Hans-Hermann Hoppe har en bakgrund som marxist men är idag en av de ledande libertarianerna. Han är inte politiskt korrekt, och är i likhet med Schrenck-Notzing, de Jouvenel och Kuehnelt-Leddihn en intressant företrädare för den sfär där klassisk liberalism och klassisk höger delvis överlappar.
Hoppes syn på historien är ett exempel på detta. Han beskriver den feodala medeltiden som en tid som, relativt väl, förverkligade ett fritt och rationellt samhälle (med betoning på ”relativt”, Hoppe är inte utopist). Människor valde själva sina domare vid tvister, och även om många då valde kungar fanns det andra alternativ (detta system av decentraliserad sedvanerätt påminner om det somaliska xeer). I sin positiva syn på medeltiden påminner Hoppe om många reaktionära och konservativa européer, från de Gobineau till de Jouvenel. Medeltiden var aristokratisk, det fanns en aristokrati, och till denna vände sig människor ofta när de behövde domare. Hoppe är här antiegalitär, han menar att i varje samhälle finns det en naturlig aristokrati som människor i gemen respekterar och vänder sig till vid behov.
Något hände dock, aristokratin förvandlades till en monarki. Hoppe förklarar detta med att kungarna gradvis monopoliserade politiska och juridiska funktioner. Här identifierar han de intellektuella som lierade med monarkerna. I likhet med reaktionärer som de Carvalho och Metternicht har han en negativ syn på de intellektuella, och beskriver dem på följande vis:
…the demand for intellectuals’ services is typically low, and intellectuals almost congenitally suffer from a greatly inflated self-image, and hence are always prone to become easily avid promoters of envy.
Kungen gav dem en trygg position vid hovet, och i gengäld producerade de en ideologisk grund för den absoluta monarkin. Dels genom att beskriva det förflutna som hemskt, ”allas krig mot alla”, dels genom att teoretisera kring någon form av samhällskontrakt.
Många aristokrater motsatte sig denna utveckling, man kan nämna Fronden, de Boulainvilliers och de Saint-Simon. Hoppe noterar att samma faktorer, bland annat de intellektuellas egalitära sentiment, som ledde till monarkin på sikt ledde till monarkins fall. Hans syn på demokratin är negativ, bland annat då de styrande bara har några få år på sig att dra fördel av sin tid vid makten. I jämförelse har en kung ett längre perspektiv, då han ska lämna över makten till sina barn. Enligt Hoppe präglas demokratin av felrekrytering, människor med fel egenskaper kommer lyckas bäst att nå höga positioner. Samtidigt uppstår konflikter mellan olika grupper som försöker använda staten för att exploatera varandra. Hoppe tar upp konflikten mellan ”haves” och ”have-nots” som exempel, men menar att det är mest troligt att de rikare lyckas genomdriva politik där de subventioneras av de mindre rika.
Samtidigt delar Hoppe den antiliberala synen på vårt nuvarande system, den som ibland beskrivs som en ”konspirationsteori”. Han är positiv till entreprenörer som producerar ting av värde. Men han är medveten om att en del företagare istället lierar sig med, och manipulerar, staten för att göra profit. Demokratin blir då en plutokrati, och ekonomin blir en hybrid av kapitalism och socialism. Man kan här nämna subventionerna till storbankerna och industrin som uppstått kring invandringen.
Hoppe menar att detta inte är hållbart. Hans svar på frågan ”vad bör göras” är bland annat att understödja separatistiska rörelser, då ett större antal små stater kan leda till mer konkurrens och mindre stater. I mindre stater är det också lättare att identifiera och motarbeta plutokrater (jämför Island och USA).
Sammantaget är det alltså en intressant introduktion till Hoppes världsbild, och ett exempel på hur hans tänkande delvis överlappar den mer genuina högerns. Oavsett om man delar hans världsbild är hans fokus på frihet av intresse, liksom hans beskrivning av den moderna plutokratin och dess inbyggda motsättning. Jag delar inte fullt ut hans världsbild, då den trots allt utgår från den moderna atomismen och den liberala tron att det politiska kan minimeras, men han är betydligt mer intressant än någon svensk ”borgerlig” politiker. Överlappningen mellan libertariansk och radikal höger är också intressant.
Hoppes föredrag återfinns här:
Hoppe – From Aristocracy to Monarchy to Democracy
Relaterat
Hans-Hermann Hoppe och demokratin
Om skribenten: Joakim Andersen
