Den italienske traditionalisten Julius Evola riktar sig i sina olika verk till delvis olika målgrupper. Men Among the Ruins är skriven för de neofascister som fortsatte den politiska kampen efter Salórepublikens fall, medan Introduction to Magic riktar sig till de praktiserande ockultister som fördjupade sig i den västerländska magiska traditionen. Detta kan förefalla förvirrande, men bygger på en grundläggande insikt i den tradition Evola tillhör, insikten att alla människor inte är likadana. I Ride the Tiger vänder sig Evola till det han kallar differentierade människor, och då en särskild kategori av dessa (inte helt identisk med målgruppen för Men Among the Ruins, en särskild kategori av krigarnaturer).
Dissolution
The human type I have in mind has nothing to do with the bourgeois world.
– Julius Evola
Grundförutsättningen för Ride the Tiger är den moderna värld vi lever i. Denna värld präglas av det Evola kallar dissolution, sönderfall. Med Karl Marx ord är allt i ständig rörelse, detta inkluderar kärnfamilj, nation, religion et cetera. En naturlig reaktion är att försöka försvara det bestående mot detta sönderfall, men Evola noterar att det vi ser falla sönder omkring oss i själva verket är det borgerliga samhälle som uppstod i samband med Franska revolutionen. Detta borgerliga samhälle har redan ersatt och utraderat det mesta av det traditionella samhälle som föregick det, och som var det överlägset. Som om detta inte vore nog var redan det samhälle som i Europa föregick vår borgerliga civilisation ett kristet samhälle, och Evola är kritisk till flera inslag i kristendomen.
Den människotyp Evola skrivit Ride the Tiger för har därför svårt att identifiera sig med den borgerliga civilisation som faller sönder, med dess dyrkan av staten, dess tro på tillväxt, dess urvattnade religiositet och dess puritanska moralism. Tvärtom blir det borgerliga samhället, med dess sömngångaraktiga konformism, något denna människotyp vänder sig mot. Evola visar i Ride the Tiger hur några av sönderfallsprocesserna rentav kan utnyttjas av den differentierade människan för att uppnå nödvändiga tillstånd och erfarenheter (han går här bland annat igenom Henry Miller, Nietzsche, jazz och droger och analyserar deras eventuella värde).
Differentiering
The state in question is that of the man who is self-confident through having as the essential center of his personality not life, but Being.
– Julius Evola
Evola vänder sig i Ride the Tiger inte till den borgerliga massmänniskan, utan till en mer selekt skara. Den differentierade människan präglas dels av närvaron av en transcendent dimension. Detta är kort sagt en människa som, även i avsaknad av en religiös tradition, i djupet av sitt väsen vet att den materiella verkligheten inte är det enda som finns. Evola rör sig här inom den indo-europeiska läran om preexistens, vilken han noga skiljer från tron på reinkarnation. Han beskriver också relationen mellan denna lära och filosofins begrepp Being och Becoming, autenticitet och inautenticitet.
En sådan övertygelse om preexistens och transcendens leder bland annat till en viss distans till den borgerliga massmänniskans intressen, vilka framstår som mer eller mindre efemära. Man kan nedsjunka i konsumtionssamhällets ström av intryck och leva ett helt liv i den strömmen, men ett sådant liv kan inte beskrivas som autentiskt och måste i ett mer transcendent perspektiv betraktas som ett misslyckande.
Värt att nämna här är förövrigt också att det mer-än-mänskliga här inte upplevs som något som finns utanför det egna väsendet, som i en del religioner präglade av tron på en personlig gudom, utan en del av detta väsende. Man påminns här om en grupp människor i en annan tid av dissolution, de såkallade gudlausir menn under den skandinaviska hedendomens sista tid.
Nothing better characterizes failure in the crucial test, the negative result of the nihilistic experience, than the sentiment expressed by Sartre in these words: ”We are condemned to be free.”
– Julius Evola
Den människotyp Evola vänder sig till präglas också av en grundläggande heroisk inställning. De betraktar inte den moderna världens nihilism och dissolution som en ångestskapande ”dom”, vilket Evola noterar att många existentialister gör. Istället betraktar de den som en utmaning.
Sammantaget är Ride the Tiger alltså en värdefull bok, sannolikt full av aha-upplevelser för den differentierade läsaren. Evola beskriver här den differentierade människan i termer av en medfödd hederskänsla och förmåga till distans, på ett sätt som kan vara av värde även för den som inte är intresserad av den sena Evolas apoliteia. Dock bör man vara medveten om att detta är en av Evolas tyngre böcker, den är alltså språkligt inte lika tillgänglig som exempelvis Revolt Against the Modern World eller Men Among the Ruins.
Ride the Tiger går bland annat att införskaffa här: Arktos
Om skribenten: Joakim Andersen
