Katastrofen i Tjernobyl 1986 ledde till att stora områden i Ukraina och Vitryssland blev obeboeliga för människor och evakuerades. Det stora område som övergivits av civilisationen har kommit att ge upphov till flera myter. Bland annat utspelar sig datorspel som S.T.A.L.K.E.R. och skräckfilmer som Chernobyl Diaries i området. De kringboende uppger också att hundratals vargar gjort det till sitt hem.

Dokumentären Radioactive Wolves från PBS Nature undersöker det senare påståendet, och följer forskare som studerar vargarna. Samtidigt följer man djurlivet i stort, där visenter och przewalskis vildhästar återintroducerats och frodats, där bävrar återskapat det naturliga flodsystemet, och där väldiga malar lever i vattnen kring kärnkraftverket. Det visar sig också att området blivit en fristad för flera vargflockar, liksom för stora rovfåglar och storkar. Intressant är att djuren tycks frodas trots att radioaktiviteten är hög i zonen.

Dokumentären är intressant av flera skäl. Skapandet av ett så stort, sammanhängande naturreservat inger hopp för framtiden, och naturens snabba återkomst på endast 25 år visar att insatser kan ha effekt. Samtidigt är det både fascinerande och vemodigt att se de sönderfallande mänskliga byggnaderna, som Rostsverige eller Urban exploration i jätteskala. De flesta torde också känna till att cancerfallen ökat kraftigt kring zonen efter 1986.

Relaterat

Pentti Linkola – Can Life Survive?

Aftermath – Population Zero

de Benoist och den ekologiska frågan

Människan och naturen

Edward Abbey – Desert Solitaire

Agalloch

Wodinaz – Visenten

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.