Återkommande i europeisk historia är imperiet och världshärskaren. Detta är ursprungligen hedniska teman, som inte utan svårigheter kunnat förenas med kristendomen. Det märks inte minst i relationen mellan kejsar Fredrik II och kyrkan, och konflikten mellan ghibelliner och guelpher. Ytterst handlade det om skilda inställningar till det sakrala. Några av de historiska gestalter som kommit att kopplas till myt- och idékomplexet är Alexander den Store, Caesar, Augustus, Fredrik II och Napoleon, men man kan även identifiera ekon av det i historieskrivningen och konspirationsteorierna kring bland annat Mussolini, Hitler och några amerikanska presidenter (den övernaturliga födelsen återkommer bland annat i konspirationsteorier där George Bush presenteras som Aleister Crowleys barnbarn och Obama som en klon av farao Akhenaton).
En av de mest fängslande representanterna för världshärskaren och världserövraren som arketyp är Alexander den Store. Många av de mytiska komponenterna går också att identifiera i historierna om hans liv och gärning. Bland de främsta kännarna av dessa historier finns Richard Stoneman, författare till den värdefulla studien Alexander the Great A Life in Legend. Han beskriver där bland annat hur judar och muslimer, kristna européer och syrianer, afghaner och greker skildrat den makedonske världserövraren och hur de tolkat hans historia så att den blivit deras. Hos muslimer, kristna och judar framställs han således ofta som en tidig monoteist och i det medeltida Europa var hans legend den näst Bibeln mest lästa. Legenden har också cirkulerat mellan dessa olika kultursfärer, så spårar Stoneman hur inslagen där Alexander besegrar luften och havsdjupen nått Europa genom judiska källor.
Stoneman beskriver den obligatoriska övernaturliga födelsen, där Alexander knyts till det mer än mänskliga genom att vara son till Ammon, Zeus eller farao Nectanebo. Hans legend innehåller också flera övernaturliga inslag. I den muslimska världen har han således ofta Khidr som en logisk färdkamrat under sina resor, i den antika världen gjorde kopplingen till Ammon att han framställdes med två horn. Något Alexander delar med Fredrik II är renovatio som tema, han knyter an till och återupprättar en äldre, traditionell ordning. I Alexanders fall främst i Egypten, där han återställde gamla och byggde nya tempel.
Intressant är också hur han i legenden kopplas till traditionella centra som Egypten, Etiopien, Hyperborea och Indien. Något snarlikt finner vi förövrigt hos Fredrik II, med kopplingen till "Prester John" och det mytiska Etiopien. Kantorowicz visar i sin biografi om Fredrik II hur världshärskaren genom sina erövringar i Morgonlandet/Orienten för med sig något värdefullt till Aftonlandet, detta är ett tydligt inslag även i Alexanders legend även om det här snarare är ett indiskt Morgonland han besöker.
Världshärskaren lämnar också efter sig ett bestående arv. Så ansåg flera afghanska härskarätter in i modern tid att de härstammade från Alexander, liksom deras finaste hästar från Bucephalos. Den hellenistiska kulturen var också ett fruktbart arv som överlevde Alexander. I likhet med Fredrik framstår han som en beskyddare och understödjare av vetenskap och kunskap, inte minst genom kopplingen till Aristoteles och den indiska upptäcktsfärden. Han framställs också som ett militärt geni, inte utan historisk förankring.
Stoneman visar också hur Alexander i sina legender representerar en segrande kosmisk ordning. I många av dessa legender bekämpar han monster av olika slag, representanter för kaos. Detta är särskilt tydligt i de myter där han knyts till de "orena nationerna", Gog och Magog. Han stänger in dessa bakom en mur, men vid tidens slut kommer de att bryta genom den. Stoneman visar också hur Alexander representerar en manlig ordning. Det är då logiskt att amazonerna erkänner hans auktoritet, i en symbolisk bekräftelse av en solär maskulinitet. Samtidigt noterar Stoneman avsaknaden av erotiska teman i legenden. Alexander har flera positiva relationer till kvinnliga härskare, vilka han ofta besöker och hjälper, men utan erotiska inslag. Detta är återkommande hos flera världshärskare, till den grad att många av dem inte lämnade efter sig biologiska arvtagare.
Det finns också inslag i legenden som är specifika. Här finns Alexanders såkallade pothos, den faustiska vilja att erövra och utforska som inte lämnade honom någon ro. I legenden ställs hans ständiga vilja till världslig framgång mot insikten att han är lika dödlig som någon annan oavsett hur mycket mark och rikedomar han erövrar. Detta tema återkommer i den populära episoden där han träffar de visa brahmanerna, liksom stycken där han söker odödlighet och livets vatten men likt Gilgamesh och Adam misslyckas.
Alexanders starka pothos ledde till många spännande och innovativa inslag i hans legender. Bland annat hur han lyckades flyga, lyft av fåglar eller gripar, och hur han i en dykarklocka besökte havsdjupen. I legenderna besökte han också många spännande länder, dels traditionella centra som Etiopien och Sri Lanka, dels märkliga platser som Eden och det eviga mörkrets rike.
Sammantaget är det en spännande och värdefull studie Stoneman gjort, hans introduktion till The Greek Alexander Romance är också av intresse. Man kan naturligtvis fråga sig hur troligt det är att vi i vår samtid upplever en världserövrare som genomför en renovatio och lämnar efter sig ett imperium av den sort Alexander gjorde. Baserat på samtida myter, vilka kan identifieras kring amerikanska presidenter men inte kring europeiska ledare, är det i så fall mest troligt att detta äger rum i USA, efter en militärkupp som kvalitativt förändrar den transatlantiska gemenskap som redan är ett historiskt faktum. Hur troligt detta är är en annan fråga.
Relaterat
Alexander och Hyperborea
Alexander den Store och hans födelse
Kantorowicz Kejsar Fredrik II
Om skribenten: Joakim Andersen
