Författaren H.P. Lovecraft har under de senaste decennierna varit föremål för ett ständigt växande intresse. Det mytos han skapade, med ”Old Ones” och inte minst Cthulhu, har gradvis kommit att påverka allt fler skräckförfattare och populärkulturen i stort, samtidigt som fler och fler av hans verk översatts till svenska. Detta är intressant bland annat då Lovecraft så tydligt var ”en av oss”, oavsett om vi definierar oss som identitärer, neoreaktionärer eller högerradikaler. Sannolikt läser man inte en författare i första hand på grund av hans eller hennes politiska hemvist, Lovecraft är en fantastisk berättare av skräckhistorier, men det är en bonus. I Lovecrafts fall genomsyrar också hans pessimistiska världsåskådning och kärlek till det förflutna, så i grunden oförenlig med den socialism och liberalism många av hans nutida läsare försvär sig till, hans berättelser.

Ett exempel på de översättningar av Lovecraft till svenska vi de senaste åren berikats av är Ellerströms förlags lilla antologi med titeln Självbiografiskt. Där har samlats ett antal texter av varierande längd och värde. Dagboksstyckena torde endast intressera de allra mest fanatiska lovecraftianerna, detsamma gäller sådant som adresser till tidskrifter och instruktioner vid dödsfall. Av betydligt större intresse är då de presentationer av sig själv Lovecraft skrivit. Man får där veta att han i barndomen fascinerades av den muslimska världen, och därefter av den antika i så hög grad att han en tid var hedning och rentav ansåg sig ha skymtat fauner och dryader. Den vuxne Lovecraft var däremot materialist och fascinerad av naturvetenskaper som astronomi.

Han beskriver sig även som ”ultrakonservativ på det sociala, konstnärliga och politiska planet”, han ”älskar det förflutnas påtagliga förankring” och då särskilt sjuttonhundratalet och ”den virila värld som det oförstörda republikanska Rom utgjorde”. Den Lovecraftkult som uppstått bland nordamerikanska neoreaktionärer är alltså inte särskilt förvånande.

I antologin ingår även ett läsvärt stycke där Lovecraft ger råd till den som ämnar skriva fantastisk litteratur, en artikel om interplanetarisk litteratur, och flera anteckningar inför noveller han förberedde. Sammantaget är det alltså en läsvärd liten antologi för den som vill läsa mer om Lovecraft (möjligen är priset något högt för det man får, en del kan som sagt upplevas som utfyllnad). Den läses med fördel ihop med hans längre artikel Supernatural Horror in Literature om man vill veta mer om hans syn på fantastisk litteratur, och med Arktos förlags The Conservative eller Houellebecqs Mot världen, mot livet om man är intresserad av den reaktionäre Lovecraft.

Mer Lovecraft

H.P. Lovecraft och hans mardrömmar
HP Lovecraft – Mot världen, mot livet
H.P. Lovecraft – Supernatural Horror in Literature
H.P. Lovecraft och hans antimodernism
H.P. Lovecraft och hans mytos
Clark Ashton Smith

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.