Jag tycker om gamla, svenska ord, gärna sådana som är på väg att försvinna och gärna sådana som hör till västgötska dialekter. Så framstår ”frack” som ett ord vars betydelse inte fullt ut motsvaras av något annat ord, och när det försvinner blir svenskan en aning fattigare. På liknande vis ger det en extra dimension till nöjet att läsa Ullerstam när han talar om de ”mörkermän” som sitter ute på landsbygden och hetsar. Det är också roligt att upptäcka att svenska poeter på 1600-talet ännu använde ordet ”dejlig”, vilket numera bara tycks överleva på andra sidan Öresund. Lika givande är det när Per Meurling i inledningen till sin studie om Fabian Månsson varnar socialdemokratin för att den börjar göra sig ”urarva”. Urarva är också vad svenskarna idag är i färd med att göra sig, bland annat på språkets område. Det länder oss inte till heder.

Amerikanisering och allmän nivellering i riktning mot den lägsta gemensamma nämnaren gör även språket fattigare, och om det finns något samband mellan språk och medvetande har det negativa följder även för vårt samhälle. Så går språket från att ha personlighet, att vara ett intrikat konstverk, till att bli ett rent bruksföremål.

When a language dies, a way of understanding the world dies with it, a way of looking at the world.
– George Steiner

Ett roligt initiativ är därför Glömda ord, där man samlar och presenterar ett stort antal svenska ord, från just ”frack” till ”åkarbrasa”. Glömda ord finner vi här:

Glömda ord

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.