HBO-serien A Game of Thrones, baserad på George R.R. Martins fantasyserie A Song of Ice and Fire, har på kort tid blivit mycket populär och visar att HBO-formatet lämpar sig väl även för fantasy. Det torde vara känt att de bistra herrarna bakom Webblogg Oskorei är gamla fantasyfantaster, vilket innebär att risken är lika överhängande som ett damoklessvärd att ett inlägg kommer att handla om just A Game of Thrones. Om man till detta lägger att serien också är av samtidshistoriskt intresse inser man snabbt vad dagens text kommer handla om.
When you play the game of thrones, you win or you die. There is no middle ground.
– drottning Cersei
Martin beskriver i sin omfångsrika serie, den första boken är på drygt åttahundra sidor, en trovärdig och fängslande värld. Historien äger främst rum på kontinenten Westeros, i de sju kungadömena. Trots namnet är det i praktiken ett enda kungarike. Martin har lagt ned mycket tid på rikets historia. Där finns den i fantasyn närmast obligatoriska rasen som levde där innan människorna anlände, Children of the Forest. De utkämpade blodiga krig mot människorna, men kom därefter att leva i harmoni medan de gradvis försvann. Intressant är att människorna i Westeros anammade skogsbarnens religion, en religion som levt kvar i det nordliga Westeros. Här kan man ana en parallell till det medeltida Europa, där kristendomen med sin religiösa organisation motsvaras av Faith of the Seven, medan den nordiska hednatron påminner om hur invånarna i norra Westeros dyrkar de namnlösa Old Gods i sina godswoods.
– Järntronen
De olika kungadömena förenades för hundratals år sedan av erövrare från den östra kontinenten, Essos, ädlingar av huset Targaryen med rötter i den fallna civilisationen Valyria. De förde med sig väldiga, eldsprutande drakar, och installerade sig som kungar över det som tidigare varit flera olika riken. Flera av de äldre kungahusen kom dock att finnas kvar, och mycket av handlingen bygger på spelet mellan dessa.
När spelet om tronerna inleds har den sista kungen av huset Targaryen, den galne Aerys II, avsatts och större delen av hans familj mördats. Kung Robert av huset Barratheon sitter istället sedan flera år på Järntronen. Både i boken och i serien följer man intrigerna kring tronen, ur flera personers perspektiv. I norr härskar samma familj som under lång tid innan huset Targaryen anlände, huset Stark, tidigare kallade Kings of Winter. Deras furste, Eddard Stark, och hans barn, spelar en viktig roll i handlingen och framstår mer eller mindre som dess protagonister. Det är när kung Robert kallar sin gamle vän Eddard till hovet för att tjäna som hans Hand som handlingen på allvar inleds.
Långt bortom Westeros följer vi de sista överlevande av huset Targaryen, syskonen Viserys och Daenerys. Det är systern Daenerys som här står i centrum, och vi följer hur hon utvecklas från att vara sin grymme broders redskap till att bli en aktör med sina egna värderingar och sina egna mål. En viktig roll spelar också dvärgen Tyrion Lannister, medlem av det rika huset Lannister.
The man who fears has already lost. Fear cuts deeper than swords.
– Syrio Forel
A Game of Thrones är metakulturellt intressant inte minst som ett exempel på det som kallats den nya realismen. Den breder för närvarande ut sig i europeisk politik, där man gradvis lär känna verkligheten på nytt. Den värld Martin skildrar behärskas av en obarmhärtig realitetsprincip. Den som spelar tronernas spel och ens för ett ögonblick låter sig luras av illusioner om verkligheten förlorar både spelet och sitt eget liv. Det finns alltså ett machiavelliskt drag i skeendet, och därmed en implicit kontrast till vår egen samtid med dess många illusioner. Kvotering, massinvandring av dothrakis eller andra dumheter framstår när man ser serien som det slöseri med resurser som de faktiskt är. Den som spelar spelet, vilket vi på ett eller annat vis alltid gör, och slösar sina resurser på dumheter kommer att lyckas sämre än de andra spelarna. Den realism Martin förmedlar blir på så vis, medvetet eller ej, en lärorik kontrast till vår samtids dominerande ideologier.
Yet our way is the older way. The blood of the First Men still flows in the veins of the Starks, and we hold to the belief that the man who passes the sentence should swing the sword. If you would take a man’s life, you owe it to him to look into his eyes and hear his final words. And if you cannot bear to do that, then perhaps the man does not deserve to die.
– Eddard Stark
Intressant är att machiavellismen alltid är invävd i ett kulturellt sammanhang. När vissa huvudpersoner passerar de socialt accepterade gränserna får det alltså konsekvenser, de förlorar anseende och därmed också makt. Här rör sig Martin med en klassisk distinktion mellan den fria och naturliga Norden och den korrupta Södern. I norr härskar familjen Stark, ättlingar till Vinterns kungar, med valspråket Winter is Coming. De står fast vid de gamla gudarna, och har en heder som närmast framstår som ett handikapp när de hamnar i huvudstaden. I söder, särskilt vid hovet, är intriger av olika slag något utbrett.
Denna distinktion kan också betraktas som en variant av den mellan civilisation och barbari. Familjen Stark blir då mer präglad av ambivalens, för å ena sidan är de barbarer i jämförelse med hovmännen, å andra sidan är det just i egenskap av civiliserade barbarer de kan försvara riket mot det än mer barbariska som hotar längre norrut. Dels i form av stammar av wildlings, spridda jättar och megafauna, dels i form av det uråldriga hot som utgörs av de mytiska vita vandrarna, de Andra.
Liknande barbarer möter Daenerys i form av nomadfolket dothraki, en extremt patriarkal och krigisk kultur sannolikt inspirerad av skyterna. I hennes arv finns det också en imperiell, mer-än-mänsklig aspekt. Huset Targaryens medlemmar utmärktes av sina underligt färgade ögon (bland annat violett), och sin vana att låta syskon äkta varandra för att hålla ”drakens blod” oblandat.
Överhuvudtaget är Martins serie full av intressanta detaljer. Redan namnet, A Song of Ice and Fire, för tankarna till Hörbigers hypotes att den nordiska världsbilden bygger på spelet mellan eld och is. De dynastiska förbindelserna mellan syskon för tankarna till Ludovicis studier av antika aristokratier, medan handlingen i sig bygger på att det uråldriga, det som fanns före de sju kungadömenas ”modernitet”, väntar på att bryta igenom med full kraft. Winter is coming, oavsett om det är de blåögda Andra eller den kejserliga draken. De tydliga kopplingarna mellan Westeros nordländer, oavsett om det gäller huset Stark med dess Kings of Winter och dessas ulvar, eller de blåögda, nekromantiska Andra, och den odiniska arketypen från vår egen historia är också fascinerande.
Handlingen är också spännande, karaktärerna trovärdiga och komplexa, och överhuvudtaget är det en serie som rekommenderas varmt. Martins serie är livfull och innehåller allt från en oproblematisk inställning till sexualitet och intriger till blodiga fältslag och mytiska inslag. Fängslande är också de visdomsord flera av huvudpersonerna delar med sig av under händelsernas gång.
Om skribenten: Joakim Andersen
