Sakta men säkert börjar motståndet mot den amerikanska världsordningen utkristalliseras, och det är milt sagt brokigt. Såtillvida bekräftar det vad Eduard Limonov sade för många år sedan:

There’s no longer any left or right. There’s the system and the enemies of the system.

Att detta gäller systemets apologeter, där moderater och socialdemokrater, republikaner och demokrater, idag i viktiga frågor står för samma politik, tillhör samma klass och bekämpar samma fiender, är uppenbart. Systemets fiender har här varit mer långsamma, men idag finns det många tecken på att detta förändras. Ett exempel på detta är programmet The World Tomorrow. Programmet går ut på att Julian Assange, som sitter i husarrest sedan mer än ett år, intervjuar ”people who normally don’t get a voice.” Det sänds av Russia Today, och den första gästen som intervjuats är Hezbollahs ledare Sayyid Nasrallah. Intervjun befinner sig i skärningspunkten mellan tre viktiga samtidsfenomen.

Assange representerar genom Wikileaks rörelsen för transparens, en förutsättning för en fungerande demokrati och en nagel i ögat på intressena bakom den amerikanska utrikespolitiken. Denna rörelse är förövrigt så ung att etablerad media inte omedelbart kunnat identifiera dess systemkritiska potential, därav den långa ”smekmånaden” Wikileaks åtnjöt. Denna oförmåga delade förövrigt många i miljön själva inledningsvis, då man föredrog att fokusera på nerladdning och undvika den typ av ”realpolitiska” frågor som Assange drivit. Det är dock en växande miljö, exempel på detta är de olika piratpartierna och hacktivister som Anonymous. Assange har noterat att deras erfarenheter tenderar att radikalisera dem:

This was a very apolitical group that had absolutely no understanding about the military-industrial complex whatsoever, and no understanding about international finance. As a result of joining our battle and trying to protect themselves, they have come to see that the threats related to Internet freedom come from the military-industrial complex, the banking system and the media.

Russia Today representerar ryska intressen, men är samtidigt en värdefull nyhetsleverantör i sin egen rätt. Geopolitiskt kan kanalen därför betraktas som representant för en eurasisk och multilateral världsordning. Russia Today ger också en röst åt oppositionella perspektiv i Europa och USA, perspektiv och rörelser som konsekvent tystas ner eller förvrängs av etablerad media. Exempel på detta är Ron Paul och Alain Soral.

Att Assange och Russia Today funnit varandra var därför tämligen naturligt. Båda utmanar den amerikanska världsordningen, Assange har också utsatts för en lång serie angrepp från det amerikanskdominerade etablissemanget. Dessa angrepp har inkluderat allt från märklig kritik från svenska journalister till en finansiell blockad och hot om överlämnande till USA.

Corporate media and regime propaganda machines alike excel in the mass production of sensationalist smears against individuals and organisations they perceive to be social, political or economic competition. Fortunately WikiLeaks is all three.
– Julian Assange

Valet av Nasrallah som gäst för den första intervjun får samtidigt betraktas som ett modigt och logiskt val. Assange har redan anklagats för antisemitism genom samarbetet med Israel Shamir, Hezbollah tillhör Israels svurna fiender och nya anklagelser kan därför riktas mot Assange som följd av intervjun. I en situation där Israel och Saudiarabien tillhör USA:s främsta klientstater i Mellanöstern spelar Hezbollah dock en central geopolitisk roll. Rörelsen har också kopplingar till den mer progressiva modell som representeras av Syrien, Iran och Irak, en modell som idag ansätts av wahabiter finansierade av de oljerika diktaturer som får al-Assad att framstå som en radikal demokrat. Återigen kan man här betrakta intervjun som en skärningspunkt mellan tre intressen; de oljestatsdiktatorer som allierat sig med USA och vars brott mot mänskliga rättigheter som av en ren händelse ytterst sällan rapporteras av etablerad media.

Intervjun i sig innehåller inga stora överraskningar, intressant är Nasrallahs beskrivning av hur Hezbollah kunnat bevara sin vision och hans analys av händelserna i Syrien. Enligt Nasrallah har nämligen de i västmedia så okritiskt presenterade ”rebellerna” ägnat sig åt mord på civila och dessutom från första början motsatt sig alla former av förhandlingar. Intervjun återfinns här: The World Tomorrow

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.