För några år sedan ägnade sig svenska socialdemokrater åt en kampanj där man satte upp affischer med texten ”Stop Luka”. Affischerna refererade till vitrysk inrikespolitik, och exakt hur man som svensk skulle stoppa, den här oväntat familjärt betecknade, Lukashenko förblev ett mysterium. Kampanjen får förövrigt betraktas som ett misslyckande, ”Luka” har fortfarande både makten och ett betydande folkligt stöd i Vitryssland. Samtidigt illustrerar han som fenomen hur etablerad media som av en händelse nästan alltid framställer USA:s motståndare negativt, medan USA-allierade som Saudiarabien och Bahrain hamnar i mediaskugga (ett inlägg om relationen mellan mustascher och den nya klassen får däremot skjutas på framtiden, även om det illustrerar en hel del om den senares habitus och sensitiviteter).
Dagens inlägg kommer därför att jämföra hur media rapporterar om Luka respektive en annan post-sovjetisk politiker vars namn lämpar sig för tvåstaviga förkortningar, nämligen den georgiske presidenten Mikheil Saakashvili (här benämnd ”Saaka”, i Georgien däremot som ”Misha”). Skillnaden mellan Saaka och Luka är att den förre är nära lierad med USA medan Luka flera gånger uttryckt eurasiska ambitioner. Båda har en auktoritär ledarstil, Saaka kväste exempelvis oppositionella demonstrationer 2007 på ett sätt som fick Human Rights Watch att kritisera polisens våldsanvändning. I samband med att demonstrationerna kvästes stormades också TV-kanalen Imedi av polis och stängdes ner. I likhet med ”Luka” har Saakashvili beskyllts för valfusk av den georgiska oppositionen.
The interior minister ordered that the demonstrators be hit mainly in the kidneys and the stomach, or in the face only when necessary. The interior minister also said at the meeting that not a single participant in the action must escape unbeaten in order to teach them a lesson for the future.
– Sozar Subari, georgisk ombudsman, om polisvåldet 2007
Saaka har också, till skillnad från Luka, varit inblandad i ett angreppskrig med många döda som resultat. 2008 invaderade georgiska trupper utbrytarnationen Sydossetien och dödade bland annat ryska fredsbevarande styrkor. Slutresultatet av invasionen blev omfattande civilt lidande, etnisk rensning av etniska georgier i Sydossetien, och att Ryssland erkände utbrytarnationerna Sydossetien och Abkhasien som suveräna stater.
Jag är hellre diktator än bög.
– Lukashenkos kommenterar öppet homosexuelle tyske utrikesministern Guido Westervelles påstående att han skulle vara Europas siste diktator
Man kan också notera beskyllningarna från den georgiska oppositionen om att regeringen organiserat paramilitära grupper för att kväsa oppositionen. Detta rapporteras av Russia Today, men inte i etablerad västmedia. Det är också genom Russia Today man kan få information om de eventuella planerna för ett nytt krig mot Ryssland och deltagande i ett angrepp mot Iran (som av en händelse sammanfaller detta med återupptagen amerikansk vapenförsäljning till Georgien). I jämförelse med detta framstår den vitryske ledaren som tämligen fredlig i sina utrikespolitiska projekt, oavsett om det rör kontakter med Venezuela eller eurasiskt samarbete. Det som torde vara en nagel i ögat på västliga intressen är att han till skillnad från sin georgiske kollega eftersträvat nationell kontroll över centralbanken, motsatt sig IMF:s nyliberala privatiseringspolitik och för en självständig utrikespolitik. Detta är alltid värre än väpnade invasioner av regioner med separatiska ambitioner (varje fall när det är en västallierad ledare som Saakashvili som står för invasionsförsöket).
We see here a model social state like the one we are beginning to create.
– Hugo Chavez om den vitryska modellen
Sammantaget kan vi alltså dra slutsatsen att varken ”Saaka” eller ”Luka” är några föredömen när det gäller att bemöta oppositionella. I vad mån detta är nödvändigt när man försöker skapa och upprätthålla en fungerande och stabil stat i en post-sovjetisk kontext är en fråga vi däremot inte besvarar. När det gäller etablerad medias rapportering om de båda herrarna frestas man dock att med Göran Greider konstatera att media beter sig som en NATO-medlem. Vad gäller nämnde Greider tvingas man också konstatera att på grund av sin geopolitiska blindhet och vänsterliberala sensitivitet är socialdemokrater normalt NATO:s nyttiga idioter.
Belarus is actively working to reinvigorate the Non-Aligned Movement (NAM) and set up Lukashenko as the eventual successor to Cuban leader Fidel Castro as the next ”Papa” of the anti-West block. Lukashenko is the ideal anti-globalist leader — he is young (51 years old), energetic, bold, and he sits at the helm of a growing, stable (for now) economy in the heart of Europe.
– den amerikanske ambassadören i Vitryssland, genom Wikileaks
Läsvärt:
Israel Shamir – The Minsk Election in a Wikileak Mirror
Om skribenten: Joakim Andersen
