En skräckförfattare från det tidiga 1900-talet vars namn till stor del glömts bort är Hanns Heinz Ewers (1871-1943). Detta tycks ha ideologiska orsaker, Ewers var nämligen som författare en både säregen och suggestiv berättare och nämndes av H.P. Lovecraft som en av skräckgenrens stora. Han hade också en mångårig bekantskap med den kontroversielle ockultisten Aleister Crowley.

Ewers var en äventyrare, en kosmopolit, och en tysk patriot. Under Första världskriget propagerade han mot USA:s inblandning i kriget, och satt fängslad för detta. Han tycks också ha varit aktiv både i Spanien och Mexico. Efter kriget samarbetade han en tid med nationalsocialisterna, vars nationalism och, som han till en början trodde, nietzscheanska ideal han uppskattade. Under denna tid skrev han biografin över Horst Wessel. Ewers var dock inte antisemit, och redan 1934 förbjöds hans verk och hans tillgångar konfiskerades. Flera av hans verk har under åren filmatiserats.

Trollkarlens lärling

The face was clean-shaven, narrow and tanned. The eyes had no definite color; perhaps they were blue or green or gray. Across the high forehead – gently arched over the delicately marked eyebrows – there fell a tangled strand of ash-blond hair… the German laughed, and it was an unspoiled, healthy, child-like laugh.

Ewers skrev flera längre berättelser, de flesta av dessa är idag svåra att få tag på men hans tidiga verk Der Zauberlehrling finns översatt till engelska, liksom hans studie av Poe och hans haitiska skräcknoveller. Han introducerar i Trollkarlens lärling huvudpersonen Frank Braun. Braun har flera likheter med Ewers själv, en nietzscheansk äventyrare. På många vis en övermänniska. Han kan läsa andra människors karaktär och avsikter, och också manipulera dem, han kan dricka enorma mängder alkohol men också avstå, han är en mästare på närstrid men talar också flera språk flytande och är djupt bildad i allt från antropologi till filosofi. Hans enda egentliga sympatiska drag är att han är en genuin djurvän. I övrigt tror han inte på någonting, utan färdas relativt planlöst genom tillvaron.

Now I am free. All love died and all good hatred. And there is nothing more for me in all the world, nothing more… now I am free. All chains fall and all roses, and strong and secure I go my way. A good armor lies about my heart, and the fire must burn strongly – that is to melt it.

Ewers bygger i romanen upp en krypande och obehaglig stämning, och det finns flera avsnitt som berör läsaren. Samtidigt märker man att det är ett tidigt verk, och uppbyggnaden är ganska omogen (vissa stycken är exempelvis för långa, Brauns övermänskliga sidor blir bitvis också orealistiska och omgivningen framstår då som rena statister).

Braun anländer till en liten alpby, med avsikten att i lugn och ro skriva. Det visar sig dock att en amerikaemigrant också återvänt till byn, och fört med sig en kristen väckelserörelse till de sina. Det hela är egentligen ganska harmlöst, men när Braun diskret manipulerar händelserna får de snart en mörk och blodig upplösning. Under tiden får man ta del av Brauns funderingar kring fysisk antropologi och de europeiska rasernas historia, en kärlekshistoria, och inblickar i Brauns världsåskådning. Denna kan snarast beskrivas som nietzscheansk, med stirneristiska och rent sataniska inslag, Braun framställs både som en övermänniska och som en trasig individ som redan i barndomen fått ärr för livet och därför aldrig kan uppleva någon gemenskap med sin omgivning. Det är dels dessa filosofiska och psykologiska stycken, dels den ödesdigra handlingen, som fascinerar under läsningen. Man vet aldrig vad man ska tro om Ewers avsikter med boken. Ena stunden tycks han hylla Brauns övermänniskoideal och fascination av det onda, nästa stund tycks han med en rent biblisk rättvisa låta Braun känna konsekvenserna av sina handlingar (i likhet med den verkliga folksagans trollkarlslärling visar det sig att han lekt med krafter han inte kunnat bemästra). Det är därför en både djupt fängslande och direkt obehaglig bok. En bedrift är det också att Ewers skapar en sådan suggestiv atmosfär utan att använda övernaturliga inslag.

Ewers följde sedan Brauns vidare äventyr i Alraune, där den amoraliske äventyraren hjälper en vetenskapsman att med artificiell insemination skapa en modern motsvarighet till de monstruösa barn av häxor och alrunerot som man på medeltiden trodde på. Braun stiftar sedan bekantskap med de odöda i Vampyr.

Ewers verk är alltså inte något för alla och envar, utan är främst av intresse för skräckkonnoisören och nietzscheaner och hedningar med mer gotiska sidor i sin världsåskådning.

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.