det bor människor från flera olika stammar i en by, i Tanzania gör arvet från Nyereres nationsbyggande att det går lättare. Slutsatserna man kan dra av detta är att långtgående mångkulturalistiska ideologier försvårar fredlig samlevnad. Motsatsen är dock också fallet, mycket avvisande infödda försvårar också assimilering. Något Collier inte tar upp är om medias återkommande och ofta dåligt underbyggda rapporter om ”rasism” också försvårar sådan assimilering och samlevnad.
En slutsats som kunde dras av Putnams forskning är att infödda i områden med hög mångfald kände mindre tillit till sina nya grannar. Intressant är att deras tillit även gentemot andra infödda minskade, de drog sig undan och såg mer på TV. Collier noterar att en faktor här kan vara att deras former av socialt kapital och nätverk ofta brännmärks som ”diskriminering”. Detta är inte fallet med andra etniska gruppers mer exkluderande nätverk, vilket Collier noterar är orättvist. Om man ska ha storskalig migration bör den gyllene regeln tillämpas i relationerna mellan grupper, inklusive de infödda.
Collier beskriver fler effekter av minskad tillit och ökad mångfald. Här finner vi en ökande ovilja att finansiera välfärdsstaten, något som drabbar både fattiga infödda och migranter.
Sammantaget finns det alltså flera problem, vilka växer i takt med migrationen. Marginaleffekten av ökad invandring för det sociala framstår kort sagt som negativ.
Ekonomiska effekter
Collier tar också upp den ekonomiska aspekten. Han finner att migranter ofta konkurrerar med fattiga infödda om arbeten, vilket kan driva ner lönen. Effekten av detta är dock inte så stor, mer kännbar är konkurrensen om bostäder, i synnerhet socialt boende av olika slag. Även detta drabbar de mer sårbara infödda.
Ett argument som inte sällan förs fram är att migranter är motiverade och framgångsrika. Detta är inte alltid sant, men ibland är det så. Det finns som sagt ingen typisk ”invandrare”. Collier ifrågasätter självklarheten i att detta skulle vara något enbart positivt. Han tar här upp den engelska underklassen, vilken historiskt tagit mycket stryk och upplevt en lång rad nederlag. Collier skriver om dem:
Being overtaken by immigrants can deepen a sense of the inevitability of failure.
Han tar också upp det faktum att östasiatiska studieframgångar innebär att om några år kan varannan domare i Kanada vara av östasiatisk härkomst. Att detta enbart är oproblematiskt och positivt är han inte alldeles övertygad om.
Intressant är att han också bemöter argumentet att migration behövs för att möta behovet av utbildad arbetskraft. Han noterar här att historiskt löstes detta genom utbildning och träning, inte minst i företagen. Migrationen blir en genväg för att undvika detta. Collier tar också upp det faktum att migration leder till emigration, i synnerhet inom länder. London är idag inte en etniskt engelsk stad.
Samtidigt är Collier i grunden optimist. Han tycks mena att de redan existerande diaspororna i USA och Europa på sikt kommer assimileras in i dessa länders sociala modeller, och att ekonomiska och sociala kostnader kan hanteras. Den främsta effekten på längre sikt kommer då vara att redan tätbefolkade länder har en ännu större befolkning än nödvändigt och mindre öppna ytor. Marginaleffekten av invandring till dessa länder i nuläget är i varje fall negativ.
Värt att notera är att Colliers studie rör de rika mottagarländerna som grupp. Sverige är ett på många sätt extremt exempel, vilket torde ha sina konsekvenser för vår marginaleffekt.
Colliers ansats är ett försök att studera effekterna av migration för både de fattiga länderna, de rika länderna, och migranterna själva, och därefter väga samman dessa tre gruppers legitima intressen. Vi kommer återkomma till hans analys av migranternas situation framöver.
Mer Collier
Paul Collier och migrationen – de fattiga länderna
Om skribenten: Joakim Andersen
