Frans Michael Franzén (1772-1847) tillhör svenskans stora skalder. Han skrev dryckesvisor och bagateller, men också psalmer och romantiska dikter. Han kom att bli professor, senare kyrkoherde och biskop. Sven Stolpe beskriver honom som ”Sveriges ojämförligt största lyriska begåvning”, och finner honom vara en psykologisk gåta. Hos Franzén möter vi å ena sidan en själ med ”helgonlik renhet”, Stolpe talar rentav om ”hans moraliskt hämmade fantasi”. Detta gjorde honom till en mästerlig psalmdiktare. Å andra sidan har han skrivit förnämliga bordsvisor och hyllat livets njutning.
På Allhelgonadagen minns vi de vi älskat och förlorat, och Franzéns dikt Det nya Eden passar då bra. Den var nyskapande för sin tid, och fick negativ kritik. Detta tog Franzén hårt, han föll till föga, kallade dikten ett ”missfoster” och omarbetade den. Men i sin ursprungliga version är det en vacker skildring av hur Franzén föreställer sig tillvaron efter denna, och en inblick i lutheranismens finare aspekter. Det är den ursprungliga versionen vi här återger:
Ö! hvars höjder att bekransa
Edens englavakt blef satt,
Dem de salige omdansa
I en evig sommarnatt:
Natt, lik elfvernas på fjellen.
Der i snön med rosenglans
Mötas morgonen och qvällen
Och förgylla deras dans!
Hvilken svanesång i töknen,
Der din helgedom är skymd,
Nalkas hä’n ur vinteröknen
Öfver evighetens rymd
Till den vass, som sakta väger
Öfver silfverurnans skum
Kring ditt lugna rosenläger,
Andars tysta hvilorum!
Ha! hvad rysningar, så ljufva,
Själen i din skugga får:
Der hon, vinkad af en dufva,
Genom cedernatten går:
Går till etherklara strömmen,
Stiger i dess guldsand ner,
Döps – och vaknande ur drömmen
Sig i saligheten ser.
I den blånande kristallen
Hvilka lunder spegla sig!
Eva! ej, då du var fallen,
Eden sken så bakom dig.
Der, hvad gyllne skyar glimma!
Ej så sköna sågo dem,
Vid Messie födslotimma,
Herdarne i Bethlehem.
Hell dig! der du går ur badet
Lik en daggig stjerna opp,
Sväfvar lätt som rosenbladet.
Andas som på Alpens topp.
Salig, salig känn dig vorden;
Känn, hvad tyngd ifrån dig föll
Af det stoft, dig följt från jorden.
Som din pilgrimsskrud behöll.
– Arnold Böcklin
Flyg! och högt i molnfri dager
Din ej bundna vinge rör.
Sänk dig se’n i bergets lager.
Der du dån ur grottan hör:
Der den helga Vishets källa
Du ur djupets kalla grus
Ser bland Amaranther välla –
Träng dit in och drick der ljus.
Drick – och häpen, som när vilden
Speglar sina anletsdrag,
Möt i hvarje perla bilden
Af ditt oomhöljda Jag.
Se din skepnad såsom månens
Tändas; se ditt anlete
Stråla såsom Gudasonens,
Såsom morgonsolens le.
Drick – och se: med sina throners,
Sina pyramiders prakt,
Sina blodbestänkta zoners,
Sina grufvors tigervakt,
Jorden, lik en bubbla, glindrar
Och försvinner; – men en tår,
Gjuten på din urna, tindrar
Länge, innan han förgår.
Drick – och med den nya tjusning,
Nya englasinnen ge,
Hör den op’raparkens susning,
Och dess trollgestalter se!
Se den stege, englar bringar
Opp till himmelens portal!
Hör, hvad gudaglädje klingar
Ur dess hastigt öppna sal!
Men dig vinkar redan kullen,
Som, bekrönt med gyllne frukt,
Snögar ner i svarta mullen
Blommor af förtrollad lukt;
Der af små cheruber brytes
Löf, som droppar silfverglans,
Ifrån lifsens träd, och knytes
Din ovissneliga krans.
Seger! seger! segervinning!
Ropar topp till topp ikring:
Der du går med kransad tinning
I de sällas jubelring.
Känn, hvad himlasvalka följer
Deras rosenvingars slag.
Se ett flor af månsken höljer
Deras dansande behag.
Ha! hvad hviftar liljestängeln
Der i högsta palmens topp?
Bars hon hit af judaengeln
Ur det fallna templet opp,
Denna konungsliga lyra.
Som i dödeliga bröst
Stillade en Saulisk yra
Ingöt helgelse och tröst?
Hör! odödlig är dess stämma!
Hör, hvad salig melodi –
Som ej dårars löjen hämma,
Ej förtrycktas klagoskri –
Spelas der af himlavinden! –
Medan, lik en andes kyss,
Fläkten susar dig på kinden,
Der med englagråt du lyss.
Tills på högre, högre vingar,
Arfving till oändligt hopp!
Du åt allmaktsthronen svingar
I det gudaskenet opp:
Der att höra millioner
Sferers sammanstämda ljud
Och i tusende äoner
Saligen beskåda Gud!
Mer Franzén hittar vi här: Projekt Runeberg – Frans Michael Franzéns samlade dikter
Om skribenten: Joakim Andersen
