Gavin McInnes beskrivs ofta som ”the Godfather of hipsterdom”. Han grundade 1994 Vice ihop med Suroosh Alvi och Shane Smith, efter att ha lämnat projektet 2007 har han startat företag som StreetCarnage.com och Rooster. Han skriver böcker och artiklar, gör filmer och youtubeklipp, och är numera även make och förälder. Intressant är att McInnes också rört sig åt höger, och är uppenbart trött på politisk korrekthet.
Han skriver för Taki’s Magazine, den grekiske journalisten Taki Theodoracopulos projekt. Takimag har flera intressanta skribenter, från Jim Goad och John Derbyshire till Theodore Dalrymple och Steve Sailer.
To the modern left, a fascist is not someone who beheads writers.
It’s a man with a family who mows his lawn and speaks publicly the way we all talk in bars.
– McInnes
McInnes har de senaste åren inte varit främmande för att skapa kontrovers genom att utmana den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen. 2013 sa han i en intervju att feminismen gjort kvinnor mindre lyckliga. Den verkliga kontroversen uppstod mer nyligen, då han publicerade en artikel betitlad Transphobia is Perfectly Natural. McInnes utgår från den politiskt korrekta definitionen av ”-fobi”, där en fobiker är var och en som inte till fullo instämmer i en viss, politiserad verklighetsbild. Så menar han att artikeln motiveras av omtanke om transpersoner, vilka han betraktar som psykiskt sjuka människor som av vårt samhälle bistås att genomgå omfattande operationer istället för vanlig vård. Reaktionen på McInnes artikel har varit stark, bland annat med hot mot hans familj. Man behöver inte dela McInnes analys (Evola hade förmodligen inte gjort det) men det är tveksamt om den kan kategoriseras som ”hat” och det är lika tveksamt om den ska bemötas med hot.
Vidare läsning
Takis Mag – Gavin McInnes
’Godfather of Hipsterdom’ Gavin McInnes: Feminism makes women miserable
Did Thought Catalog Just Publish the Most Transphobic Article Ever?
McInnes – How to Be Fired (McInnes syn på den senaste kontroversen, ihop med ett antal riktigt goda råd för den som förlorar arbetet på grund av sina åsikter
RA the Rugged Man utvecklar sin pro-lifesyn på StreeetCarnage
McInnes och Jesse Ventura debatterar invandringspolitik
How to be a Man
McInnes deltar med jämna mellanrum på Fox-TV, detta är inte särskilt underhållande och bekräftar fördomen att amerikanska ”konservativa” har svårt att förstå hur världen fungerar. Det antyder också något McInnes problem, han har rört sig från polerna subkultur och revolt till polerna borgerlig och konservatism. Från anti- till pro- så att säga, ”när Fan blir gammal blir han religiös”. En mer konstruktiv rörelse hade varit att röra sig vidare från en antiborgerlig revolt till traditionalism, mer eller mindre på det vis Julius Evola gjorde från dadaismen. Vi lever i en era då det ofta kan framstå som kontroversiellt med självklarheter, inklusive sådana som kommer från amerikanska konservativa, i stil med ”vuxna män ska inte bära byxor som visar kalsongerna”, detta gör det dock inte mer spännande att höra dem.
McInnes har gjort en del verkligt underhållande saker, bland annat filmen How to be a Man. Redan titeln summerar en del av den senmoderna erfarenheten, bristen på manliga föredömen och svårigheterna att övergå från subkultur till manlighet. I filmen söker en döende ex-kändis spela in en serie lärdomar till sin ofödde son, men hans oförmåga att identifiera en autentisk manlighet gör detta till ett problematiskt projekt. För mycket ska inte sägas om detta, men McInnes levererar en serie händelser präglade av sjuk humor med en mörk och realistisk underton. Kroppsvätskor, droger, slagsmål mellan barn och vuxna, detaljerade rekommendationer vad gäller cunnilingus, våld och pinsamheter i en salig blandning. Några gånger känns det hela lite utdraget, men många gånger känns det som Larry David på amfetamin, kort sagt skäms man å huvudpersonernas vägnar samtidigt som man skrattar högt. Det är en riktigt rolig film för den rätta publiken, samtidigt som McInnes har en tanke med den. Kort sagt att förr eller senare måste man växa upp, och att anledningen till att en vuxen man inte använder droger är konsekvenserna, vilka visas med all önskvärd tydlighet i filmen, snarare än någon abstrakt moralism. Budskapet har som ovan antytts begränsningar, men det är inte osunt.
Vidare
Ever Wonder ’How to be a Man?’ Vice Co-Founder Gavin McInnes Might Have the Answer
Youtube – McInnes: How to dress your age
Post-hipsters och thede-magi
I grew up being a socialist and I have problems with it because I grew up in Canada… I’ve spent a lot of time in Scandinavia, where I believe countries legislate out creativity. They cut off the tall trees. Everyone’s a C-minus. I came to America from Canada because Canada is stultifyingly boring and incredibly hypocritical. Thanks, Canada.
– Shane Smith
McInnes utveckling antyder att hipsterfenomenet har ett janusansikte. Om detta skrevs på bloggen 2013:
Man kan alltså identifiera en inbyggd motsättning i hipsterfenomenet. Å ena sidan egalitär konformism, själlöshet och androgyni, å andra sidan tendenser till implicit elitism, fokus på det estetiska och sökande efter det autentiska.
Det autentiska för här tankarna till Dugins användande av Heideggers Dasein som kärnan i den fjärde politiska teori han utvecklar. McInnes söker en sådan autentisk position, genom sitt fokus på att vara en far. Av detta följer naturligt viljan att vara en (vuxen) man och att säkra barnens framtid genom en hållbar invandringspolitik. Han är idag även katolik, och ”pro-Life”, även här tycks det mirakel hans barns födelse var för honom ha spelat en viktig roll.
Om man vill röra sig bortom en rent borgerlig konservatism är det denna autenticitet man bör utgå från. Den ofta givande bloggaren med det tilltalande namnet nydwracu niþgrim, nihtbealwa mæst har skrivit kort men kärnfullt på temat, och gett det namnet thede-magic. Thede är ett uttryck som används en del i amerikansk högermiljö av den neoreaktionära varianten, definitionen på ofta läsvärda Theden.tv är:
a thede is a superindividual grouping that its constituent individuals feel affiliation with and (therefore?) positive estimates of.
Det sätter fokus på människans karaktär av socialt och politiskt djur, i en era då vi ofta betonar hennes karaktär av rationell individ. Thedefokus påminner oss om att när akademiker-in-spe står och skriker åt sverigedemokrater och kallar dem inavlade fetton handlar det mer om ett sätt att visa tillhörighet till ett visst thede, die Neue Klasse, och avgränsning gentemot en annan thede, ett elthede, den klassiska inhemska arbetarklassen. Detta trots de skrikandes varma övertygelse om att det enbart är rationella överväganden som driver dem.
nydwracu niþgrim skriver angående ”thede-magi” följande, som synes anknyter det naturligt till post-hipsterfenomenet:
…most people seem to want thede-magic with positive content: hipsters adopting kitsch Americana and justifying it with a thin coating of irony, conservatives feeling the need to constantly remythologize American history, and so on.
Sammantaget kan vi konstatera att McInnes är en intressant bekantskap, hans bakgrund gör också hans framförande, av ett budskap det i ett normalt samhälle vore överflödigt att säga för mycket om, både underhållande och effektivt. Han torde vara givande för många av Motpols läsare, som sagt med det lilla förbehållet att det inte är traditionalism utan ganska basic konservatism.
Relaterat
nydwracu niþgrim, nihtbealwa mæst
Thedes and Exosemantic Gang Signs
Hipstern som socialt fenomen
Hip to be Square – högerströmningar i indiesfären
Om skribenten: Joakim Andersen
