Efter tragedin i vårt västra grannland har det inträffade diskuterats flitigt i media och på internet. Inom media har man inte tvekat att exploatera massakern i politiskt syfte, bland annat genom att associera gärningsmannen med Sverigedemokraterna, med invandringskritik och med internetcommunityt Nordisk.nu. Om man skulle ta ett sådant resonemang på allvar skulle dock alla muslimer vara medskyldiga till al Qaedas dåd, alla liberaler ansvariga för bomberna som faller över Tripoli, och alla socialister delaktiga i Stalins och Maos illdåd. Detta antyder något om hur absurda dessa associationer är, liksom att det rör sig om exploatering i politiska syften. De flesta finner, efter närmare eftertanke, sådan exploatering högst smaklös.
Många invandringskritiker har samtidigt uttryckt uppgivenhet, då de menar att invandringsdebatten nu kommer att vridas flera år tillbaka. Så är dock inte fallet. Situationen hade varit en annan om detta illdåd utförts under tidigt 90-tal, då massinvandringen ännu var en abstraktion för många människor. Idag är den istället en ständigt påtaglig del av verkligheten, både för Sverigedemokraternas kärnväljare och för de politiker som i en tid av hotande ekonomisk kris måste ta ställning till invandringspolitikens kostnader.
Det inträffade kan rentav leda till en vidare diskussion om farorna med det mångkulturella samhället. Under flera år har bland annat denna blogg varnat för vad den förda invandringspolitiken kommer leda till, bland annat i form av reaktioner från infödda européer som känner sig alltmer trängda av den (här måste man kanske lägga till att den som inte kan skilja mellan ”att varna för” och ”att aktivt önska” är en idiot). I inlägget Wrath of the Awakened Saxon citerades Nicholas Goodrick-Clarke, som studerat högerextrema rörelser både i historia och nutid:
Just as the original völkisch movement arose as a defensive ideology of German identity against modernity in the late nineteenth century, this neo-völkisch revival acts as a defensive ideology of white identity against multiculturalism, affirmative action and mass Third World immigration… who knows what sort of politics and societies will emerge by the years 2030-50 from the growing sense of white marginalization? I am aware that this provocative study of contemporary racist movements may well offend politically correct sensibilities by posing the very questions which liberal elites prefer to ignore or suppress.
I diskussionen efter illdådet i Norge har liknande förklaringar dykt upp från röster som är lika etablerade som Goodrick-Clarke, närmare bestämt från Helge Lurås vid det norska institutet för internationella frågor. Lurås analys av det inträffade är kärnfull, om det norska etablissemanget tillåtit en demokratisk diskussion om invandringspolitiken är det troligt att den frustrerade opinion som den misstänkte gärningsmannen tillhör inte varit lika frustrerad. Analysen återfinns på youtube här:
Expert says Multiculturalism is to blame for 22/7
Vi kan inte göra det fruktansvärda ogjort. Men vi kan fråga oss hur vi ska undvika att det sker igen, och då antyder Goodrick-Clarke och Lurås att de grupper och individer som just nu i media exploaterar tragedin är de vars råd kring fortsatt invandringspolitik vi inte ska lyssna på.
Om skribenten: Joakim Andersen
