Bland den italienske traditionalisten Julius Evolas många influenser finner vi bland annat Gustav Meyrink (1868-1932). Meyrink var oäkta son till en baron och en skådespelerska, och levde ett på många sätt ovanligt liv. Som tjugofyraåring hade han tänkt avsluta sin världsliga existens, men då han stod med revolvern riktad mot huvudet fick han oväntat ett häfte om mysticism inskjutet under dörren. Meyrink fängslades av händelsens synkronicitet, och började studera det ockulta. Han kom bland annat att bli medlem i den ockulta orden Golden Dawn och i teosofin, och konverterade mot slutet av livet till buddhismen. Hans ockulta intressen innebar också komplikationer för hans karriär som bankir, då han anklagades för att använda sig av spiritism i sina investeringsstrategier. Även yoga, cannabis och judisk mysticism ingick bland Meyrinks intressen.

Golem

Meyrink skrev flera böcker, den mest kända är Golem från 1915. Den ockulte författaren betraktades av den italienska UR-gruppen, där en ung Evola ingick, som en värdefull skildrare av genuint magiska perspektiv och traditioner, och citeras flitigt i Introduction to Magic. Golem är här en god representant för Meyrinks perspektiv, det är också fängslande skönlitteratur som för tankarna till Strindbergs Inferno, till Kafka, Hesse och Hunter S. Thompson.

Handlingens anonyma huvudperson upplever i ett drömlikt tillstånd en komplex kedja av händelser, där han inträder i Athanasius Pernaths liv i Prags judiska ghetto. Pernath saknar minnen från sin ungdom, och lever som konstnär i judekvarteret. Meyrinks författarskap förmedlar skickligt den känsla av drömlik overklighet som präglar huvudpersonens liv. Byggnader och döda ting beskrivs som levande, ibland med hotfulla avsikter, ibland stumma av skräck. Gränsen mellan huvudpersonens känslor och hans omgivning är diffus. På samma vis beskrivs vatten, snö, eld, som fulla av avsikter, som allt annat än döda ting (här känner vi igen perspektivet från olika mentala gränstillstånd). Bitvis framstår judekvarteret som bokens verkliga huvudperson, förtätat i golems gestalt.

Ibland går också tiden snabbare, ibland långsammare, huvudpersonen försvinner ibland i sina tankar eller upplever skeenden utifrån eller ur andras perspektiv. Detta magiska, transpersonella, perspektiv för tankarna till Strindbergs Inferno.

Omgivna av ett dammoln kom en hjord av små, blinda får farande, foder åt den gigantiska hermafroditens korybanter. Bland de skepnader som strömmade fram ur den osynliges mun fanns det några som kom från graven – med liksvepning för ansiktet. Och de ställde sig framför mig och stirrade med rovdjursögon hungrigt på mitt hjärta…
– Golem

Pernath dras in i märkliga skeenden i judeghettot, vars sägner och folktro i hög grad står i centrum. En komplex väv skildras, där den rike men själsligt stympade Wassertrum, på många vis en antisemitisk stereotyp, spelar en lika viktig roll som den vise Hillel, på många vis en filosemitisk sådan. Pernath söker sanningen om sig själv, samtidigt som han dras in i en otrohetshistoria och stöter på märkliga karaktärer och får anekdoter om ghettots färgstarka invånare berättade för sig. Meyrink för också in en skildring av den österrikiska rättvisan som för tankarna till Kafka.

Golem och judisk mysticism

Människan är som ett glasrör genom vilket det rullar färgade kulor – i de flestas fall endast en. Är kulan röd är människan ”ond”. Är kulan gul är människan ”god”. Rullar två kulor direkt efter varandra, en röd och en gul – så har man en ”svag” karaktär. men vi ”ormbitna” genomlever under en livstid det som för hela rasen varar en världsålder: de färgade kulorna rasar efter varandra genom glasröret, och när de nått slutet av det – då är vi profeter – har blivit guds spegel.
– Laponder

Ytterst är Golem dock en skildring av Pernaths inre utveckling och sökande. Så kopplas exempelvis sägnen om Golem, den konstgjorda varelsen som skapades av en rabbin, till hans upplevelser. Under denna resa spelar dubbelgångare en viktig roll, både den judiska folktrons Habel Garmin och Golem. Det är exempelvis en sådan dubbelgångare som ger Pernath den bok, Ibbur, som inleder hans färd. Tidvis framstår golem som en mytisk representant för det levande judekvarteret, tidvis som Pernaths dubbelgångare som driver honom vidare i hans sökande. Tidvis som Pernath själv.

Flera av karaktärerna delger också huvudpersonen sina tankar om det övernaturliga, och om de prövningar han genomlever. Så misstänker han exempelvis att den vise Hillel är kabbalist. Tarot, det hebreiska alfabetet, och egyptiska gudar spelar alla en roll i handlingen. Meyrinks skildring av hur människorna i ghettot rusar fram som slavar under sina mål och sina tankar, liksom den motvilja Pernath känner inför det världsliga livet, för tankarna till buddhismen och samsara-begreppet. Metusalem, Satans son Armilos, och flera märkliga platser i ghettot dyker också upp.

På liknande vis spelar den mytiska figuren hermafroditen en viktig roll i skeendet. I traditionell världsåskådning är denna figur en symbol för att den ensamma människan är ofullständig, och att det först är i föreningen mellan man och kvinna människan kan förverkliga sitt gudomliga ursprung. Här är likheterna med Evolas resonemang i Metaphysics of Sex tydliga. Relationen till det kvinnliga spelar en betydelsefull roll i huvudpersonens utveckling, där den rödhåriga Rosina representerar det femininas rent fysiska aspekt, med dess nyckfulla natur, medan den goda och närmast sakrala Mirjam är Pernaths verkliga själsfrände.

Överhuvudtaget är Golem så fylld av ockulta och mystiska referenser att det är svårt att till fullo tolka Pernaths upplevelser. Meyrink illustrerar att det även i judisk tradition finns många element som kan förstås ur ett traditionellt perspektiv, samtidigt som det judiska i handlingen har ett janusansikte. Detta uttrycks i judisk tradition genom myten att av de tolv stammarna är tio förbannade men två heliga. De förbannade stammarna representeras i Golem av den rike, men fule och girige Wassertrum och dennes barn. De heliga stammarna representeras istället av den välvillige och initierade Hillel och dennes dotter Mirjam.

Den inställning till det mer än mänskliga som uttrycks i Golem påminner också om den heroiska som företräds av Evola. Där finns distinktionen mellan livets och dödens väg, mellan att skapa sig en själ och vinna odödlighet, och att vara ett kärl för tusentals förfäder. Moralism och devotionalism lyser i Golem med sin frånvaro, Pernath ställs inför en serie utmaningar och antingen övervinner han dem och vinner ökad kunskap och odödlighet, eller så går han under.

Sammantaget är Golem alltså en fascinerande bok, i varje fall för den som är intresserad av mänskliga gränstillstånd och traditionalism. Har man inte ett sådant intresse är det däremot en bok man bör undvika.

Relaterat

Strindberg – Inferno
Julius Evola bortom existentialismen
Franz Kafka och Slottet
Paschal Beverly Randolph

Om skribenten: Joakim Andersen

Joakim Andersen driver sedan 2005 bloggen Oskorei. Han har akademisk bakgrund med samhällsvetenskaplig inriktning och ideologisk bakgrund som marxist. Denna bakgrund kommer idag till uttryck i ett intresse för idéhistoria och ett fokus på strukturer snarare än personer och grupper (motståndaren är kort sagt den nya världsordningen, inte muslimer, judar eller andra grupper). Under årens lopp har inflytandet från Marx kompletterats med bland annat Julius Evola, Alain de Benoist och Georges Dumezil, då marxismen saknar både en hållbar teori om det politiska och en antropologi. Idag identifierar Joakim sig inte fullt ut med någon etikett överhuvudtaget, utan betraktar fixeringen vid bland annat den tänkta konflikten mellan ”höger” och ”vänster” som något som skymmer vår tids verkliga frågor. Hans blogg har även fortsatt ett idéhistoriskt fokus, och introducerar gärna utländska strömningar för en svensk publik.