En av vår tids främsta amerikanska författare är Chuck Palahniuk. Han är mest känd för Fight Club, men har vid sidan av denna klassiker skrivit ett flertal skarpsynta och underhållande böcker. En av dessa är Lullaby.
Lullaby utspelar sig i vår tids USA och följer en medelålders journalist vid namn Carl Streator. Streator har kommit ett osannolikt men oroväckande samband på spåren, en afrikansk ”culling song” som dödar de människor den läses för. Denna sång har tagits med i en bok med poem och sånger, och ligger bakom ett flertal fall av plötslig spädbarns- och vuxendöd.
Palahniuk för här in ett skarpsynt resonemang om konsumtions- och informationssamhället, där vi ständigt utsätter oss för en strid ström av information och underhållning. Om det skulle visa sig att en del av denna information var direkt dödlig, exempelvis i form av en culling song, skulle det få förödande effekter och informationen skulle komma att regleras hårt. Streator, som är intill döden led på allt meningslöst oljud, har svårt att se detta som något helt igenom negativt och Palahniuk låter honom göra ett antal reflektioner kring det moderna samhällets förmåga att dränka viktig information i en ström av fördummande underhållning (här för han förövrigt tankarna till Neil Postman).
These distraction-oholics. These focus-ophobics.
Old George Orwell got it backwards.
Big Brother isn’t watching. He´s singing and dancing. He’s pulling rabbits out of a hat. Big Brother’s busy holding your attention every moment you’re awake… and this being fed, it’s worse than being watched. With the world always filling you, no one has to worry about what’s in your head.
Under Streators jakt på exemplaren av den dödliga sångboken konfronteras han bland annat med frågan om vad absolut makt gör med människor, exempelvis makten att döda genom en sång. Palahniuk för också in några typiska palahniukteman, här i form av nekrofili och transmigrativ transsexualitet. Lullaby är på så vis en tämligen representativ Palahniuk, bland annat känner man igen hans typiskt mörka och absurda humor och förmåga att beskriva det Julius Evola kallat det moderna samhällets processer av dissolution, sönderfall.
Vid sidan av konsumtionssamhällets dövande flöde av mer eller mindre meningslös information berör Palahniuk i boken även det moderna samhällets förhållande till djur och natur. Bland annat får vi veta hur stora delar av den nordamerikanska floran och faunan på ett fundamentalt vis slagits ut av införandet av djur och växter från Europa och Asien, liksom hur djur i köttindustrin behandlas och vad en ”judasko” är för något. För den som inbillar sig att den moderna civilisationen i kraft av sin förmåga att skapa en hög BNP skulle vara överlägsen andra civilisationer är detta ingen särskilt munter läsning. Traditionalister som Hossein Nasr har beskrivit den ideala relationen mellan människa och natur som den mellan man och hustru, men i det moderna samhället kommer det istället att likna relationen till en prostituerad.
Palahniuk förde i Rant in ockulta teman, vilket bidrog till att göra det till ett av hans mest fängslande verk. Även i Lullaby förs dessa teman in, även om alltför mycket inte kan sägas om detta utan att förstöra läsningen (den dödliga sången nämns däremot på bokens baksida, så den kan nämnas utan större förluster).
Sammantaget är det alltså en tämligen klassisk Palahniuk. Huvudpersonen engagerar inte i någon högre grad, men så är de hos Palahniuk också ofta representanter snarare än särskilt utmejslade personligheter. Det bestående intrycket är istället skildringen av det paradoxala informationssamhället och dess förhållande till djur och natur. När Palahniuk för in ockulta teman fungerar det också mycket väl och tillåter honom att ta ut svängarna på ett underhållande vis. Om man uppskattar hans andra verk är alltså även Lullaby en bok som lär falla en i smaken.
Mer Palahniuk
Chuck Palahniuk – Rant
Chuck Palahniuk- Choke
Chuck Palahniuk – Fight Club
Chuck Palahniuk – Frihet och totalitarism
Om skribenten: Joakim Andersen
