Ludvig Klages (1872-1956) är en av de mest spännande, men också mer komplexa, av 1900-talets tänkare. Han var filosof, psykolog, och en framstående grafolog. Tillsammans med Alfred Schuler och Karl Wolfskehl bildade han en tid den ”kosmiska cirkeln” i München, delvis i miljön kring Stefan George men samtidigt i opposition till Georgekretsens alltför patriarkala fokus. Han var en produktiv och originell tänkare, bland annat myntade han termen ”Id” före Freud. Klages myntade också termen logocentrism, numera kanske mest använd i viss feministisk teoribildning. Sin psykologiska skola gav han namnet karaktärologi, han skrev flera uppskattade verk om grafologin.
Klages var teoretisk antisemit, men ägnade flera år åt att redigera sin ungersk-judiske kollegas, naturfilosofen Melchior Palagyi, efterlämnade verk efter dennes bortgång. Särskilt väl sedd var han inte i det Tredje riket, inte heller gjorde han avbön för sina teorier om judendomen efter krigsslutet. På senare år har Jürgen Habermas konstaterat att det finns mycket av värde i Klages tänkande. Klages var kort sagt en originell och intressant tänkare, men en tänkare vars unika perspektiv i hög grad fallit i glömska. Det framstår därför som en kulturgärning att Arktos förlag nyligen gett ut ett urval av hans artiklar översatta till engelska, med en ingående, och nödvändig, introduktion av Joseph D. Pryce. Pryce ger bland annat bakgrunden till flera av de begrepp Klages använder, vilket underlättar läsningen av honom.
Den biocentriska världsåskådningen
Wild boar, ibex, fox, pine marten, weasel, duck and otter – all animals with which the legends dear to our memory are intimately intertwined – are shrinking in numbers, where, that is, they have not already become extinct…
– Klages, 1913
En av de stora behållningarna med Klages tankar är det han kallar den biocentriska världsåskådningen. För honom framstår distinktionen mellan ”idealism” och ”materialism” som tämligen irrelevant, istället framträder en betydligt mer djupgående, och föga känd, historisk konflikt som den centrala. Klages sätter livet i centrum, men identifierar en livsfientlig kraft som gradvis infiltrerat världen och tagit över den. Han använder här de tyska termerna Seele och Geist, enklast översatta som Själ och Ande. Liv och Själ hänger samman, men Geist är abstraktioner, ideologier, tankar kring ”synd”, ”vilja till makt” och liknande. Klages belyser skillnaden:
Just as the philosopher of spirit considers everything that denies spirit to be a ”sin”, the philosopher of life regards that which denies life to be an offense… no one speaks of a sin against a tree, but men have certainly spoken in the past – and even today many still speak – of an offense against a tree.
Bland de livsfientliga krafternas uttryck nämner han moralism, judendom och kristendom, liksom kapitalism och militarism. Den vilja till makt Nietzsche talar om kan också vara ett livsfientligt fenomen, en osund besatthet. Det är kort sagt ett fruktbart djupekologiskt perspektiv Klages utvecklar, ett högintressant komplement till Naess, Abbey och Linkola. Han ger också en mycket sorglig skildring av hur ”framsteget” drabbat världen. I artikeln Man and Earth beskriver han hur djur och växter utrotats, men också hur folkkulturer och genuina mänskliga känslor trängs tillbaka. Klages är här antikolonialist, det är inte bara djurarter utan hela mänskliga kulturer som drabbats av utrotning. I deras ställe likriktas allt, och den vampyr som är Geist breder ut sig över världen. Så kopplar Klages hotet mot biologisk mångfald till hotet mot kulturell.
Modern man´s conscious striving for power far surpasses that of any previous epoch… in the service of human needs, the ever-increasing mechanization has brought about the desecration of the natural world.
– Klages
Klages artiklar är även vetenskapshistoriskt och -filosofiskt intressanta, bland annat analyserar han den då relativt nya psykoanalysen och Sokrates. Han nedgör också begrepp som ”framsteg”, och den livsfientliga utopismen. Det perspektiv som framträder sätter själ och liv i centrum, liksom det under- eller omedvetna och det kvalitativa. Detta gör att Klages med fördel läses parallellt med Guenons analys av Reign of Quantity, med Heidegger och Alexander Jacobs De Naturae Natura. Inte minst den senare rör sig i hög grad i samma idétradition som Klages. I Sverige påminner Magnus Stenbock, Richard Matz och Harry Martinson oss om inslag hos Klages, även om ingen av dem formulerar ett lika heltäckande perspektiv.
Klages och romantikerna
Man should look upon the harvested fruits of the unconscious as an unexpected windfall bestowed by Heaven above.
– Goethe
Klages erbjuder genom sitt perspektiv många aha-upplevelser. Han delar också frikostigt med sig av sina inspirationskällor. Där finns föga förvånande Nietzsche, liksom de försokratiska filosoferna. Där finns också de tyska romantikerna, och Goethe. Bland de tyska romantikerna är det inte minst Carl Gustav Carus som står i fokus. Det är en nära nog bortglömd tradition Klages här återuppväcker, och en mycket spännande sådan.
Detta gäller dels i det egna livet, där man kan identifiera hur ett övermått av Geist leder till ett sämre och mindre autentiskt liv. Låter man processen gå för långt förlorar man exempelvis förmågan att se en skog som vacker, och ser den istället enbart kvantifierbart, som en uppsättning timmer. Men även vad gäller synen på det politiska är romantikerna värdefulla, bland annat då hyperpolitisering och ideologier framstår som präglade av det livsfientliga. Familj, natur, känslor, det sköna, folkkultur, allt detta hotas av ett övermått av Geist. När Karlheinz Weissmann identifierar liv som konservatismens ledmotiv, det konservativa vill försvara, eller när Heinrich von Leo såg som sin uppgift att skydda det ”gudagivna, verkliga livet, i dess av inre krafter styrda utveckling”, finns det en släktskap med Klages. Konservatismen, uppfattad som värnandet om det levande, både djur, växter och sådana ”organismer” som kulturer, kan vara biocentrisk. Den är det inte alltid.
Även som vetenskapsfilosofisk utgångspunkt eller komplement är Carus, Goethe och Klages värdefulla. Detta bland annat genom fokus på helhet, under- eller omedvetet, verklighet och liv, istället för det mekaniska och kvantifierbara perspektivet. Så citerar Klages bland annat Carus:
…the key to an understanding of conscious thought resides in the realm of the unconscious.
Sammantaget är Klagesantologin mycket givande. Det gäller givetvis dess djupekologiska kvaliteter, liksom Klages originella skildring av historien. Beskrivningen av hur Geist likt en vampyr breder ut sig har mycket gemensamt med Nietzsches skildring av ressentimentets och slavmoralens utbredning, men även Nietzsche framstår som farligt nära släkt med vampyren. Även med Rydbergs beskrivning av dualismens utbredning i världen finns det likheter.
Samtidigt är det positivt att Klages inte är determinist, han utesluter inte att Själen och Livet kommer att försvaras. Han påminner oss också om att målet med en vetenskap som utgår från Själen är att förstå snarare än att reducera och manipulera, och att förebilderna är hjältar, poeter och gudar. Det är sammantaget ett värdefullt perspektiv, boken rekommenderas varmt.
Klagesantologin införskaffas bland annat här: Arktos förlag, Bokus, AdLibris
Relaterat
De Naturae Natura
Stefan George
Karlheinz Weissmann – Konservativt minimum
– Carus – Goethemonumentet
Om skribenten: Joakim Andersen
