Ghettot och polisen är två symboliskt framträdande, närmast mytiserade, företeelser som den moderna kulturen har en ambivalent inställning till. Ghettot, ”gatan”, ”förorten”, representerar en önskvärd och exotisk äkthet men samtidigt något potentiellt hotfullt och främmande. Polismakten är en liknande paradox. Å ena sidan är all auktoritet sedan 1968 av ondo, och en institution med uttalat repressiva funktioner framstår därför som ett ”förtryck”. Å andra sidan representerar även denna funktion en äkthet, och utövandet av fysisk makt framstår för många som något både maskulint och fascinerande. I det moderna samhällets mytologi är förorter och poliser därför centrala fenomen, och extra intressanta är då relationerna dem emellan. Ett särskilt exempel på denna relation är den korrupta polisen, som inte längre kan dra en gräns till förortens logik och maktstrukturer. Och en av de bästa skildringarna av den korrupta polisen som arketyp är filmen Training Day från 2001.
Händelserna i Training Day utspelar sig under ett enda dygn, vilket bidrar till filmens intensitet (samtidigt är det till men för dess realism, då det tvingar den korrupte mentorn att ha alldeles för bråttom i sin fostran av sin nye kollega). Filmen skildrar relationen mellan narkotikapolisen Alonzo Harris, överlägset spelad av Denzel Washington, och Jake Hoyt, varken bra eller dåligt spelad av Ethan Hawke.
To protect the sheep you gotta catch the wolf, and it takes a wolf to catch a wolf.
– Alonzo Harris
Harris är en veteran och har arbetat i ghettot under lång tid. Detta har påverkat honom på flera vis. Dels har han utvecklat en filosofi där gränsen mellan polis och ghettots logik i hög grad upplösts. Han har etablerat sig som en mäktig lokal aktör, med egna kontakter och underordnade, ständigt redo att tänja på reglerna för att upprätthålla sina egna lagar och samtidigt tjäna pengar på det. För att fungera bland ghettots vargar måste narkotikapolisen själv bli en varg menar han, och en liknande inställning har han till ”street justice” och droger.
To be truly effective, a good narcotics agent must know and love narcotics. In fact, a good narcotics agent should have narcotics in his blood.
– Alonzo
Hans nye kollega, och publiken med honom, slits mellan den gängse bilden av hur poliser ska arbeta och den bild Harris ger. Inledningsvis tycks också Harris metoder vara effektiva, och Washington gestaltar skickligt en svårförglömlig aktör med fötterna i två världar. När Training Day är som bäst för den tankarna till Mörkrets hjärta, där Harris försöker visa sin nye kollega vägen in i en ny värld.
Två faktorer blir dock Harris fall. Dels är han ingen egentlig mentor, och hans relation till Hoyt är för instrumentell för att skapa en långvarig lojalitet. Dels har han missförstått ghettots mekanismer, och enbart uppfattat de mest repressiva av dem. Detta gör att han är blind för andra sociala mekanismer, och vänder de människor han anser sig skydda mot honom.
I run shit here! Y’all just live here! King Kong aint got nothing on me!
– Harris
Intressant är att Training Day anses bygga på verkliga händelser, där polisstyrkan Rampart i Los Angeles under 1990-talet hade korrumperats till den grad att flera poliser arbetade åt lokala gäng. Poliskorruption kan uppstå i flera sammanhang, men i Los Angeles bidrog en politik med raskvotering/”affirmative action” till den negativa utvecklingen (den hugade läser mer om bakgrunden här: Politics and Randomness).
Frånsett detta är Training Day en fascinerande film, som berör flera teman i vår samtids mytologi på ett skickligt vis. Mot slutet blir den mindre realistisk, men Washingtons skådespel och handlingen i stort väger mer än upp detta. Den rekommenderas varmt.
Om skribenten: Joakim Andersen
