För den som tvingas förlita sig på etablerad media kan händelserna i Egypten framstå som obegripliga. Det kan då vara givande att komplettera sina nyhetskällor med exempelvis kinesiska Xinhua, ryska Russia Today eller israeliska Haaretz. Den hittills bästa analysen av vad som egentligen sker i Egypten har undertecknad hittat på iranska Press TV, i form av en intervju med Michel Chossudovsky. Chossudovskys egen politiska hemvist tycks vara en sekulär vänster, men i likhet med Thierry Meyssan överträder han gränserna för det etablerade konsensus genom att, i Chossudovskys fall, kritisera kriget i Jugoslavien och framföra ”konspirationsteorier” om 9/11.

Mursi och Mubarak – den gemensamma ekonomiska politiken

Morsi was not a people’s government. Well, he got 50-plus percent of the vote, but immediately upon accession to his position as president he reached an agreement with the IMF, which was imposed by Washington and Wall Street and essentially he continued in the footsteps of Mubarak.
– Chossudovsky

Chossudovsky beskriver bakgrunden till de folkliga protesterna mot Mursi, vilka snarare beror på missnöje med att han fortsatt driva en nyliberal politik som öppnat landet för utländska intressen och försämrat för egyptierna, än missnöje med hans islamistiska politik (även om stora grupper också hotats av den, bland annat kristna kopter och sekulär medelklass). Det fanns ett tydligt antiamerikanskt inslag i protesterna mot Mursi, eftersom han sågs som ”obeying the orders of a proxy regime and… are faithfully fulfilling the corporate opening-up of the Egyptian economy to foreign investors and so on”. Fallet Mursi illustrerar alltså att politisk islamism kan kombineras med nyliberal ekonomisk politik, och därmed vara en användbar allierad för amerikanska militära och finansiella intressen.

Enligt Chossudovsky är militären i än högre grad än Mursi och Muslimska Brödraskapet beroende av USA, inte minst på grund av det massiva militära biståndet och nära samarbetet. Kuppen mot Mursi fyller alltså två syften. Dels att neutralisera en växande antiamerikansk proteströrelse, dels att garantera kontrollen av landet (det fanns också geopolitiska faktorer, som USA:s oro vad gäller framväxten av en sunnitisk axel i regionen). Enligt Chossudovsky har USA godkänt militärkuppen, något som också Carole Antony på Global Research menar:

If Egypt’s army truly bit the hand that fed it, the US government and media would be repeating the word “coup d’état" ad nauseam, would already have cut off funding and would be making noises about the responsibility to intervene to protect a democratically elected government.

Sammantaget är Chossudovskys och Antonys analyser av kuppen värdefulla för den som vill förstå vad som sker i regionen, utöver det mest uppenbara. Man kan i förbigående notera att etablerad media å ena sidan vill undvika att aktörer utanför media reproducerar den ”islamofoba” stereotypen av ”arga muslimer”, samtidigt som den undermåliga bakgrunden och analysen media erbjuder logiskt leder fram till just en sådan stereotyp. Detta är oundvikligt när man inte vill beröra ”konspirationsteorier”.

Vi hittar intervjun med Chossudovsky och Antonys artikel här:

Press TV – Intervju med Chossudovsky
Carole Antony – Crackdown on the Muslim Brotherhood: Shifting Alliances in the Middle East

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.