Den senaste tiden har vi i media kunnat följa hur demonstrationer i Ukrainas huvudstad Kiev följt den ukrainska regeringens beslut att inte underteckna ett avtal med EU. Medias rapportering kring detta har följt den numera bekanta mall som använts vid bland annat tidigare ”färgrevolutioner” riktade mot för amerikanska intressen misshagliga ledare. Som vanligt finns därför viktiga aspekter av det hela som inte fått medialt genomslag.
EU-avtalet som ekonomisk katastrof
The EU has very little to offer to Ukraine, except more unemployment, if you will, kind of a shock therapy MAK 2 that would come with the trade agreement conditions as they stand now.
– William Engdahl
Alltid läsvärde William Engdahl har i ett antal artiklar på Russia Today utvecklat sin analys av bakgrunden och av det avtal som EU erbjudit Ukraina. Vän av ordning kan här invända att Russia Today har en pro-rysk agenda, men detta är av mindre intresse om man använder det för att balansera de svenska media som istället har en anti-rysk agenda.
Engdahl skriver att det avtal Ukraina erbjudits av EU i grunden inte är särskilt attraktivt. I praktiken skulle det innebära att landet drabbades av ökad arbetslöshet som följd av inflödet av billigare varor och att den tunga industrin slogs ut. Handelsförbindelserna med Ryssland skulle också äventyras. Engdahl är också skeptisk till närmare kontakter med ett EU som befinner sig i en djup kris, och betonar att det hela är ett led i ett geopolitiskt spel där Ukraina ska skiljas från den ryska sfären och istället knytas till EU och USA. Men detta äger rum vid en tidpunkt då eurokraterna inte har det ekonomiska utrymmet att göra avtalet särskilt lönsamt för Ukraina.
Vidare läsning
Engdahl – West can’t offer Ukraine much, except more unemployment
Engdahl – ‘Hypocritical agenda’: EU has only austerity to offer Kiev
Engdahl – EU’s bid for Ukraine is really Washington acting through ‘cat’s paw of Brussels’
Etnonationalism eller regionalism, populism eller oligarki
Man kan även notera att eurokraterna och media i spelet om Ukraina ser mellan fingrarna med sådant de annars gärna beskriver som extremism (och ibland rentav uppmuntrar till splittring av länder baserat på religion och etnicitet). I bilderna från Kiev kan man nämligen snabbt notera att det parti vars symbol är mest framträdande är Svoboda. Svoboda har ideologiska rötter i antikommunism och etnonationalism, och har tills ganska nyligen präglats av en brist på ”beröringsskräck” vad gäller den historiska nationalsocialismen som tydligt placerar dem i det etnonationalistiska lägret snarare än det kontrajihadistiska. Bland annat har partiföreträdare betonat att landets oligarker ofta är ”rysk-judiska”, och man har även krävt lagstiftning som gynnar etniska ukrainare. Om en sådan politik kan man ha olika åsikter, det intressanta i sammanhanget är att västmedia som annars är mycket uppmärksamma på ”högerextremism” i hög grad valt att undvika ämnet i rapporteringen från Kiev. Detta påminner oss om något vi sett även i Kosovo och Libyen, när realpolitiska intressen står på spel kan pro-amerikansk media se mellan fingrarna med brutal behandling av både romer och svarta afrikaner från sina allierades sida.
Ur Svobodas perspektiv handlar konflikten alltså om ett ukrainskt folk hemmahörande i Europa mot inte fullt lika ukrainska oligarker med sin lojalitet hos Ryssland. Man kan misstänka att deras samarbete med eurokratiska intressen är taktiskt i första hand, det är inte mycket som förenar Svoboda med eurokraternas värdegrund.
Samtidigt kan man notera att Ukraina är ett splittrat land. Östra delen av landet, det såkallade Nya Ryssland, har en betydande ryskspråkig befolkning, de röstar bland annat på Regionernas parti. Vad man kan notera är att det föreslagna EU-avtalet skulle slå särskilt hårt mot östra Ukrainas tunga industri. Man kan också notera att medias intresse för den ”tysta majoritet” som inte demonstrerar i Kiev varit milt sagt begränsat.
Vidare läsning
Solidarisme.be – Svoboda: nieuwe lieveling van de westerse media?
Eurasia Rivista – Il ”Niet” dell´Ucraina all’ue: Miti e realta
Metamag – Ukraine : le coup d’état bruxellois
Sammantaget kan man alltså konstatera att situationen är betydligt mer komplex än att det ukrainska folket spontant rest sig för att få bli en del av det demokratiska Europa. Man kan också fråga sig hur de legitima intressena hos de olika grupper som här står mot varandra ska kunna förenas, här är snarare regionalism och federalism än ren etnonationalism lösningen. En principiellt viktig fråga rör också hur man som systemkritiker i Västeuropa ska se på det faktum att nationalister i många östeuropeiska länder ofta betraktar Ryssland som det historiska hotet mot sina respektive folk.
Om skribenten: Joakim Andersen
