På första maj har under åren en tradition utvecklats på webblogg Oskorei, där socialism av mindre politiskt korrekt slag tas upp. Tidigare år har bland annat George Valois, Karl Paetel och Jacques Camatte tagits upp. Idag ska vi betrakta det ryska kommunistpartiet närmare, som en både pedagogiskt belysande och värdefull kontrast till västeuropeisk ”vänster”.
Flera bedömare har identifierat positiva tendenser i det sensovjetiska samhället, bland annat en ruralistisk utveckling, eurasiska visioner i generalstaben och ett intresse för Nietzsche (Robert Steuckers berör detta mer här: Robert Steuckers och den ryska nationalismens rötter). Vi vet också från bland annat Nordkorea och Vitryssland att ett realsocialistiskt samhälle som ges några decennier tenderar att normaliseras och röra sig i en riktning som är igenkännbar för högerradikaler (Nordkorea är inget idealiskt exempel, men tendenserna är tydliga även när de är överdrivna). En liknande normalisering har det ryska kommunistpartiet genomgått, intressant är att den ryske tänkaren Alexander Dugin var med och skrev partiets politiska program i samband med Sovjets fall.
Partiet är idag det näst största partiet i rysk politik, värt att notera när Putins stöd ibland tycks minska är förövrigt att kommunistpartiets väljare inte baserar sitt val på något stöd för närmande till Väst. Tvärtom. De grupper som stödjer västliga och liberala ståndpunkter i Ryssland är alltså numerärt begränsade. Efter Sovjets fall hade det ryska kommunistpartiet främst stöd av äldre, idag är det ett parti med växande stöd bland rysk ungdom.
Patriotism och kommunism
Evaluating laws governing the development of humanity, the Communist Party of the Russian Federation proceeds from the fact that each people and each country must realize them taking into account their special features and historical experience… Under the present conditions of the Communist Party of the Russian Federation it sees its task in the connection of socio-class and national liberation movements into the united People Front… The Party fights for the unity, the integrity and the independence of the fatherland, for the recreation of the fraternal union of Soviet peoples, prosperity and safety, the moral and physical health of citizens.
– partiprogrammet
Det ryska kommunistpartiet har anklagats för att röra sig i en national-kommunistisk riktning, och kombinera patriotism och socialism. Detta är en helt korrekt bedömning. Partiet anser att olika folk kommer att förverkliga socialismen på sätt som utgår från deras historiska kontinuitet (detta är förövrigt en position som är förenlig både med Spengler och Marx). Man utgår från Lenins teori om imperialismen, vilken lätt leder till en positiv syn på nationella befrielserörelser. Kommunistpartiets geopolitiska analys ger också Ryssland och ett nytt Sovjet en viktig global position som motståndare till imperialismen. Denna patriotiska kommunism är internationalistisk såtillvida att den utgår från att olika folk kan samarbeta i kampen för frihet och självstyre, den förefaller inte vara kopplad till rasideologiska definitioner av den politiska gemenskapen eller sådan nationalism som man betraktar som farlig. Däremot motsätter sig partiet russofobi och alltför omfattande invandring. Partiets position avseende etnicitet är alltså en produkt av den unika ryska situationen. Å ena sidan är det ett de facto mångetniskt imperium och detta kan lätt leda till etniska konflikter som skadar staten, å andra sidan finns det starka patriotiska strömningar som även kommunister måste förhålla sig till och inte sällan påverkas av. Det ryska kommunistpartiet har i mer modern historia inte haft samma beröringsskräck för radikala nationalistiska grupper som sina västeuropeiska motsvarigheter, och har inte sällan demonstrerat tillsammans med grupper som de senare helst demonstrerar mot.
…the protection of the nation- state interests of Russia organically merges today with the fight for socialism and Soviet forms of democracy..
– partiprogrammet
Man kan jämföra denna analys av nationalstatens roll som försvar mot imperialismen med den såkallade vänstern i Västeuropa. Denna vänster är intimt knuten till den transnationella, nya klassen och betraktar ofta nationalstaten som något föråldrat. Tanken att olika folk förverkligar socialismen på olika sätt framstår också som suspekt för denna ”vänster”. Så även tanken att det är ett problem att det ryska folket minskar i antal, och att den förda politiken måste uppmuntra de ryska familjerna att skaffa fler barn.
Skillnaden mellan rysk internationalism, baserad på vänskap mellan folk, och västeuropeisk antinationalism, med utplånande av folk som mål, är också uppenbar. Vilken av dessa positioner som bäst garanterar fredliga relationer och vilken som framprovocerar etniska konflikter kan den hugade själv reflektera över.
Traditionella värderingar och kommunism
– to ensure the accessibility of cultural goods, to suppress the commercialization of culture, to protect Russian culture as the basis of the spiritual unity of multinational Russia
– ett av partiprogrammets mål
Man kan notera att det ryska kommunistpartiet anser att en nationalstat förutsätter positiva och konstruktiva värderingar, och att upprätthållandet av dessa inte helt kan överlåtas åt marknaden. Partiledaren Zyuganov har således närmat sig den ortodoxa kyrkan. Detta närmande uttrycks exempelvis genom det projekt där bland annat kommunister i duman ingår i en grupp som ska försvara traditionella, kristna värderingar och bekämpa ”aggressiv liberalism, sekularism, våld och missbruk”.
Deputies from different State Duma parties are unanimous in their assessment of the role and importance of the Russian Orthodox Church for the preservation of the spiritual, moral, cultural and socio-political identity of the Russian Federation as a unique Christian civilization.
– Sergey Gavrilov, rysk kommunist och parlamentsledamot
Man kan också notera att kommunistpartiet inte motsatt sig den lagstiftning som kriminaliserar propaganda för homosexualitet och pedofili riktad till barn och unga. Partiet har också motsatt sig prideparader, något Zyuganov beskrivit som ett osunt fenomen. Man kan notera att denna inställning till offentlig och politisk homosexualitet åtnjuter omfattande stöd i Ryssland.
Communists…rightly ask how it can be that key positions in a number of economic sectors were seized by representatives of one ethnic group. They see how control over most of the electronic media — which are waging a destructive campaign against our fatherland and its morality, language, culture and beliefs — is concentrated in the hands of those same individuals.
– Zyuganov
Även här kan man jämföra med västeuropeisk ”vänster”, för vilken HBT-frågor tillhör de allra viktigaste. Denna ”vänster” har också en naiv inställning till relationen mellan det politiska och det sociala som för tankarna till den nyliberala. Att överlåta ett samhälles värderingar helt åt marknadens logik kan skada det, detta inser det ryska kommunistpartiet även om man som svensk inte nödvändigtvis delar dess analys till 100%. Man kan även notera att feminism spelar en underordnad roll i partiprogrammet. Återigen kan man koppla partiets ståndpunkter till den ryska situationen. Opinionen i stort är inte påverkad av kulturmarxistisk indoktrinering, det finns också en geopolitisk aspekt där man sannolikt inser att ett samhälle vars värderingar påverkas av Hollywood och Frankfurtskolan är ett samhälle som förlorar möjligheten att gå sin egen väg.
Socialism och demokrati
– To stop the extinction of the country, to restore benefits for large families, to recreate the network of public kindergartens, provide housing for young families
– partiprogrammet
Partiprogrammet betonar vikten av en socialistisk politik som bryter med kapitalismens grepp om landet. Snart sagt varje punkt är att betrakta som revolutionär, bland annat vill man nationalisera landets naturtillgångar och strategiska sektorer, man vill också föra en suverän finanspolitik som knappast skulle uppskattas av amerikanska intressen. Samtidigt finns det en demokratisk dimension. Partiet kräver att ett oberoende rättsväsen byggs upp, liksom att alla partier ges tillgång till media. Denna demokratiska retorik motverkas dock något av krav på att den ryska och sovjetiska historien inte ska nedvärderas. Mycket i programmet känns igen från historisk socialdemokrati, såsom krav på kostnadsfri högre utbildning, offentliga bostäder, progressiv beskattning och kvalitativ hälsovård. I en situation där många västeuropeiska socialdemokrater påverkats av den nyliberala diskursen är dock även en klassisk socialdemokratisk välfärdsstat något tämligen radikalt.
Det intressanta i sammanhanget är den koppling mellan socialistisk inrikes- och geopolitisk utrikespolitik som partiet gör, och det faktum att vi här har att göra med en kommunism som är opåverkad av ursprungligen amerikanska tendenser som HBT och vänsterliberal ”antirasism”.
Relaterat
Limonov – Ett annat Ryssland
Sultan Galiev och de historiska nationalkommunisterna
Om skribenten: Joakim Andersen
