Neofolk är en musikgenre som på flera vis uttrycker en världsåskådning som ligger nära den europeiskt konservativa. Intresset för det konkreta och det levande tar sig inte sällan rent morbida former, och undvikandet av det svart-vita utgör en tydlig kontrast till vänsterliberalismernas abstrakta utopism och dualism (samtidigt bör man notera att vi här sällan talar om en politisk affinitet). Det rör sig alltså om två vitt skilda sensibiliteter, vilket innebär att många vänsterliberaler reagerar med den hyperpolitiserade dumskallens hela misstänksamhet när han eller hon eller hen möter neofolkens teman och estetik. Det innebär också att många neofolkartister fascineras av det, i vår specifika, vänsterliberala tidsera, tabubelagda och kontroversiella.

En hel del neofolk genomsyras också av en grundläggande känsla av sorg, en sorg man som europé kan dela. Dels eftersom melankolin är ett nordeuropeiskt karaktärsdrag och en aspekt av den tragiska världsåskådning som med oss förknippas, dels eftersom det genuina Europa under lång tid aktivt nedmonterats av de amerikanska ockupanterna och deras kollaboratörer och nyttiga idioter.

I samband med att Current 93 spelar i Sverige kan det därför vara på sin plats med en liten hyllning till det 30 år gamla legendariska bandet. Musiken genomsyras i hög grad av en europeisk melankoli och känsla för allts förgänglighet, texterna av David Tibets intresse för bland annat den europeiska ockulta traditionen. Återkommande är också Tibets förmåga att, på samma sätt som det levande och konkreta, förena det som tillsynes är motsatser. Detta kan tidvis vara tämligen effektivt, som The Fall of Christopher Robin där Tibet förenar en figur de flesta av oss förknippar med vår oskuldsfulla barndom och ett av de mer infernaliska inslagen i europeisk ockultism. En mer kontroversiell syntes utgör albumnamnet Hitler as Kalki, där nutidshistoria och hinduism förenas på ett kreativt sätt.

Min personliga favorit i sammanhanget är Soft Black Stars, vars text bygger på den obskyre amerikanske författaren Thomas Ligotti som ofta samarbetat med Tibet.

Relaterat

Solguru – Neofolk på uppgång
Neofolk – Von Thronstahl
Rimfaxe – Neofolk
Neofolk – Varunna
Gudomlig Komedi – Musik för traditionalister
Winglord – Heroica
Nordanvind – En spirande motkultur / Några sånger om Europa
Tatzelwurm
Forseti

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.