Vad innebär det att vara en man? Detta är en fråga som aldrig haft ett självklart svar men den blir än mer aktuell i vår androgyna tidsålder, präglad av globaliserad serviceekonomi och likhetsfeministisk retorik. Ett försök att besvara frågan, med utgångspunkt både i historiska samhällen och människans sociobiologiska ursprung, gör Jack Donovan i The Way of Men.

Donovan är själv vad kan kallar androfil, en man som älskar män, och har riktat hård kritik mot den reellt existerande gay-subkulturen och dess politisering. Mot detta ställer han en maskulinitet som kan tilltala både andro- och heterofila män, och ligga till grund för en ömsesidig respekt mellan dem. Enligt Donovan är dagens gaykultur ”a whole cultural and a political movement that promotes anti-male feminism, victim mentality, and leftist politics”. För den som utgår från att högerradikaler är tvångsmässiga homofober kan det vara intressant att notera att Donovan skriver för både Alternative Right och The Spearhead.

The way of men

Dagens inlägg kommer dock inte att fokusera på detta, utan på The Way of Men. Donovan utgår där från hur situationen sett ut för mänskliga gemenskaper under större delen av släktets historia. De har varit omgivna av en potentiellt hotfull omvärld, där rovdjur och andra grupper av människor varit ett ständigt hot. Samtidigt har omvärlden varit källan till föda och andra resurser. I en sådan situation är arbetsdelning mellan könen logisk. Kvinnor föder och tar hand om barn, och om gruppen ska överleva är det inte klokt att äventyra deras liv. Män är i allmänhet större, starkare och mer aggressiva. Deras uppgift har då varit att försvara gemenskapen, att jaga, och liknande mer eller mindre farofyllda uppgifter. Detta har de gjort i grupper. Donovan skriver: ”Masculinity is about being a man within a group of men. Above all things, masculinity is about what men want from each other”.

Donovan ställer läsaren frågan vilken typ av män han skulle vilja ha runt sig i en sådan situation. Det är uppenbart att man då inte vill ha någon som är feg eller illojal i gruppen, på liknande vis är det värdefullt att ha med någon som är stark eller har någon användbar kompetens. Det finns fyra egenskaper som är värdefulla i en grupp av män som konkurrerar med andra grupper av män, dessa är:

Strength, Courage, Mastery and Honor.

Donovan går grundligt igenom dem alla, och noterar att detta är egenskaper som betraktas som manliga i alla delar av världen. Hos Aristoteles används ordet andreia för att beskriva mod, i Rom betydde vir man och virtus mod. På samma vis är att vara en man att vara en fullvärdig medlem av gruppen, att ”carry your own weight”. Donovan noterar att den moderna välfärdsstaten ”make children or beggars of us all, and as such are an affront and a barrier to adult masculinity… masculine loathing of dependence is a bulwark to the therapeutic mother state.” Hans beskrivning av heder och ära kopplas samtidigt till hans förklaring av homofobi. ”Honor is a concern for ones reputation for strength, courage and mastery within the context of an honor group comprised primarily of other men”. Den icke-manlige mannen kan fortfarande vara till nytta för gruppen på flera sätt, men den anti-manlige mannen underminerar hela systemet och får dessutom gruppen att framstå som svag i andra gruppers ögon.

”Att vara en bra man och att vara bra på att vara en man”

Newell criticized those who came of age in the 1960s for establishing a cultural orthodoxy prone to believing that ”nothing just, good or true” had happened before their time, and for causing the ”disappearance of the positive tradition of manliness through relentless simplification and caricature.”
– Donovan

Såhär långt framstår risken att Donovan fastnar i en amoralisk fetischisering av manliga män som stor. Han poängterar dock att the way of men endast är en del av vad det innebär att vara människa, och att beskrivningen är faktisk och därför amoralisk. Män kan vara både moraliska och intresserade av högre ting, de kan vara goda fäder och samhällsmedborgare. Många av de moraliska kvaliteterna är allmänmänskliga, som sanning, ödmjukhet och rättvisa. Han beskriver också hur historiska grupper av män strävat efter att förena faktisk, amoralisk manlighet med moraliska koder. Likaså noterar han värdet av synergi mellan olika typer av män, mellan ”men of action and men of ideas”.

Han beskriver också hur the way of men idag underminerats. Det finns allt mindre sfärer där grupper av män konkurrerar med andra grupper av män, där risktagande och manlighet fyller någon funktion. Manliga värden beskrivs av globaliser och feminister som hotfulla, föråldrade och negativa. Vissa män kan hantera detta, antingen genom att de själva inte har dessa kvaliteter i någon högre grad eller genom att de ersätter kamp på liv och död med exempelvis idrott (antingen direkt eller genom ombud).

Humanity needs to go into a Dark Age for a few hundred years and think about what its done.
-Donovan

Men för Donovan är detta ett existentiellt problem. Män är idag slavar under globalister, och därmed inte sanna mot sin natur. Att vara man är att vara överflödig. Mot detta ställer han två lösningar. Den ena är strukturell, det nuvarande världssystemet är inte långsiktigt hållbart och kommer ersättas av ett växande socialt kaos. Då kommer historiskt manliga kvaliteter åter att värderas högt. Den andra lösningen är individuell, Donovan talar om att ”start a gang”. Detta innebär inte nödvändigtvis att man ska bli kriminell, utan att man ska omge sig med män man litar på.

Sammantaget är det alltså en värdefull bok på flera sätt. Donovan skriver bra, och undviker de givna fallgroparna när man skriver om män. Han överskattar inte feministers makt, utan är medveten om att deras intressen ofta sammanfaller med betydligt mäktigare globalisters. Han kopplar heller inte manlighet till förakt för kvinnor, hans perspektiv fokuserar på män men är i grova drag förenligt med särarts- eller komplementär feminism. Man kan också notera att hans perspektiv i hög grad överlappar det traditionella. Så återknyter han till både det antika Rom och Havamal, hans beskrivning av ”the gang” som naturlig gemenskap har också likheter med Dumezils beskrivning av indo-europeiska mannaförbund. I jämförelse med andra manlighetsteoretiker som Evola, Weininger och Blüher fokuserar Donovan på styrka och mod, medan de senare fokuserar på aspekter av ”mastery” såsom en viss rationalitet alternativt en viss spiritualitet. Den virila spriritualitet som Evola beskriver har dock samma manlighet som Donovan beskriver som utgångspunkt, och präglas av mod, styrka, oberoende och liknande. Mycket av det Donovan idag måste uttrycka explicit var för Evola och andra så självklart att det inte behövde nämnas. En återgång till the way of men skulle också ha som effekt en återgång till etniska gemenskaper, vilket gjort att boken väckt intresse bland etniskt medvetna kretsar. Det är ingen slump att The Way of Men hyllats av män både i alternativ höger, ”manosfär” och en del androfiler som tröttnat på gaykulturen. Den rekommenderas varmt.

Recensioner

Return of Kings – The Best book of 2012 for Men

In Mala Fide

Relaterat

Jack Donovan – No Man´s Land

Blodsbrödraskap

Speidel – Ancient Germanic Warriors

Reigning in hell

Reflektioner kring mansrörelser

Lästips: Germanska mannaförbund

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.