Begreppet socialism började användas när Karl Marx ännu var ett litet barn, ändå envisas marxister idag ofta med att försöka monopolisera definitionen av vad som är socialism ”på riktigt”. Gemensamt för flera av de icke-marxistiska socialismer som då exkluderas är att de tillhör de mest intressanta och värdefulla grenarna på det socialistiska trädet. En sådan är den etiska socialism som beskrivs av Francis Parker Yockey i verk som Imperium och The Enemy of Europe (Yockeys etiska socialism ska inte förväxlas med David Myatts etiska nationalsocialism, likheter finns exempelvis i form av en tonvikt på heder som samhällets sammanhållande element men Myatt befinner sig samtidigt närmare en tonvikt på det lokala och småskaliga som för tankarna till anarko-primitivismen och inte har mycket gemensamt med Yockeys betoning av absolut politik och imperium).
Yockeys historiesyn är i hög grad en utveckling av Oswald Spenglers, detsamma gäller hans socialism. Där Spengler talar om preussisk socialism använder Yockey hellre termen etisk, men likheterna är omfattande. Ett sätt att få en tydligare bild av Yockeys socialism är att ställa den i kontrast mot den marxistiska.
Organisk socialism
En återkommande kritik riktad mot den etablerade socialismen från antiliberalt eller radikalkonservativt håll är att den i själva verket är en liberalism. Från liberalismen lånar den synen på samhället och människan, och betraktar samhället som en ansamling av individer. Målet blir då också dessa individers ”fria samverkan”, även om man till skillnad från liberalerna ofta betraktar kapitalismen som ett hinder på vägen till denna samverkan. Definitionen av det goda livet tenderar också att ske i materialistiska termer, i form av välstånd, semester, TV-spel et cetera.
Mot detta ställer Yockey synen på samhället som en helhet, en organism. Verklig frihet är då att ta aktiv del i denna helhets öde, ”frihet är att göra det nödvändiga”. En konsekvens av detta, som Yockey inte går närmare in på, är att den organiska helheten likt en kropp snarare består av delar än av celler/individer. Dessa kroppsdelar kan historiskt vara de fyra stånd som utgjorde det feodala samhället, eller de korporationer som bygger upp ett korporativt samhälle. Man kan notera hur detta synsätt är besläktat med syndikalismens motstånd mot parlamentarismen, och med Ernst von Salomons och Ernst Jüngers intresse för de nordtyska bonderevolutionärer som under 1920- och 30-talen tycktes vara på väg att konsolidera just en sådan korporativ gemenskap. Principen ”en man, en röst” framstår för denna idétradition som främmande, och som särskilt lämpad att underlätta för penningstarka intressen som vill manipulera massan. Detsamma gäller den partibaserade demokratin, vars brister är milt sagt uppenbara både i USA och i Sverige. Individualistisk parlamentarism tycks i praktiken ofta förfalla till ren plutokrati.
Auktoritär socialism
The values of American society are embedded in a "Get More" mentality. It began with livestock, wheat, steel, the railroads, oil. Then, later on, came the exploiting of,sexual deviation, and an addiction to play. There is constant "partying" and "pleasure-seeking"… Contrasting with the "Get More" mentality is the "Be More" approach.
– Jean Thiriart
En socialism som dels associeras med det preussiska arvet, dels betraktar samhället som en helhet, blir också auktoritär. Plikt och heder blir sammanhållande aspekter i en sådan socialism, och släktskapen med den konservativa idétraditionen därmed tydlig (faktum är att man med Yockeys och Spenglers definition skulle kunna beskriva både Karl XII:s och Fredrik den Stores stater som socialistiska, ett påstående som skulle få många marxister att skrika högt i vanmaktshat). Ett närmast militärt etos sprider sig naturligt i ett sådant samhälle, även bland icke-militära skikt (en liknande utveckling kan identifieras i många ursprungligen marxistiska stater, även om den där bör betraktas som en normalisering utan egentligt stöd i marxismen).
Samtidigt bör man vara medveten om skillnaden mellan auktoritära och totalitära stater, en skillnad som berörts av bland annat Julius Evola. Den etablerade socialismens praktik har ofta varit betydligt mer frånstötande än en Yockeys teorier, man kan jämföra de döda under bolsjevismen eller maoismen med de döda under en Mussolini eller en Franco. Sannolikt är det marxismens giftiga blandning av utopism och nihilism som förklarar det berg av lik som följt dess framfart.
Den etiska socialismen är heller inte egalitär, då den utgår från vissa värden som heder och plikt måste den också göra en urskiljning mellan hur väl olika individer kan förverkliga dessa värden. Som ovan nämnts betraktas dock samhället som en organisk helhet, en effekt av detta är insikten att flera olika delar behövs. Något som i förbigående sagt påminner om den indo-europeiska ideologin med tre funktioner, och skiljer sig från marxismens försök att framprovocera konflikter mellan dessa delar snarare än att identifiera deras rättvisa relation.
Europeisk socialism
The ENR [European New Right] makes a great effort to identify its real enemy. The main enemy is, on the economic level, capitalism and the market society; on the philosophical level, individualism; on the political front, universalism; on the social front, the bourgeoisie; and on the geopolitical front, America.
– Alain de Benoist
Yockeys och Spenglers socialism är också europeisk. De menar att vår civilisation gått in i den fas då nationalstater är lika passerade som den grekiska stadsstaten under Roms tid. Yockey levde för att bevittna hur den naturliga utvecklingen, Europas de facto förenande under tysk ledning, avbröts av amerikansk och sovjetisk ockupation. Dessa ockupationer har ersatt den europeiska eliten med kollaboratörer av olika slag, kollaboratörer som förvandlat Europa till USA:s junior partner och effektivt tagit kål på Europatanken genom att förknippa den med dessa eurokrater.
Detta innebär att en socialism i vår tid blir europeisk, och att etablissemanget av kollaboratörer blir dess naturliga, inre, fiende. Man kan föreställa sig en utveckling där USA frigör sig från de anti-europeiska grupper som idag behärskar det, men det framstår som en tämligen avlägsen möjlighet. I nuläget blir man som europeisk socialist därför både anti-kapitalist, anti-liberal och anti-amerikansk.
Relaterat
Oswald Spengler: Preussisk socialism
The Enemy of Europe – excerpter
Otto Strasser och den tyska socialismen
Karl Paetel och den socialrevolutionära nationalismen
Jean Thiriart och Nation Europa
Oswald Mosleys europeiska socialism
F.P. Yockey och Imperium
F.P. Yockey – Imperium eller kapital
Avslutningsvis passar de julmuntra herrarna bakom Webblogg Oskorei på att önska läsare och motpolare en god jul.
Om skribenten: Joakim Andersen
