Om man har ett genuint grönt perspektiv på världen är det svårt att ta Miljöpartiet på allvar, detsamma gäller Sverigedemokraterna. Vårt ”gröna” miljöparti är i praktiken koopterat av systemet, och driver bland annat en miljöfientlig invandringspolitik. Invandringskritiska SD har istället en bristfällig grön aspekt. Intressanta och inspirerande exempel på genuint grön civilisationskritik och politik finner vi både i historien och i omvärlden.
Herrarna Goldsmith och Aspinall
When a man marries his mistress, he creates a vacancy.
– James Goldsmith
Antalet miljonärer och aristokrater som tar ställning för traditioner och natur är idag försvinnande litet. Så har det dock inte alltid varit. I Storbritannien fanns det för ett antal decennier sedan en krets av herrar som vände sig både mot vänstern och skövlandet av naturen. Vi finner där den anglo-fransk-judiske miljardären sir James Goldsmith (1933-1997). Sir James var en färgstark person, bland annat ska Oliver Stone ha byggt karaktären Lawrence Wildman i Wall Street på honom. Han kom med tiden att utveckla en teori om ”the Communist infiltration of the Western media”, och stödja euro-skeptiska rörelser. Han grundade Referendum Party och satt en kort tid i gruppen Europe of Nations ihop med bland annat danska Ole Krarup. I Goldsmiths omgivning fanns personer som öppet reaktionäre lord Lucan, en professionell spelare som även försvann spårlöst i samband med att han misstänktes för att ha överfallit sin fru och mördat familjens barnjungfru. Där fanns även John Aspinall (1926-2000), som skapade en förmögenhet genom en karriär som bookmaker och casinoägare. Aspinall byggde upp ett privat zoo, vilket blev känt för den ovanligt nära relationen mellan personal och djur (ibland med dödliga konsekvenser för personalen). En viktig del av projektet var också att föda upp ovanliga och utrotningshotade djur. Aspinalls zoo finns fortfarande kvar, den stiftelse som bär hans namn verkar bland annat för att skydda västafrikanska gorillor, tigrar, och skotska vildkatter.
The units of homeotelic activity are the natural social units within which human beings evolved: the family, the community and the society. When these units disintegrate under the impact of economic development or progress, they are replaced by corporations and institutions, whose behaviour is increasingly heterotelic or random to the goal of maintaining the critical order of society and of the Gaian hierarchy.
– Teddy Goldsmith
Verkligt intressant är sir James äldre bror, Edward eller ”Teddy” Goldsmith (1928-2009). Han spelade en viktig roll i framväxten av den gröna rörelsen, bland annat var han författare till centrala A Blueprint for Survival, men hans engagemang kom så småningom att angripas från ”vänstern”. Detta då han snarare var konservativ än socialist. Så såg han traditionella kulturer som levande exempel på fungerande samhällen, han vände sig mot den totalitära staten och betraktade höger-vänsterdikotomin som föråldrad. Han var inte främmande för att ha kontakter både med trotskister och med den Nya högern och de Benoist (vilken han ”found particularly interesting”), samtidigt som han vände sig mot totalitarism både från höger och vänster. Goldsmith intresserade sig mycket för relationen mellan samhälle och natur, och hur man finner en väg som både är bra för människor och omvärld. Han skriver om sin syn på traditionella samhällen:
It is quite clear to me that only traditional societies have proved to be in any way sustainable. Only such societies have been capable of satisfying real human needs. These include the need to live in a loving family, a cohesive community, and a rich natural environment, and to be imbued with the religio-cultural pattern that holds it all together. These ideas could not be less fashionable, but I believe them to be true… It is no coincidence that not one of my African, Indian, or Polynesian friends rejects a single word of my writings.
Goldsmith var nära vän med Aspinall, och fick bland annat låna en kamel i samband med en PR-kupp. Hans yngre bror hjälpte honom också att finansiera Teddys gröna projekt. Som inspirationskälla för ett grönt perspektiv som värdesätter lokalsamhälle, familj och natur, och vänder sig mot stat och storföretag, är han fortsatt av stort värde. Han är också ett exempel på den intolerans som tyvärr är en så återkommande egenskap hos den moderna vänstern, och som hänger intimt samman med dess totalitära tendens.
Jerry Mander
The global economy is not capitalism. I have a master’s degree in economics, and I know this is not capitalism. What we have now is a centrally controlled economy. The only capitalism that takes place is among the people who have no part in the real benefits of the system — you know, the people at the lower rungs have some capitalism going with small stores and so on. But, basically, the great part of the system doesn’t function in a capitalist manner. It’s not a socialist manner either. It’s some kind of hodge-podge of connections that have been put together for greasing the skids of advanced development and growth and corporate benefit.
– Jerry Mander
Tillsammans med Jerry Mander skrev Goldsmith The Case Against the Global Economy and for a Turn Toward the Local. Mander är också en intressant bekantskap, även om han tenderar att identifiera sig som vänster på ett sätt Goldsmith inte gjorde. Det är en vänster som är öppen för en genuin kulturkritik och inspiration från traditionella samhällen. Mander gjorde karriär inom marknadsföring, men kom med tiden att se det som en form av ”mental miljöförstöring”. Hans kritik av det vi ofta ser som självklart, de många timmar människor spenderar framför TV-apparater och den kolonisering av medvetandet som reklam innebär, är ett bra exempel på Mander som civilisationskritiker. Han skriver om TV och reklam:
In the United States, aside from time spent sleeping and working, television viewing is still the main thing people do with their days. It’s replaced community life, family life, culture. In many ways, television has become the culture, and by this, I do not mean so-called “popular culture,” which sounds somehow democratic. Television is not democratic. Viewers at home do not make television; they receive it. Television does not express culture; it expresses corporate culture.
Mander betraktar i likhet med Goldsmith traditionella kulturer som levande alternativ, och har inte minst intresserat sig för de nordamerikanska indianernas erfarenheter. Han säger om deras kulturer:
The native tradition is a philosophical tradition. Native societies sustained themselves successfully for thousands of years because they had developed a philosophical system rooted in their relationship to nature.
Mander har under åren samarbetat med bland annat David Brower från Sierra Club. Brower är inte minst intressant som ett exempel på vad som hände med den amerikanska miljörörelsen när den invaderades av vänstern. Kritiker av överbefolkning och massinvandring kom då att uteslutas, Brower hade exempelvis sagt att:
Overpopulation is perhaps the biggest problem facing us, and immigration is part of that problem. It has to be addressed.
Det finns kort sagt ett grönt perspektiv som inte är ”vänster”, ett perspektiv som har mycket gemensamt med den historiska konservatismen men också med anarkismen i sitt försvar av naturliga gemenskaper som familj och lokalsamhälle. Det vänder sig mot massomflyttning av människor, men också mot överstatliga institutioner som EU och storföretag. Det har också en andlig och mental aspekt, vilket antyds av Manders beskrivning av reklam och av hans val av titel på en av sina böcker: In the absence of the sacred. Sammantaget har vi här en genuin och djup kritik av moderniteten vilken kan vara givande för många traditionalister.
Vidare läsning
Edward Goldsmith.org
Edward Goldsmith – My Answer
Aspinall Foundation
Guardian – Desperate Lucan dreamt of fascist coup
Bad Magic – intervju med Mander
Mander – Privatization of Consciousness
Mander – The Perils of Globalization
Relaterat
Lästips: Intervju med Dave Foreman
Magnus Stenbock – en svensk reaktionär
Om skribenten: Joakim Andersen
