Under veckan som gått har ett par biopolitiska frågor hamnat i det mediala och politiska rampljuset. Dels har den nya arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson, fått hård kritik eftersom hon är abortmotståndare och har ett förflutet inom Livets Ord. Detta är ett exempel på det Alain de Benoist kallar single thought, i fråga efter fråga utvecklar media och twittervänstern ett konsensus och brännmärker alla som inte instämmer i det inte bara som oliktänkande utan även som politiskt, moraliskt och mänskligt suspekta. Uppenbarligen finns det en vilja att inkludera även abort i det växande antal frågor där debatt är av ondo.

1968 och de tyska gröna

En annan fråga som hamnat i strålkastarljuset berör twittervänsterns egen, förträngda, idéhistoria, närmare bestämt synen på barns sexualitet. Så har ledaren för den tyska motsvarigheten till Miljöpartiet, tillika Bilderbergaren, Jürgen Trittin, hamnat i centrum för en skandal. Det har visat sig att han 1981 undertecknade ett krav att legalisera sexuella relationer mellan barn och vuxna när dessa inte innehöll ”tvång”. Kravet kom från en aktivistgrupp vid namn Homosexuell aktion, och Trittin har försvarat sig med att det då rådde en praxis att vidareförmedla krav och pamfletter från andra aktivistgrupper.

Trittin har sitt ideologiska förflutna i maoistiska och trotskistiska grupper, innan han i likhet med många av dessa anslöt sig till de tyska gröna (ett antal andra anslöt sig istället till det socialdemokratiska partiet, denna process har studerats närmare av Paul Gottfried och inkluderade även Joschka Fischer). Här påminner han om en annan gammal 68 vars pro-pedofila bakgrund nyligen uppmärksammats, närmare bestämt Daniel Cohn-Bendit, ”röde Dany”. Cohn-Bendit spelade en framträdande roll under 1968 och tillhörde då anarkistiska och autonoma grupperingar. Han har senare kommit att få en viktig roll i det tyska miljöpartiet. Cohn-Bendit är ett bra exempel på det Michel Clouscard syftat på med termen liberalism-libertaire, då han kräver legalisering bland annat av viss narkotika och tidigare lade stort fokus på sexuella frågor. Det senare inkluderade även barn, i boken The Great Bazaar från 1975 beskriver Cohn-Bendit hur han som barnskötare på ett anti-auktoritärt dagis ”förfördes” av femåringar. Han har idag poängterat att det inte är självbiografiskt utan en litterär skapelse avsedd att chockera bourgeoisin, men det hela antyder ändå något om hur mycket en svunnen zeitgeist skiljer sig från vår. Sex mellan barn och vuxna betraktades av många inom 1968-rörelserna som något emancipatoriskt, riktat mot patriarkat och kärnfamilj, snarare än som ett övergrepp riktat mot ett barn. Så kunde Marcuse tala om en ”polymorf perversitet” som något positivt, och den feministiska ikonen Andrea Dworkin uttrycka att:

The incest taboo, because it denies us essential fulfillment with the parents whom we love with our primary energy, forces us to internalize those parents and constantly seek them. The incest taboo does the worst work of the culture … The destruction of the incest taboo is essential to the development of cooperative human community based on the free-flow of natural androgynous eroticism.

1968 och den tidiga HBT-rörelsen

Vilka grupper som tydligast hade intresse av frågan antyds av Tittins försök till försvar, det hela rörde sig om krav ursprungligen framförda av Homosexuell aktion vilka han i ungdomligt oförstånd förmedlade och skrev under. Det rör sig alltså om HBT-rörelsen i tidig form. Här var gränsdragningen mellan homo- och pedo- eller hebefili inte lika tydlig som den är idag. Svenska RFSL hade en Pedofil Arbetsgrupp åtminstone in på 1990-talet. En av de som invigde Pride 2011, Kjell Rindar, uttalar sig också om Arbetsgruppen med viss sympati i dokumentären Pelle Polis.

Liknande kopplingar kan identifieras utomlands, med amerikanska NAMBLA (North American Man-Boy Love Association) där bland annat en beat-ikon som Allen Ginsberg medverkat. Här kan även nämnas Hakim Bey och Burroughs. Dessa strömningar presenterade ofta kravet på lägre sexuell myndighetsålder som något avsett att minska förtrycket av de unga. Vad man här kan notera är att media, som ofta är intresserade av politiska rörelsers bakgrund långt tillbaka i tiden, undviker att intressera sig för sådant som den pedofila arbetsgruppen. Detta då HBT-grupper och deras representanter i den officiella ideologin ses som förtryckta.

Antropologi och sociologi

Det hävdas ibland att den logiska följden av nationalism är folkmord. Med samma haltande logik skulle man kunna hävda att den logiska följden av 1968 års idéer är pedofili. Detta då vi här har att göra med en världsbild som utgår från att sociala kategorier i sig är förtryckande, och där sexualitet i olika former ses som något frigörande snarare än som något potentiellt även farligt. Det förra har lett till att kategorier som etnicitet, ras, kön, sexuella preferenser, familj, et cetera dekonstrueras, en process som även inkluderar gränsen mellan barn och vuxen. Under 1968 års idéers höjdpunkt ledde kombinationen av dessa till en, i våra ögon märklig och farlig, zeitgeist (ett exempel på denna är den omfattande härva som avslöjats kring komikern Jimmy Savile). Följderna av denna var ofta så uppenbart negativa, både vad gällde missbruk och sexuella övergrepp, att våra samhällen fick en ”backlash” och de inblandade tycks ha drabbats av en kollektiv minnesförlust.

Samtidigt kan man notera att den återkommande kopplingen mellan kapitalismens praktik och 1968 års teorier är tydlig även på detta område. Där företrädare för RFSL och anarkister som Cohn-Bendit presenterade sexuella relationer mellan vuxna och minderåriga som något emancipatoriskt, har vi idag att göra med en kapitalism som de facto luckrar upp gränserna mellan de båda kategorierna och sexualiserar barndomen. Barn och unga utsätts idag för marknadsföring och andra budskap som skapar ett samhälle där många pedofiler torde trivas. Detta ser vi exempelvis i de återkommande rättsfallen med internetpedofiler. Bland de stora förlorarna i det samhälle som skapas av 1968 års idéer och den samtida kapitalismen återfinner vi alltså barnen.

Relaterat

Fria Tider – Känd pedofilledare invigde Pride
Carl Hamilton och det infantila samhället
Porr och facebook

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.