Gustav III inspirerade bland annat Nysvenska Rörelsens Per Engdahl, vilket är föga förvånande. I en tid då nationen splittrades av partistrider och dålig regering riskerade han allt för att återta makten, och lyckades också. På så vis var han en god företrädare för det Engdahl beskrev som kunglig demokrati, och visade att parlamentarismen ibland urartar till plutokrati och partistyre medan monarkin ibland bättre kan företräda ett folks intressen och väsen. Engdahl rörde sig här nära marxistisk klassanalys, och visade att i Sverige kungen ofta varit allierad med det breda folket. Samtidigt överskred han marxismens analys genom en mer realistisk och tilltalande antropologi.

I vår tid präglas tyvärr det svenska folket av en betydande historielöshet. Många kan referera till otaliga TV-serier, men inte till egna konungar och förfäder. Vi lever såtillvida i ett ständigt ”nu”, medan det förflutna förlorat mycket av sin betydelse. Detta är tragiskt, då både karoliner och gustavianer företräder en mer värdefull antropologi än Peter Griffin eller Fredrik Reinfeldt. Samtidigt anar man idag ett växande intresse för vår historia, genom historiker som syns i offentligheten, genom släktforskning och genom ett metalband som Sabaton.

Mot bakgrund av detta är det inspirerande och positivt att musikern Stefan Andersson ägnat en hel skiva åt Gustav III och hans tid. Andersson är ingen politisk artist, däremot har han ett historieintresse som gör att han fångar något av svunna tiders essens och känsla. Ofta uttrycker hans musik ett vemod och ett underifrånperspektiv, men detta gör också att den heroism som uttrycks i exempelvis Svenska liljor får ett helt annat djup än om det varit endimensionellt och pretentiöst.

Undertecknads personliga favorit är Revolution, där Gustav III riktar sig till militären och försöker vinna dem för sin sak. På många sätt finns det likheter mellan Gustav III:s och vår tid, partiväsendet har i praktiken lett till en korrupt och oduglig politikerkast och lösningen ligger i en revolution som är både politisk och antropologisk.

Tipstack till zeno.

Relaterat

Per Engdahl och den kungliga demokratin
Stefan Andersson.nu

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.