En debatt i miniatyr har i dagarna rasat på Svenska Dagbladets sidor, mellan författarinnan Margareta Zetterström å ena sidan och forskarassistenterna Johan Dittrich Hallberg och Kristine Eck å den andra. Det man först uppmärksammar när man skärskådar det hela är att det rör sig om en pseudodebatt av betydande mått, då Hallbergs och Ecks svar överhuvudtaget inte har någon koppling till vad Zetterström först skrivit.
Krigets normalisering
När Zetterström i artikeln Humanitära krig – finns de? talar om krigets normalisering syftar hon nämligen på den gradvisa skiftning som ägt rum i den offentliga debatten, om än inte nödvändigtvis i opinionen, där amerikanska militära insatser mot diktatorer alltmer kommit att framstå som ett normalt inslag i världspolitiken. Samtidigt har den nationella suveräniteten, som var så central i den tidigare ordningen, blivit ett nedprioriterat värde. Dess plats har tagits av liberala värden, vilka USA genom sin skickliga mediapolitik kan använda för att motivera angrepp på länder vars ledning misshagat amerikanska intressen.
Zetterström uttrycker sig så tydligt att det är svårt att misstolka. Hon skriver bland annat:
Det vi måste bekämpa är "normaliseringen" av kriget, försöken att få oss att se kriget som ett ofrånkomligt inslag i mänsklighetens liv.
Hallberg och Eck svarade på detta med artikeln Krig är inte normaliserade idag. Textens innehåll antyder att de båda forskarassistenterna antingen inte läst Zetterströms debattartikel, alternativt så gärna ville skriva något att det spelade mindre roll om de bemötte något hon alls skrivit eller inte. Hallberg och Eck menade att kriget alls inte normaliserats, eftersom antalet krig inte ökat. Men då Zetterström heller inte använt begreppet normalisering i betydelsen faktisk ökning var det hela på många sätt ett slöseri med text.
Zetterström avslutade i varje fall debatten med artikeln Begreppet nationell suveränitet har luckrats upp.
Det humanitära kriget, det liberala kriget och det amerikanska kriget
Zetterström berör hur den offentliga synen på kriget förändrats. Numera framställs kriget ofta som ett sätt att införa önskvärda värderingar i främmande stater, och den nationella suveräniteten och den historiska folkrätten har förlorat i betydelse. Tron på det humanitära kriget har fått en mer framträdande position i debatten.
Här kan man återknyta till den antiliberale statsteoretikern Carl Schmitts tankar om nomos, världsordningar, liksom till hans tankar om relationen mellan liberalism och krig. Vi upplever idag en förändring av en historisk världsordning, där folkrätt, statsgränser och nationell suveränitet stod i centrum. Istället försöker USA införa en ordning där gränser spelar en mindre roll, och där den mäktigaste staten i många situationer kan agera i andra stater. Ett par exempel på detta är operationerna i Pakistan och Sverige, i det senare landet finns också en betydande acceptans i eliten för den amerikanska politiken.
Detta innebär delvis en globalisering av det fenomen Schmitt beskrivit i liberala samhällen, där det politiska trängs undan av moralen och det ekonomiska. Denna morals innehåll sammanfaller med ett antal liberala värden. En följd av detta är att USA:s fiender saknar rättigheter, då de inte är politiska motståndare utan moraliskt bristfälliga, monster. Så bombas Qadafis bostad trots att det egentligen finns regler mot att försöka avliva statschefer, och så spärras misstänkta terrorister in i Guantanamo i år efter år och utsätts för tortyr trots att det återigen strider mot reglerna.
Som Zetterström noterar finns det bakom denna moraliska fasad dessutom en ekonomisk och geopolitisk verklighet, vilken antyds av att det är Libyen som bombas istället för Bahrain eller Saudiarabien. Samtidigt kan man konstatera att med denna insikt i bagaget bör även Zetterström kunna inse att kriget aldrig kommer att ersättas av den totala freden. Vad man däremot kan åstadkomma är sådant som ett minskat antal krig, och en något mindre barbarisk krigföring. Då krävs dock ett europeiskt militärt samarbete som inte står i beroendeställning till USA, och en realistisk syn på kriget som vägleds mer av en Carl Schmitt än av amerikanska TV-program.
Relaterat
Det politiska som subversivt begrepp
Carl Schmitt och det politiska
Mellan politisering och avpolitisering
Carl Schmitt – Land och hav
Om skribenten: Joakim Andersen
