Jim Dodge är en amerikansk författare vars verk för tankarna till både Edward Abbey och Hunter S. Thompson. I likhet med dem sätter han ”det andra Amerika” i centrum, hos Abbey är det vildmarken, hos Thompson den tradition av laglöshet och individualism som också är en del av det amerikanska.
Dodge är bioregionalist, en mycket värdefull inriktning för varje identitär, traditionalist, anarkist och vän av det organiska och småskaliga. Dodge har beskrivit bioregionalismen på ett sätt som inkluderar den kulturella och andliga aspekten:
To understand natural systems is to begin an understanding of the self… When we destroy a river, we increase our thirst, ruin the beauty of free-flowing water, forsake the meat and spirit of the salmon, and lose a little bit of our souls.
Han har haft ett otal arbeten, som lärare, mattläggare, professionell spelare och herde, han har också levt i ett nästintill självförsörjande kollektiv. Dodge är kort sagt ingen genomsnittsperson, ingen borgare, och detta märks i hans böcker. Stone Junction är ett fascinerande exempel på det.
Stone Junction
Boken är på samma gång en Bildungsroman, en odyssé genom ett annat Amerika och en mordhistoria. Vi följer den unge Daniel Pearse, efter att hans mor under mystiska omständigheter förlorat livet. Modern arbetade åt en mystisk organisation vid namn AMO, Alliance of Magicians and Outlaws (alternativt Alchemists, Magicians and Outlaws). AMO är ett hemligt sällskap, ”a historical alliance of the mildly felonious, misfits, anarchists, shamans, earth mystics, gypsies, magicians, mad scientists, dreamers, and other socially marginal souls.” Alliansen bildades sannolikt för att stå emot monoteisternas angrepp på alkemin, den är ett löst organiserat men hemligt samfund av människor som står utanför det amerikanska samhället. Som organisationsmodell är AMO intressant, det ligger närmare förbundet som modell än partiet, med de för- och nackdelar detta innebär.
Daniel uppfostras och utbildas av AMO, där olika kontakter i tur och ordning lär honom det han behöver kunna. Det är ingen vanlig skolutbildning, utan en alternativ Bildungsroman. Så lever han under perioder med en mystiker, en kassaskåpsöppnare, en professionell korthaj, en drogodlare, och en mästare på förklädnader. Målet är att han ska ha de kunskaper som krävs för att kunna vara oberoende och fri, snarare än en kugge i maskinen. Här anar man mångsysslaren Dodges bakgrund och erfarenheter omsatt i pedagogik.
Daniel rör sig i hög grad också utanför de stora städerna, detta gäller även flera av hans lärare. Det dyker upp allt från en indiansk mystiker till en kringresande illusionist och ett lesbiskt kollektiv. Här anar man återigen Dodges filosofi, nu bioregionalismen. Det sanna Amerika är inte storstaden, annat än möjligen för den urbane nomaden. Att kunna leva i naturen är en del av att vara människa.
Det finns även ett inslag av mystik, mytologi, symbolik och magi i handlingen. För mycket kan inte sägas om detta, annat än att det är uppenbart att detta är ett ämne som intresserar Dodge. Han återknyter till reella ockulta traditioner, som just alkemin, och magin som äger rum är realistisk enligt sin egen logik och historia. Intressant är den teori som presenteras av en alkemist, att vi måste ”return to ninety-two”. De människoskapade grundämnena, plutonium och de andra transuraniska, är ”the real bride of Frankenstein: magical, entrancing, powerful – but without a soul… plutonium – the dark, decadent Queen herself”.
Det är en underhållande bok. Det finns gåtor man vill få svar på, det finns fascinerande huvudpersoner och en intressant filosofi bakom det hela. Dodges humor bidrar också. Så får Daniel veta av en av sina lärare hur man gör starka chiliplantor. Läraren förklarar:
And I go in there every chance I get and insult’em. Call’em stupid-ass, low-down, dipshit heaps of worthlessness. I pinch’em, piss on’em, slice of a branch here and there…. No water – that’s what makes’em hot, but the abuse is what makes’em mean.
Sammantaget är det en bok som rekommenderas varmt.
Tack till herr H.