Strindberg är en värdefull och fascinerande bekantskap, ihop med sin motståndare under Strindbergsfejden, Rudolf Kjellén, på många sätt det närmaste vårt land kommer en konservativ revolutionär. Han är föränderlig över tid, med fas efter fas, präglad av flera inflytanden, men flera av dessa faser är både spännande och inspirerande (andra är mindre inspirerande, men det är naturligt).

Så finner vi hos Strindberg inflytande både från Nietzsche, Swedenborg och ariosofen Lanz von Liebenfels, men också den värdefulla distinktionen mellan maskin- och agrarsocialism och referenser till Henry George. Denna agrarsocialism, med dess släktskap med både mutualister och distributister, präglas av skepsis till tekniken och av att det organiska, småskaliga och självständiga värderas högt. Samtidigt finner vi hos Strindberg en återkommande antifeminism och en kristendom förenlig med kritik av den reellt existerande kyrkan.

Sammantaget är Strindberg en av våra giganter. Ett fängslande exempel på detta är dikten Vargarne tjuta, där han för in både ekologisk civilisationskritik och tidigt djurrättsperspektiv, och samtidigt en närmast apokalyptisk känsla.

Vargarne tjuta på berget,
tjuta sig hesa av hat,
mänskorna gav dem för frihet
tukthus och celibat.

Vargarne tjuta finns på Runeberg att läsa i sin helhet här: Vargarne tjuta

Relaterat

Excerpter – Strindberg och de Maistre
Strindberg – Inferno
Nordanvind – Ett guldkorn av Strindberg
Strindberg om Nietzsche
Strindberg – Hemsöborna

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.