De flesta svenskar har i grund och botten ingen aning om vilka människor som kontrollerar deras öden. Duktigt indoktrinerade i den parlamentariska demokratins verklighetsbeskrivning förekommer det rentav att de tror att svenska riksdagsledamöter är makthavare. Detta är tragiskt, men mot bakgrund av att vi lever i ett samhälle där verkligheten selektivt förmedlas av medias aktörer är det inte så förvånande.
Ett effektivt motgift mot sådana vanföreställningar är Kerry Boltons Revolution from Above. Bolton har en akademisk bakgrund inom bland annat historisk teologi, och har skrivit i både akademiska och populärkulturella media. Med Revolution from Above studerar han maktens verkliga aktörer, och kommer till en hel del slutsatser som smular sönder vår tids myter och illusioner.
Kapitalets dialektiker
There is no proletarian, not even a Communist, movement that has not operated in the interests of money, in the directions indicated by money, and for the time permitted by money and that, without the idealists among its leaders having the slightest suspicion of the fact.
– Spengler
Bolton identifierar ett antal kapitalstarka dynastier som haft ett avgörande inflytande på engelsk och amerikansk politik. Det rör sig bland annat om Rockefeller, namn som Ford, Warburg, J.P. Morgan och Rothschild dyker också upp. Att dessa dynastier kunnat skapa nätverk för att främja sina intressen är i grunden ingen häpnadsväckande tanke. Under 1960-talet tillät de rentav historieprofessorn Carroll Quigley att studera deras hemliga handlingar. Quigley konstaterade i sitt magnum opus Tragedy and Hope att:
..there does exist, and has existed for a generation, an international Anglophile network which has no aversion to co-operating with Communists, or any other groups, and frequently does so. I know the operations of this network because I have studied it for twenty years and was permitted for two years, in the early 1960s, to examine its papers and secret records. I have no aversion to it or to most of its aims and have, for most of my life, been close to it and to many of its instruments.
Bolton menar att Quigley felaktigt beskriver nätverket som anglofilt, då det snarare är globalistiskt. Quigley beskriver också hur dessa nätverk av mycket penningstarka aktörer verkar, i hög grad handlar det om foundations och think tanks. Genom sådana kan de bland annat finansiera rörelser som främjar deras mål, och komma i kontakt med andra viktiga aktörer.
De flesta är idag vana att betrakta McCarthyismen som en mörk period i USA:s historia, där etablissemanget under ledning av den bigotte McCarthy jagade kommunister på löpande band. Quigley och Bolton ger en annan beskrivning av skeendet, och visar att McCarthy kvästes av de plutokratiska dynastierna när hans verksamhet hotade att avslöja deras kopplingar till kulturradikaler och leda till en nymornad amerikansk nationalism. När man började undersöka vilka ändamål diverse foundations egentligen sponsrade använde de plutokratiska dynastierna sina kontakter inom media och politik till att kväsa McCarthy och hans anhängare, liksom de använt dem mot bland annat George Wallace, Pat Buchanan och Ron Paul.
Follow the money – vänstern som nyttiga idioter
..it is evident that it was the plutocrats who sponsored the "march through the institutions" to lay the intellectual basis for the "revolution from above".
– Bolton
För dessa dynastier har pumpat in stora summor i sådant som idag betraktas som antikapitalistiskt. Gränsen mellan antikapitalist och prokapitalist är i dessa sammanhang tämligen diffus. Bolton visar hur Herbert Marcuse arbetade åt OSS, föregångaren till CIA, under flera års tid (intressant är att de tidiga rekryterna i OSS i hög grad kom från mäktiga familjer som Morgan, Mellon och DuPont). Faktum är att Marcuse sponsrades av Rockefeller Foundation för att skriva både One-Dimensional Man och Eros and Civilisation. Rockefeller Foundation bidrog också med drygt 200.000 dollar för att landsflyktiga frankfurtmarxister skulle kunna skapa nya karriärer i USA, där också bland andra Adorno och Marcuse kraftigt påverkade hela det intellektuella livet. Det är tveksamt om dagens kulturmarxism och politiska korrekthet ens uppstått om dessa intellektuella inte integrerats i USA:s akademiska sfär, något som alltså finansierades av kapitalet självt.
The entire LSD movement itself was sponsored originally by the CIA to whom I give great credit.
– Timothy Leary
Slutsatsen man når när man läser Boltons välresearchade bok är att antingen var storkapitalisterna för dumma för sitt eget bästa, eller så är dagens kulturradikaler storkapitalets nyttiga idioter. Exempelvis visar det sig att Alfred Kinseys inflytelserika studier av mänsklig sexualitet fick stora ekonomiska bidrag från Rockefeller Foundation och Ford Foundation. På liknande vis finansierades Timothy Learys psykedeliska experiment av CIA, och finansmagnaten George Soros är idag en av de ledande sponsorerna av försök att legalisera marijuana. Som vänsterradikal måste man alltså antingen dra slutsatsen att CIA och Soros är filantroper, eller så framstår narkotika för dem som en lönsam marknad och/eller en ny form av social kontroll. Detsamma gäller då sådant som queerteori.
Bolton visar också hur CIA länge sponsrade icke-stalinistiska kommunister och vänster i gemen, även när dessa var öppet fientliga mot USA. Här spårar han också en av rötterna till dagens neokonservativa rörelse, flera neokonservativa har en bakgrund som häftigt antisovjetiska vänstermän. Han stöter också på förklaringen att plutokraterna förde fram en mer extrem och våldsam vänster för att deras egna försök att föra USA i en riktning som kan beskrivas som "vänster" skulle framstå som mer moderata. Envisa uppgifter gör också gällande att "ungdomsrevolten" 1968 i Frankrike startades av CIA för att vingklippa en de Gaulle som var alltför antiamerikansk i sin politik. Detta har bland annat hävdats av Georges Pompidou, de Gaulles premiärminister, och stämmer väl överens med dagens "spontana" revolter i bland annat Serbien, Georgien och Iran som inleds som ungdomsprotester och senare visar sig ha organiserats och sponsrats av Soros.
"Men om det fanns en sån konspiration så skulle jag ha läst om den i tidningen, för det är alltid nån som inte kan hålla tyst"
There has long been a current of thought among socialists that the working class is too conservative to conduct a revolution and that socialism would best be achieved by stealth. In the English-speaking world this is known as Fabian socialism… in her autobiography, Our Partnership (1948), Beatrice Webb describes how she and her husband Sidney, founders of the Fabian Society, were provided with funds by the Rothschilds, Sir Julius Wernher and Sir Ernest Cassel, to establish the LSE [London School of Economics]
– Bolton
Bolton visar hur de flesta av de rörelser vi idag betraktar som "radikala" sponsrats av dynastierna, kanske särskilt genom Rockefeller och Ford Foundations, och/eller av CIA. Det gäller alltså den psykedeliska revolutionen, feminismen (med Gloria Steinem som exempel), Kinseys sexradikalism, Partisan Review, et cetera. Bolton visar också de mycket starka kopplingarna mellan progressiva mediala favoriter som Al Gore och Barack Obama å ena sidan och tunga plutokratiska aktörer å den andra.
Bolton betraktar dock inte dynasterna som dumma. När de stödjer subversiva och antisociala rörelser så är det för att det ligger i deras intresse, för att det kan innebära nya former av social kontroll. Så spelar exempelvis droger en viktig roll i Huxleys Brave New World, och redan Platon menade att familjen måste ersättas av staten när barnen ska fostras. Enligt regissören Aaron Russo ska han också ha erbjudits att bli del av nätverket, i samtal med Nicholas Rockefeller. Rockefeller ska då ha förklarat Rockefeller Foundations omfattande bidrag till feminism med att det handlar om att få "den andra halvan" ut på arbetsmarknaden och att ersätta familjen med staten. Rockefellers cyniska sätt att uttrycka sig ledde dock till att Russo avböjde inbjudan och istället talade ut hos Alex Jones.
Sammantaget är Boltons bok en guldgruva. Han visar hur de tillsynes spontana revolutionerna i bland annat Egypten och Tunisien förberetts under flera år genom bidrag från bland annat Soros, och hur plutokraterna idag riktar sin uppmärksamhet mot Iran och Burma. Här handlar det ofta om att öppna länders marknader för plutokraterna, länder som i likhet med Libyen, Iran och Burma eftersträvar en mer självständig politik är då lukrativa måltavlor (Bolton visar också hur apartheids fall mer hade att göra med ekonomi än med rasfrågor. När ANC tagit över makten i landet genomförde de stora privatiseringar, som öppnade Sydafrika för dynasterna). Kontakterna mellan dynastierna och den politiska makten är också omfattande, bland annat genom sådant som Council on Foreign Relations, och den överlappning mellan dynastierna och OSS som redan nämnts.
Bolton går inte närmare in på sådana teorier som beskriver dynastierna som exklusivt etniska (judar, ödlor, et cetera). Inte heller beskriver han i detalj hur de påverkar media, ett ämne som annars hade varit av stort intresse. Men som helhet är det en oumbärlig bok, som varje demokrat bör läsa. Dessa dynastiers makt kan inte betraktas som annat än ett hån mot varje tanke om folkstyre, många gånger har de också riktat den amerikanska militärmakten mot suveräna nationer med stort mänskligt lidande som följd. Boltons bok bör också vara terapeutisk läsning för de nyttiga idioter som på allvar tror att queerteori, mångkulturalism och drogliberalism skulle vara oförenligt med storkapitalets intressen. Han tar upp ett flertal viktiga områden, allt från dynastiernas roll i västmakternas svek mot de vita styrkorna i inbördeskrigets Ryssland till hur Rockefeller Foundation och CIA sponsrade den moderna konsten. Detta är en bok som kommer att förändra det sätt på vilket läsaren ser på världen, samtidigt är den väl researchad och kan knappast betraktas som ”konspirationsteoretisk” i ordets negativa mening. På samma vis som även den paranoide kan ha fiender kan det finnas konspirationer antingen man är medveten om dem eller inte.
Revolution from Above kan bland annat införskaffas här: Arktos Förlag
Om skribenten: Joakim Andersen
