För en tid sedan spreds en film om den afrikanske krigsherren Joseph Kony och hans rörelse Lord’s Resistance Army likt en tornado över internet. Filmen kallades Kony 2012, och krävde resolut agerande mot Kony. Mer sansade bedömare frågade sig om en liten rörelse som LRA, oavsett dess brutala praktik, verkligen är ett större problem än exempelvis världssvälten, i Uganda reagerade människor på filmens neokoloniala framställning genom att kasta stenar.
Historien har ofta sin egen ironi, och i fallet med Kony 2012 blir den riktigt underhållande. De människor som flitigast spridit filmen är vänsterliberaler från Europa och USA, grupper som ofta har lika svårt för homofobi som för afrikanska krigsherrar och som dessutom tenderar att resonera genom mer eller mindre långa kedjor av guilt by association. Ironin i detta sammanhang är därför att organisationerna bakom filmen tycks vara amerikanska kristna med kopplingar till afrikansk homofobi, rentav till den ugandiske pastorn Martin Ssempa. Mer om detta här:
Jim Goad – Touching yourself for charity
Jim Goad – My Fave Screenshots From the KONY 2012 Video
The Escapist
Russia Today – WikiLeaks: Kony 2012 creators spied for Uganda
Om guilt by association-logiken innebär att de vänsterliberaler som spridit filmen nu måste betraktas som ”kopplade” till pastor Ssempas otäcka budskap överlåter vi med varm hand åt experterna på Expo att bestämma.
Uganda Anti-Homosexuality Bill
We mourn for Europe… we mourn, we see a race that will not be there. Europe is taken over by arabs, muslims have taken over your country. Your children stab themselves, you laugh about it. You don’t want to talk about that. You come over here, and condemn us. We weep for you. We beg you, abandon sodomy. It will not take you anywhere.
– pastor Martin Ssempa
Kopplingen till pastor Ssempa illustrerar däremot en intressant konflikt som seglat upp på den internationella arenan. Man skulle kunna misstänka att sådana konflikter rör frågor som påverkar många människor, exempelvis världssvälten, den amerikanska vanan att bomba sönder suveräna stater, eller det faktum att patentlagstiftning försvårar för fattiga människor att få tillgång till medicin. Så är dock inte fallet, dessa fenomen utgör istället den oföränderliga bakgrund mot vilken verkligt viktiga händelser, händelser med historisk mening, äger rum.
Istället har vi här att göra med en konflikt mellan evangeliskt kristen afrikansk och senmodern västerländsk syn på homosexualitet och då inte minst relationen mellan samhälle och homosexualitet. Många föredetta kolonier är idag i full färd med att bygga upp samhällen, i en situation där man i det senmoderna Väst istället bryter ner dem. När man bygger upp ett samhälle och en gemensam identitet får frågor som rör familj, könsroller och olika former av avvikare en central roll. Det senare kan ofta anta tragiska former, vilket många etniska och religiösa minoriteter erfarit. I delar av Afrika har homosexuella kommit att betraktas som en sådan avvikande grupp, dessutom kopplad till importen av en icke-afrikansk kultur. Homosexuell identitet och praktik betraktas som något europeiskt och kolonialt, dessutom saknar många afrikaner den vänsterliberala sensibilitet som gör att vi i Europa ytterst sällan diskuterar sådant som de grupper av manliga homosexuella som främst intresserar sig för barn och ungdomar. Men sådana homosexuella subkulturer finns, och i Afrika är man mycket intresserad av att diskutera, och straffa, dem (och i förlängningen grupper som inte har med dem att göra, tvingas vi tyvärr tillägga).
The president strongly opposes efforts, such as the draft law pending in Uganda, that would criminalize homosexuality and move against the tide of history.
– Vita Huset
I stora delar av Afrika är homosexualitet straffbart, i Uganda finns ett brett folkligt stöd för att utöka lagen och belägga ”aggravated homosexuality” med dödsstraff. Detta har lett till reaktioner i USA och Europa, där bland annat Sverige hotat med att dra in sitt bistånd till det ugandiska folket om en sådan lag antas. Samtidigt kan man notera hur förenklad rapporteringen ofta blir. När det talas om ”aggravated homosexuality” syftas i praktiken främst på våldtäkter, övergrepp på minderåriga och spridande av AIDS. Men i västerländsk media nöjer man sig med att konstatera att ”homosexualitet” ska beläggas med ”dödsstraff”, vilket alltså är en förenkling av en något mer komplex situation.
Som utomstående kan man tycka att det borde finnas andra alternativ än antingen bibliskt motiverat våld mot avvikare eller det nedbrytande av samhällen som homo- och queerlobbyn står för, kort sagt lösningar som varken utsätter individer eller kulturer för våld. Sådana lösningar framstår i nuläget som avlägsna, och en kulturkamp med neokoloniala förtecken kommer därför att utkämpas i Afrika under de kommande decennierna. I vilken mån stödet från västerländska ledare och organisationer kommer att gynna afrikanska homosexuella eller få dem att upplevas som än mer icke-afrikanska återstår att se. En intressant fråga är också om självrättfärdigheten och den konforma dumheten hos den europeiska såkallade vänstern är såpass stor att man aldrig ens kommer att ställa sig själva frågan om det man ägnar sig åt inte är ett klassiskt exempel på priviligierade vita människor som tvingar på Tredje världen sina värderingar. Majoriteten av världens befolkning förefaller i varje fall inte särskilt intresserad av vänsterliberalismen, vilket borgar för en spännande framtid.
Relaterat
Sizzla – mellan avkolonisering och neokolonialism
Om skribenten: Joakim Andersen
